Tuesday, December 09, 2008

my head's in mississippi

Gitarrerna skär genom luften. Drumbeatet är lika enkelt som fast. Den gamla mannen sjunger om sitt krossade hjärta. Whiskeyångorna osar ut ur högtalarna. It's the blues.

När allt kommer till kritan är det vad allt handlar om. The Blues. Musiken som har en vadderande effekt på ett hjärta. Musiken som sätter en hand på din axel, en tyngd i dina skor och som till syvende och sist får dig att må bättre.

I jakten på filmmusik till min senaste kortfilm har jag grävt ner mitt huvud i blues. Söker igenom varje myspace-sida med 12-taktare och bluesballader som går att hitta. Vissa grejer är bra. Andra mindre bra. Är det nån som har ett tips? Jag letar igenom min egen skivsamling efter grejer som kan fungera som inspiration. Hittar en fantastisk sång av Son House, mannen från deltat, som sjunger en 16 minuter (!) lång sång som heter "How to treat a man". Den är perfekt för filmen, ljudupptagningen. Men så är det det där med upphovsrätten. I sexton minuter knäpper Son på sin gitarr. Han berättar om sitt brustna hjärta. Om hur hans kvinna har behandlat honom fel. Han grymtar och frustar. Han är den stora stygga vargen. Han är gammal och trött. Han är the blues.

ZZ Top. Underskattade. Avskydda av kreddeliten. Hittar fantastiska sånger som skulle passa i den där vardagsrumsscenen i början av filmen. Elektriska gitarrer som gråter om att "It sure got cold after the rain fell (Not from the sky. . . But from my eyes)". Eller "Blue Jeans Blues" som vi till och med lyssnade på innan inspelningen. När Gibbons smeker strängarna, när Frank Beard trummar ditt hjärta till en ny rytm och Dusty Hills skägg svävar över basen... då är du där. Då är du hemma. Då är du the blues.

Albert King. "Born under a bad sign". Om det inte vore för otur, sjunger han, skulle jag inte ha någon tur alls. Nu lyssnar jag bara för skojs skull. Gung. Sånt där som M- kunde spela när vi öppnade första ölen på Kungsviksgatan.

Är det kanske naturligt för en norrlänning att känna med den här musiken? Melankolin och bluesen går ganska bra ihop. Målet är att må bättre. Att ta sig vidare. Att kunna skratta åt eländet. Eller att inte göra det.

Jakten går vidare. Tror jag kan hitta ganska bra grejer till "Bobs Blues". Vore nice att hitta en bra inspelning av "Crossroad Blues" som inte ägs av ett skivbolag. Men snart måste jag förbereda mig inför en lång kvälls filminspelning. Min klasskamrat D- spelar in en sci-fi, och jag är ljudkille. Passande, huh?

2 comments:

Anonymous said...

hej toni! om du har tid och vill prata så är jag hemma ikväll, kommer dega framför datan så det är bara att höra av dig! åker ju till mr heineken på fredag och är kvar till 5:e januari så innan dess vore det bra om vi kunde prata =) hade så bra och håll dig borta från kanten, kramar

Anonymous said...

Jag har varit nere sen jag började krypa.