Töre

Eftersom jag inte har tillgång till en ordentlig internetuppkoppling går det sådär med mina intentioner att publicera fler inlägg av den längre sorten med temat "Mitt Sommarlov". Typ. Men jag kan i alla fall nu placera ännu ett ortsnamn till listan över legendariska platser jag befunnit mig i under sommaren: Töre. Vet ni inte var Töre ligger? Stackare. Det är en mycket liten ort någonstans mellan Kalix och Luleå som några av mina vänner är uppväxta i. Vi mellanlandar här över natten för att imorgon åka till nämnda staden L-. Snart vankas det bastu och en kall pilsner på det.

Anyway. Jag inhandlade en ny mobiltelefon i veckan, angående det här med överkonsumering. Det var fyra år sedan sist, så det kanske inte är så farligt. Kände att det var dags att uppdatera efter att den förra inte längre gick att ladda. Det här tror jag är den fjärde luren jag ägt under min livstid och jag minns hur extatisk jag var över min första. A1018, hette den, hade en antenn som stack mig i magen när jag hade den i jeansfickan och den enda "roliga" funktionen var att man kunde programera sina egna ringsingnaler. På den nya kan jag ladda ner mp3or med några knapptryck. Jag kan automatiskt skicka bilder tagna med 1,3 mp-kameran direkt till den här bloggen. Utvecklingen går framåt.

När jag skulle köpa telefonen på Elgiganten tog det dock tid när affärens datanät bröt ihop och Försäljaren var tvungen att vänta på att de fixade till problemet. "Kan du inte...jag vet inte, använda papper och penna?", frågade jag. Han skrattade. "Sånt gör man inte nuförtiden", sa han.

Utvecklingen går framåt.

I förbifarten

Nu känns det som att sommaren har så att säga toppat, och att allt härefter fram till den 19 augusti kommer vara ett långsamt lunkande och väntande.

Efter tågluffen följde ett återbesök hos min S-, en helt underbar vecka ute bland de skånska slätterna. Underbart, romantiskt, mysigt, you name it. Vi hade till och med en liten utflykt till Kalmar som inte var fy skam heller, pjäsen vi såg var mycket rolig och välspelad.

Jag var däremot tvungen denna helg att sätta mig på tåget norröver för att återvända hem till päronen och vännerna i Kalix. Inte för att jag nu tror att den här andra kalixsvängen den här sommaren kommer bli tråkigt, jag menar inte att racka ner alltför mycket på min hemort. Nej, det är snarare det att det inte kommer bli lika bra som den gångna månaden har varit. Den kommer helt enkelt blekna i jämförelse.

Nåja. Ikväll ska jag försöka mig på att få sett den här The Dark Night på den lokala biografen. Kan säkert bli underhållande. I helgen ryktas det om luleåkalaset, vilket kommer säkert både innehålla festligheter och jästa maltdrycker. Den som lever får se.

Nu blir nästa mål att slänga sig på cykeln -jag sitter på bibliotekets drop in-dator i avsaknad av bättre internetuppkopplingar- och ta mig hemåt för att ta en joggingtur.

Gud vad den här bloggen har blivit anonym och ointressant.

Långa Vägar, Prolog

Taklampan, en röd sak i plåt, kastade ett skarpt sken i köket som den enda ljuskälla det var. På andra sidan bordet satt en rysk professor och drack öl, han doftade påtagligt av alkohol. Det var måndag och jag befann mig på ett vandrarhem i Bratislava, Slovakiens huvudstad.

Klockan hade väl börjat närma sig midnatt och jag skulle inom kort gå och knyta mig. Men av pur nyfikenhet hade jag börjat samtala med denna ryss i 50-års åldern -vars namn jag inte minns, men vi kan kalla honom Sergej. Hans näsa var en stor rysk sak, och hans kroppshydda avslöjade att detta inte var första gången han ägnade en kväll åt att konsumera alkohol. Vi pratade om hans förehavanden i Slovakien, och därefter om mina. Hemma i Ryssland forskade han om de fysiska orsakerna bakom hypnos, sömn och andra tranceliknande tillstånd. Han påstod sig vara en av de få människorna i världen som visste exakt varför vi behöver sömn. Orsaken till detta yrkesval hade varit hans far som en gång skämtat med honom och sagt att han skulle ta reda på de fysiska orsakerna till hypnos, och därefter bygga en maskin som skulle kunna styra alla världens presidenters hjärnor, och därefter skulle vi aldrig mer ha några krig. Detta skämt hade triggat den tonåriga Sergej.

Vidare pratade han om sin dotter som studerade foto på Moskvas filmskola. Den som Tarkovsky en gång i tiden pluggat på. Hon var också 21. Jag var bara lite avundsjuk.
”Det estetiska sinnet har hon ärvt från min far”, berättade Sergej, ”han var alltid intresserad av konst och fotografi, det kom i alla fall inte från mig...”
Jag hajjade till när jag hörde detta påstående: ”Tror du som forskare verkligen att man kan ärva egenskaper och intressen på det sättet?”
”Givetvis. Allting i världen handlar om upprepningar. Ingenting skapas ur ingenting. Det finns två saker som påverkar en människa, det genetiska arvet och det sociala. Det är antingen eller om inte båda. De enda förändringar i människor eller natur är mutationer, naturens misstag. Allt annat är bara upprepningar på något som redan existerar. Det är därför nya idéer aldrig kan och aldrig blir emottagna som idéer. Det är först i efterhand som man, enligt Darwins teori, kan upptäcka att en mutation överlevt, just på grund av att den var bättre än den då rådande normen. Helt enkelt, intressen, egenskaper och personliga mål är ett resultat av gener och den omgivande samhället. Allt som inte är missbildningar handlar om en enda sak...”
“...Upprepningar?”
“Precis”.

Några år tidigare, på ett tåg mot Göteborg, hade jag suttit insjunken i en bok i en kupé som luktade instängt och gammalt tyg. Ännu en resa på norrlandståget, den här gången i tråkiga ärenden, jag var på väg till en begravning. Min sinnesstämning var minst sagt mörk. Dörren till kupen flög upp och jag fattade biljetten, men det var inte konduktören som var på jatk efter att stämpla biljetter. Nej, iställe kom en kille i 20-årsåldern, med en stor ryggsäck över ena axeln. Han såg trött ut och ur hörlurarna till sin bärbara cd-spelare (ja, folk hade sådana på det tidiga 00-talet) pumpade högljudd techno. Han stängde av musiken och satte sig mitt emot mig.
“De' ledigt här?”, frågade han.
“Det tror jag”, svarade jag.
“Gött”
Vi utbytte hälsningsfraser och jag frågade honom om var han var på väg.
“Tågluff”, sa han och höjde på ögonbrynen, “Jag ska tågluffa genom Europa i en månad nu, det här är tredje gången, förmodligen inte den sista heller. Typ det bästa sättet att resa, man betalar 3500 för biljetten å sen får man åka hur mycket tåg man vill i en månad. I lööv it.”
“Åh fan”, sa jag och tyckte att det lät intressant, “Men åker du själv eller, är inte det ganska läskigt?”
“Det är det enda sättet. Det enda sättet att resa.”

När jag satt där i köket i Bratislava och hörde Sergej prata om upprepningar och de faktorer som påverkar människor i dess val, så mindes jag för första gången på länge det där mötet med Tågluffaren på ett tåg mot Göteborg. Sergej tog en klunk av sitt öl och avslutade sitt resonemang.
“So, enough about me and my work. Why are you traveling?”

Sverige

Home, at last.

Då var alltså den nästan månadslånga tågluffen till ända. Sorgligt, faktiskt. När tåget gick från Ljubljana och jag påbörjade en två dagar lång klättring hemåt så kände jag en lust att hoppa på vart och vartannat tåg som korsade min väg. Att ha fortsatt neråt mot Zagreb eller Sarajevo, eller svängt österut mot Krakow, eller kanske åtminstone tagit en heldag i Belgien, var ytterst frestande. Men nångång måste man komma hem, allting har sin tid och så vidare.

Hemma är kanske inte den rätta benämningen dock. Sverige, i alla fall. Fram till mot fredag nästa vecka uppehåller jag mig hos min älskade S- här i Skåne, innan jag åker mot de kallare bredgraderna i norrbotten. Jag hoppas att tiden går långsamt... Under förmiddagarna jobbar min Spettekaka (på snusfabrik!) och då kommer jag förhoppningsvis få lite tid att skriva på en eller två krönikor om mina blygsamma äventyr i Europa. Jag har faktiskt både en och annan incident och insikt att dela med mig av. Prio ett är dock att börja vässa på kortfilmsidéer som sedemera ska bli manus, som under den anstormande höstterminen ska bli kortfilmer. Vi får se hur det går.

Helgen är dock vikt åt Kalmar. En skolkamrat till mig och S- spelar i en pjäs med Robert Gustavsson, Peter Dallé och Suzanne Reuter, så det ska bli riktigt häftigt att se. Hon, vår gemensamme skol- respektive klasskamrat är en ohyggligt skicklig skådespelerska så nåt säger mig att det inte är sista gången hon spelar mot namn i den divisionen. Det är alltid kul att känna begåvade människor.

Just nu sitter jag och lyssnar på en slovensk jazzskiva jag inhandlade under mina sista dagar, "Attic Dance". Faktiskt riktigt coolt, väldigt anarkistiskt blåsande med ett stundtals skönt sväng. Det blev många jazzupplevelser under resan, av någon anledning. Öststaternas starkaste sida verkar inte vara rock! Dock så minns jag en Leonard Cohen-aktig ungrare på en uteservering i Budapest som spelade måhända inte så svängig, men otroligt suggestiv time out of mind-musik.

Nåja, alla de där historierna tar vi sen. Nu ska jag springa till den lokala handlaren och kanske inhandla en påse svenska chips. Som jag har längtat.

Ljubljana

Det blev nagot av Ljubljana planerna, trots allt.

Efter tva ratt trista dagar i Salzburg och Munchen kande jag att jag saknade varmen och de slaviska landerna. Sa jag stod pa perrongen och var nastan pa vag att stiga pa ett tag mot Basel i Schweiz , men angrade mig och tog den sex timmar langa resan till Slovenien istallet. Det var det vart. Jag har varit har i tva natter nu, och stannar har ytterligare tva innan skeppet gar hemat. Jag alskar det har landet. Det ar inte lika sevart som Budapest eller Prag kanske, men manniskorna ar sa skona och stamningen sa avlsappnad sa det vager upp.

Sa nu skriver jag nagra korta ord innan jag tar en liten siesta, ar ratt utpumpad sedan jag och mitt sallskap tog en promenad upp till den lokala borgen. Kanske en liten dusch vore pa sin plats ocksa. Nagon i receptionen spelar Thelonious Monk, och inom nagra timmar bar det val av ut igen for att ta nagot glas Lasko pa en uteservering. Jag ar ratt tillfreds med livet just nu.

Det har ar alltsa slutetappen, och det ska bli skont att komma tillbaka. Men jag kommer sakna det har livet. Bigtime.

Nasta Sverige alltsa. Men forst ska jag bara avnjuta helgen alltsa.

München

Det blev inget av de där Ljubljanaplanerna trots allt.

Jag hade tagit mig till Salzburg, vilket var en fruktansvärt trákig stad, och hade tänkt áka därifran till Sloveniens huvudstad och kanske spendera en natt i Zagreb därefter. Men jag försov mig i morse och orkade inte ta det senare táget som gick vid ett, sá det blev reservplanen München trots allt. Min fjärde tyska stad den här resan, men det är ett schysst land, sá varför inte. Blir dock inget längre besök här heller, utan jag ska väl försöka röra pá mig rätt snabbt.

Sedan senast sá blev det inte bara en extra natt i Budapest, utan tvá. Staden sög fast mig och jag upplevde mycket roligt de tvá sista dagarna. Galnast var att bevittna upploppen när staden hade sin gaypride. Jag överdriver inte när jag säger att jag aldrig sett sá mánga poliser i hela mitt liv. Jag mötte lite spännande människor och -vips sá hade mina ursprungliga tvá nätter i budapest blivit fyra. Därefter ákte jag mycket riktigt till Bratislava, stannade i tvá nätter hos en slovak som hette Juraj och som drev förmodligen världens softaste vandrarhem. "You want a beer?" var det första han frágade mig när jag satt ner väskan.

Sen bar det som sagt av till Salzburg som jag inte hade alldeles för höga förhoppningar pá. Landskapet var vackert, men det hade man lika gärna kunna sett frán tágfönstret.

Nu har jag bara en snar vecka kvar innan jag átervänder till Skáne. Att jag en vecka därefter máste áka tillbaka till Kalix är inget jag vill tänka pá just nu.

Var det bärav härnest har jag inga egentliga planer pá, min uppfinnesrikedom sviker mig. Jag är inte särskilt sugen pá Frankrike eller andra dyra länder (jag har vant mig att betala 5 spänn för en öl och 30 för en brakmiddag!), men en vild idé slog mig att kanske landa tvá nätter i Spanien innan resan bär hemát igen. Det lär inte vara superbilligt där heller, men vad fan.

Vi fár se vad veckan bär med sig. Till nästa gáng: Tjoflöjt.

Budapest

Dag 12 av resan. Befinner mig i Budapest just nu, och har gjort det de senaste 3 dagarna. Innan dess mellanlandade jag i Wien under tva dagar, vilket var mycket lyckat. Budapest har ocksa varit ratt bra, men nu letar jag efter ett nytt vandrarhem for den sista natten. Det forra var helt okej, men lag lite val centralt och jag hade bara rabatterat pris for tva natter. Mina planer pa Ljubljana borjar bli vagare, horde att det inte alls var sa speciellt dar som man kunde hoppas pa. I andra fall bar det nog av mot Bratislava, ett slags Prague-light antar jag. Naja, man far val se hur det gar.

Jag har mahanda inte hemlangtan, jag ser fram emot att resa litet till, men nog ska det bli kul att fa komma tillbaka till Skane och traffa Spettekakan igen.

Nu ska jag jaga vandrarhem. Igen.