Klockan är 02.02 och jag tänkte bjuda på några verser tolvtaktsblues. Det bisarra med att författa tolvtaksblues som "poesi" (vilket givetvis inte är min avsikt) är att eftersom den upprepar den första textraden två gånger så blir den rätt enformig och jobbig att läsa. Men det är nog just därför jag gillar formen. Förutom faktumet att blues har plats för världens skönaste galghumor. Således:
"Jag skulle fara på fest, men det blev inget av
Jag skulle fara på fest, men det blev inget av
Istället finns bara höstnatten, kall, hård och kvav
Ostbågar, chips, läsk och en kyld Carlsberg gold
Ostbågar, chips, läsk och en kyld Carlsberg gold
Vårt snask må vara köpt, men vår entusiasm är såld
Vi har bastat och sett på Jyrkyrkogården
Vi har bastat och sett på Jyrkyrkogården
Den man som hör trumman högst, är han som slår på den
Jag hör en röst från fjärran, 100 mil härifrån
Jag hör en röst från fjärran, 100 mil härifrån
Jag vet inte om det kommer från Gud, eller min mobiltelefon"
No comments:
Post a Comment