Decemberscener

Det är en galen dröm. Som taget ur en scen från tv-serien "24" springer jag längst en mörklagd korridorr i ett garageplan med en dragen pistol i mina händer. Det springer en gestalt framför mig, och uppenbarligen jagar jag personen. Jag laddar min pistol och skjuter denna i axeln. Figuren blir stoppad tillfälligt, men lyckas springa vidare. Plötsligt hör jag en välbekant kvinnoröst. Den ropar mitt namn, följt av något jag inte uppfattar.

Jag vaknar med ett ryck ur min dröm. Jag är genomsvettig och skakar av skräck. En mardröm. Näe, det stämmer inte. Det var den där rösten som skrämde skiten ur mig. Ljudet lät som om det kom från andra sidan drömmen, från verkligheten. Men nu när jag är vaken är rummet tomt. Det enda jag hör är min mors snarkningar från nedervåningen. Jag sätter mig upp i sängen. Jag vet vems röst det var, jag kände igen tonfallet och dialekten. Men varför känns det då som om jag drömt en så fasanfull dröm? Jag tar upp min mobiltelefon och kollar vad klockan är. 02.30. Datumet är den 24 december. Det har varit julafton i två och en halv timme.

CUT TO:

TOLV DAGAR TIDIGARE: MOLKOM


Det hänger en mängd olika modeller av tandborstar på butikshyllan. Min blick rör sig över prislapparna. Jag tar upp två stycken och väger dem i handen. Lägger tillbaka den andra och går till kassan. Betalar. Möter T-, D- och E-.

"Toni", säger T-.
"What up?", säger jag.
"Äh -vi ska bara, äh. Du då?"
"Jag har köpt en ny tandborste. Jag blir helt vansinnig. Det finns inga vanliga längre, jag ville ha en sån där enkel vanlig som man kan -du vet- borsta tänderna med. De har bara såna här komplicerade dyra saker. Vad fan ska jag med fyra lager olika borstar, tungskrapa och , jag vet inte, mikrovågsnånting. . . På en tandborste!"
"Du kan ju köpa en sån där billig Coop-borste, för 8,90 typ", säger D-.
"Finns inga å jag vågar inte", rejvar jag, "borstarna släpper ju typ direkt med sån där Sovjetkvalitet. Man står där och borstar tänderna och så plötsligt har man ett tandbortshuvud i halsen. Så ligger man där på golvet och kvävs till döds klockan åtta på morgonen"
"Haha", skrattar E-
"Du har såna problem", säger D- och viftar med en slickepinne i luften.
"Du skulle bara veta!"

CUT TO:

Bilen kommer över bron och rullar in i centrala Kalix. Jag tittar ut genom bilfönstret på passagerarsidan. Centrum passerar där utanför. Det är näst intill folktomt på gatorna. Den vita snön och den mörka eftermiddagen är i perfekt symbios. Min far pekar på en lustig skulpturliknande sak som står precis utanför den årsfärska Gallerian. Han säger:

"Den där kostade två miljoner att bygga. En enorm bandyboll!"

Jag skakar på huvudet. Det är alltså en jättestor självlysande bandyboll som är bland det första jag ser när jag kommer tillbaka till Kalix. Strålande.

CUT TO:

Mitt internatrum i Molkom: Jag sitter i min säng och äter ur en chipspåse. Att döma av ljuden utifrån korridorren är det vild fest. Jag har lossat på slipsen runt min hals och knäppt upp en knapp på skjortan. Jag borstar bort några chipssmulor som kommit på mina byxor. Rakt framför mig på väggen hänger det en lapp som någon krafsat ihop på nån efterfest för ett bra tag sedan: "Var nöjd med allt som livet ger..." osv. Det är sångtexten från den där Djungelbokssången. Jag flinar när jag lyfter blicken och ser på den. Glöm bort alla sorger och besvär. Jag reser på mig, knycklar ihop den tomma påsen som jag slänger i min sopkorg och tvättar därefter händerna i handfatet för att få bort chipsfettet från fingrarna.

CUT TO:

Mitt gamla pojkrum: Jag sitter bakåtlutad i sängen med en laptop i knät. På nattduksbordet bredvid mig ligger Robert McKees "Story". Mina ögon stirrar på det tomma dokumentet som finns på skärmen. Klockan i nederkanten på bilden visar 01.22. Jag börjar skriva en mening: "Premiss till film: En kille som inte vet vad han ska göra med...". Mina fingrar stannar och jag börjar istället trycka på radera tills meningen försvunnit. Jag sätter händerna bakom huvudet och suckar. Jag börjar skriva en ny mening: "VARFÖR ÄR MITT HUVUD TOMT PÅ IDÈER???!!!"

CUT TO:

Bilder från ett tågfönster. Vinterlandskap. Musik från mp3-spelarens lurar: "Levande och döda/ Går en match i mitt minne/ som två boxare i ringen/ Jag rusar upp för trappan och in genom dörr'n/ Låt oss älska som vi gjorde förr/ Har du tusen frågor får du tusen svar ikväll/ På Hunger Hotell/ Hunger Hotell"

CUT TO:

"Har ni deep-talk eller kan jag slå mig ner eller?" frågar jag.
"Sätt dig, sätt dig. Vi pratar bara om. . ." säger Tjej #1
"Skolan!" säger Tjej #2
". . .just det, skolan", fyller Tjej #1 i.
"Är det inge bra fest där ute eller?", säger Kille #1.
"Det funkar. Tänkte bara kolla läget", säger jag.

Tyst i två sekunder.

"Du Toni, vad händer för dig just nu och så?" säger Tjej #1.
"Vad menar du?", säger jag.
"Näe, jag tänkte bara. Du pratar ju alltid bara om andra, alltså på ett bra sätt, men aldrig liksom om dig"
"Skojar du? Jag pratar ju bara om mig?"
"Ja men jag menar. . ."
"Jag tror jag vet vad du menar. Samma sak som alla andra brukar mena. Jag tror jag ska gå och se vad som händer nån annanstans"

CUT TO:

Jag vaknar med ett ryck ur en dröm om en jury som fattar ett beslut. Jag vaknar före domslutet avslöjas. När min hand krampaktigt sträcker efter mobilen för att stänga av alarmet, så råkas jag riva ner två tomma ölburkar på golvet. Jag sätter mig upp i sängen. Tittar på klockan, 05.50. Reser på mig ur sängen och hasar över till andra sidan rummet och klär på mig. Utanför fönstret är det fortfarande becksvart på folkhögskolans område. Jag dricker ett glas vatten och borstar därefter tänderna. Rummet luktar öl men jag är i vilket fall inte bakfull. Jag tar upp resväskan från golvet. Sätter min tandborste med tandkräm i en liten plastpåse och slänger den sedan högst upp på packningen. Stänger noggrant igen väskan och tar den i handen Klär på mig jacka, hatt och skor. Går ut genom dörren men blir stående i dörröppningen och tittar in i rummet. "Vi ses efter jul", säger jag och stänger dörren.

FADE OUT