I den ensamma natten, i det blåa och bleka ljuset, så tänkte jag på dig. Bilderna var i svartvitt. Från den där tiden då vi var byggda av drömmar.
Men jag är inte Bob Dylan. Jag har aldrig varit född i tid, på rätt plats, vid rätt tillfälle. Jag har alltid varit ett steg efter, aldrig haft den tajming som krävs för att vara tidslös. Det är därför jag måste ställa väckarklockan på morgonen, jag skulle annars försova mig och komma än mer ofas med dagen.
Jag ser dagarna glida undan från mig. Nätterna må gå i slowmotion, men de är likväl borta när jag vaknar. Det här manuset, "Bobs Blues", är på rätt väg, men det kommer krävas hög tankeverksamhet för att få det i mål. Jag vet inte hur mycket ork jag har för det just nu. Det skulle vara skönt med en bastu. En folköl eller två. Jag upplever oftast att det är där i värmen jag blir som mest avslappnad, bortanför klockor och deadlines. Det är klart enklare att vistas på den här sidan av linjen, här bland människor jag klarar av att se.
Den mest klassiska av alla bluesrader är "Once I had a pretty girl/ she done me wrong". Blues handlar om att se tillbaka på det förflutna, eller att drömma om framtiden. Det krävs inga väckarklockor där inte. Jag måste gå till middagen nu, jag vill gärna komma i tid. Efter det måste jag prata med skådespelaren som ska spela Bob i filmen. Jag vill försöka hinna träna sen, och efter det är det bastu vid nio. Det kan bli svårt att hinna med allt.
No comments:
Post a Comment