Håkan Hellström, Nöjesfabriken 31/10

Min fjärde konsert med Håkan Hellström (om man räknar in det där korta akustiska setet på Storsjöyran -05) höll som förväntningarna. Efter konserten var jag nära på euforisk och ville nästan kalla den för den bästa spelningen jag sett med honom, men det berodde nog mest på att jag denna gång var varken sextio meter från scenen eller vansinnigt sjuk av feber, som vid de två föregående tillfällena.

Men bra var det. Mycket bra. Hellström hade som vanligt en sinnessjuk energi som möttes av en lika hög publikenergi. Det tajta turnébandet gav en stabil grund att röja till, och det var lika explosivt som välspelat. Dessutom så var låtvalen helt fantastiska, och jag fick höra många sånger jag drömt om att få uppleva live. "Jag har varit i alla städer" och en magisk "Minnen av aprilhimmelen" för att nämna några. Materialet från nya skivan funkade hur bra som helst: "Tro och tvivel" och "Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din" kändes som lika självklara klassiker som exempelvis "Klubbland". För att inte tala om "Kärlek är ett brev skickat tusen gånger" (som jag citerade häromsistens) som framstod som en av de vackraste svenska soulballader 2000-talet hört. Näe, fyfan vad bra det var.

Dessutom så börjar det väl inte bli någon överraskning när "Det är så jag säger det" (denna gång spelningen sista låt och andra extranummer) får ett crescendo byggt av ett sorgset saxofonsolo som bryts ner till en underbart vacker vers + refräng ur Eldkvarns "Kärlekens Tunga". Hellström och bandet måste ha spelat denna kombination hur många gånger som helst, men det låter fortfarande lika hjärtskärande och spontant. Jag höll på att gå sönder under de där inledande raderna om att "jag hörde trummorna på stan/ de sa att du lämnat mig".

Ett betyg då? Kanske inte full pott, men åtminstone 4/5. Det kanske bara är så att jag blivit bortskämd med fantastiska konsertögonblick från denna underbara göteborgare, men det kändes kanske som om flaggskepp som "Känn ingen sorg..." och "Ramlar" kanske hastades igenom en aning. Men det är petitesser. Vissa pratade om dåligt ljud, men det vet jag inte om jag själv upplevde. Struntsamma. Det var en strålande kväll.