tag:blogger.com,1999:blog-173948882024-03-07T22:26:07.455+01:00just like tom thumb's bluesUp on Housing Project Hill /
It's either fortune or fame /
You must pick up one or the other /
Though neither of them are to be what they claim /
If you're lookin' to get silly /
You better go back to from where you came /
Because the cops don't need you
and man they expect the sameSavelahttp://www.blogger.com/profile/08136927441662053697noreply@blogger.comBlogger464125tag:blogger.com,1999:blog-17394888.post-63862039383085237132013-01-12T15:45:00.001+01:002013-01-13T14:36:40.928+01:00Bastudiskussion<div style="margin-bottom: 0cm;">
<iframe allowfullscreen="allowfullscreen" frameborder="0" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/dMg8eteVTnk" width="420"></iframe> </div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Inne på lundbybadets bastu.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Jag sitter på i hörnet på den högsta
laven och pustar ut efter dagens simpass. Det är ingen annan i
bastun förutom jag, så jag vågar slänga lite ytterligare vatten
på stenarna. Det fräser till i aggregatet och en våg av värme
slår upp mot taket. För mig är en stund i bastun det närmaste jag
kommer en religiös upplevelse. En frizon i vardagen där man, för
att rätta sig till den norrländska klyscha, kan vara sig själv för
en stund.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Tre snubbar kommer in i bastun.
Eftersom jag inte har mina glasögon på mig så kan inte jag
beskriva deras utseenden, för mig är de bara suddiga konturer. Men
av det lilla jag ser, och det jag hör av deras röster, kan jag
utläsa att de är mellan arton och tjugo. Vita medelklasskids.
Hyfsat vältränade. Två av killarna sätter sig på laven högst
upp och till mitt höger, en av dem på mellersta laven. Mina
fördomar säger att de här killarna heter Erik, Johan och Mattias.
För enkelhetens skull säger vi att så också är fallet. De är
mitt uppe i en diskussion dem sinsemellan, de gör ingen större
notis om mig som sitter och tiger i hörnet. Jag ska försöka
återge deras dialog som jag minns den.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<b>Erik:</b> Har ni hört Darins nya? Den
”apan som liknar dig”. Så jävla kass den är.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<b>Mattias: </b>Vet jag inte vilken det är.
Hur går den?</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Johan är den av killarna som sitter på
raden under sina vänner och som ständigt får vrida sig runt när
han pratar med de andra.<b> Han säger:</b> Det är cover. Var med i Så
mycket bättre.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<b>Erik:</b> Ser du på den skiten eller?</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<b>Johan</b>: Näe. Teven var på så jag råka
bara se det liksom.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<b><br /></b>
</div>
<b>
</b>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<b>Mattias:</b> Vem har gjort originalet då?</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<b>Johan: </b>En kille som heter Olle
Ljungström.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<b>Erik:</b> En apa som heter Olle Ljungström,
haha.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<b>Mattias: </b>Vem fan är han då?
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<b>Johan:</b> Jamen han var la typ...
90-talets Darin.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
(Här kväver jag ett skratt, gör om
den till en hostning.)</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<b>Erik protesterar</b>: Han kan väl inte
varit 90-talets Darin. Det var ju Michael Jackson som var det. Darin
kopierar ju allt Jackson gjort.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<b>Johan står på sig:</b> Olle Ljungström
var väl det i Sverige. Michael Jackson var det ju i världen. Fattar
du?</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<b>Mattias:</b> Ja det finns ju typ en sån
popartist alltid. För de som var unga på 80-talet var det väl Abba
eller nåt.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<b>Erik:</b> Abba var väl stora både i
Sverige och världen.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<b>Mattias:</b> Jaja va fan. Men du fattar vad
jag menar. Som Johan <i>(jag gissade rätt! han hette Johan på riktigt!)</i> sa: Varje årtionde är liksom likadant, i dag
lyssnar folk på Darin, och för tio år sen lyssna de på nån
annan, och tio år innan på nån annan. Det är liksom samma sorts
artist, bara att de låter annorlunda för vad som är inne då. Folk
är alltid likadana, det kommer bara nya versioner av dem varje år.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<b>Erik:</b> Ingen som funnits har varit som
mig i alla fall.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<b>Johan:</b> Tror du på det eller?</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<b>Erik:</b> Lätt. Min mattelärare på
gymnasiet sa det en gång. 'Du är änna enastående' sa han.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<b>Mattias:</b> Varför sa han så?</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<b>Erik: </b>Han kom på mig när jag fuska på
ett prov.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<b>Johan:</b> Amen han menade ju att du var...
äh, skitsamma!</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<b>Erik:</b> Skitsamma! Det är kass låt i
alla fall.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<b>Johan.</b> Vilken då?</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<b>Erik</b>: Apa-låten!</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<b>Mattias</b>: Men hur går den då?
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<b>Erik:</b> Jag kan ju fan inte sjunga...
amen typ (nynnar) jag är lyxvarianten..</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<b>Mattias:</b> Jaha, den ja. Den har jag
hört. Den är ju okej.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<b>Johan:</b> Tycker inte den är så dålig
heller.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Erik muttrar.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Kort därpå reser killarna på sig och
går ut. Det blir tyst i bastun igen. Jag slänger på lite mer
vatten på stenarna. Lite senare kommer jag ini omklädningsrummet.
Jag låser upp mitt skåp och börjar klä på mig; Sätter på mig
mina glasögon. Jag hör bakom mig hur Erik, Johan och Mattias står
och snackar på andra sidan rummet och är på väg ut. Jag slänger
en blick mot dem. Till min förvåning är samtliga tre killar i
trettioårsåldern. De stegar ut i led genom dörren, inne i en ny
hetlevrad diskussion. Jag sätter mig ner på en bänk och sätter en
hand för pannan.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
Savelahttp://www.blogger.com/profile/08136927441662053697noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-17394888.post-6985583090666715772012-12-30T16:33:00.001+01:002012-12-30T18:12:52.057+01:00Toni Sammanfattar 2012, del 2<div style="margin-bottom: 0cm;">
Den obligatoriska andra delen av det jag ödmjukt kallar för årskrönika. För tionde året i rad -och kanske sista.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
I den första sammanfattar jag mitt
personliga 2012, och i denna andra del sammanfattar jag det som hänt
på ett ”kulturellt” basis. <a href="http://kamratsavela.blogspot.se/2012/12/toni-sammanfattar-2012-del-1.html">Om den första delen (Läs här) avslöjar min egocentrerade världsåskådning så berättar denna om min illa dolda nördighet. </a></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Årets bästa låtar väljer jag att
sammanfatta i denna spotifylista: <a href="http://open.spotify.com/user/thetomthumb/playlist/5BstXAYBRanpmRPGoCH3L0">Best
of 2012</a>
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Se det som ett soundtrack för kommande
text.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<u><b>Årets bästa skivor:</b></u></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Jag skäms nästan över att sätta två
gubbar i toppen. Bägge fyllda över 70. Men kan jag göra något
annat än kapitulera när legender bevisar varför de är just
sådana.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<b>1. Leonard Cohen – Old Ideas</b></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Jag trodde Leonard Cohen var slut som
skivartist. Den föregående ”Dear Heather” (2004) gjorde ingen
glad. Att han vid 77 års ålder skulle släppa ett sånt mästerverk
som ”Old Ideas” trodde jag aldrig. Sångerna pendlar från mörk
blues till hymner. Tempot är lågt och rösten mörkare än
någonsin. Men från detta osar det av livskunskap, poesi, kärlek,
ångest, kåthet och humor. Albumets ”Amen” slår alla gånger
sångarens mest kända sång - ”Hallelujah”.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<b><br />2. Bob Dylan – Tempest</b></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Bob Dylan Tack för att du fortsätter
leverera. Blodet stänker på albumet, men även berättarglädjen.
Ingen sång påminner om den andra, ändå känns den som en
självklar helhet. Bortsett från träiga ”Tin Angel” så älskar
jag skivans galenskap. Den toksvängiga rabiata ”Pay in blood” är
lika urspårad som eposet till titellåt, vars 13 minuter
återberättar klart mer än Titanics undergång. Jag skulle kunna
skriva en avhandling om dett album. Låt mig göra det en annan gång.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
<b>3.First aid kit – The Lions Roar
</b></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Deras genombrott är välförtjänt...</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<b>4. Anna von Hausswolff – Ceremony
</b></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
...medan denna nattsvarta pärla
förstås inte är lika lättköpt för publiken. Ett album bestående
av en kyrkorgel, handklapp och ångestvrål? Fantastiskt.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<b><br />5. Thåström – Beväpna dig med
vingar</b><br />
Ojämnt. Men stundtals strålande.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<b>6. Mando Diao – Infruset</b></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<b>7. ZZ Top – Texicali (EP)</b></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<b>8. Neil Young & Crazy Horse –
Pyskadelic Pill</b></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<b>9. Bill Fay - Life is people</b></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<b>10. Tomas Andersson Wij – Romantiken</b></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Bubblare: Bruce Springsteen – Wrecking
Ball, Dr John ”Locked down”,
Lee Fields & the expression – Faithfull man, Frida Hyvönen ”To
the soul”, Michael Kiwanuka ”Home again”, The tallest man on
the earth ”There's no leaving now”.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<b><u>Årets bästa filmer:</u></b></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Få filmer kändes självklara när jag
skulle påta ihop denna lista. Jag kom att tänka på många bra
filmer, men så bra att de var bland de bästa? Det som är tydligt
är i alla fall vilket starkt år det varit för svensk film. Förutom
de två jag listar nedan så är även ”Äta, sova, dö” , ”För
dig naken” och ”Call girl” väl värda att nämnas. Resultatet
blev i alla fall:</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
<b>1. Palme</b></div>
(Dokumentär av Kristina Lindström &
Maud Nycander)<br />
Som svensk medborgare är den här
filmen oumbärlig. Kanske den viktigaste svenska filmen som gjorts
på många, många år. Vår nutid belyses lika mycket som det
förflutna i den här dokumentären om den mest tongivande svenska
politikern under 1900-talet. Som film så är ”Palme” ständigt
intressant, rolig, smart och sorglig. Den röda tråd som drabbar
mig mest i filmen är hur de som står upp emot orättvisor och
rasism ständigt möter ett hat som i många fall blir deras död.
Men deras kamp är den viktigaste striden som kan kämpas.<br />
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<b>2.Guilty</b> </div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
(Frankrike, regi Vincent Gareng)</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Årets starkaste bioupplevelse. Tyvärr
vet jag inte hur man gör för att se den igen här i Sverige. På
Göteborgs filmfestival fick jag se denna oerhört drabbande film.
Den helt sanna historien om en man som blir oskyldigt anklagad för
det värsta av brott -våldtäkt på sina egna barn- och hans resa
genom rättssystem och fängelse. Historien är så nattsvart, så
otrolig och ämnet så skakande, att en svensk biodistribution i
Sverige förmodligen är omöjlig. Jag gick som i en dimma när jag
kom ut ur biografen.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<b>3.Moonrise Kingdom.</b></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
(USA, regi Wes Andersson)</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Årets charmigaste film. Wes Andersson
kanske inte förvånar särskilt många längre, men det finns några
scener i den här filmen som gör den förtjänt av en så hög
listplacering. Bland annat scenen då filmens unga kärlekspar
träffar varandra som rymlingar på ett fält, eller den då Bruce
Willis och filmens huvudperson diskuterar kärlek i en husvagn.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<b>4. Dom över död man.</b><br />
(Sverige, regi Jan Troell)<br />
Det finns all anledning att anklaga mig
för att vara partisk. Jag arbetade på den här filmen och fick vara
med om en fantastisk inspelning. Men jag är övertygad om att detta
snarare gör att jag räds för att ge den en ännu högre placering.
En fantastiskt vacker film om ett fascinerande livsöde. I skrivande
stund har filmen precis gått upp på bio, och jag hoppas att alla
som läser detta går och ser den. För mig är det här en
”Film”-film, den sortens film som gjorde mig förälskad i
mediet, den sortens film som gör livet större.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<b>5. Shame</b></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
(USA, regi Steve McQueen)</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Michael Fassbender gör en enastående
rollprestation i den här filmen om en sexmissbrukare. En film som
varken dömer eller förmildrar.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<b><u>Årets konserter:</u></b></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Det finns ingen anledning att göra en
lista. Det finns egentligen bara en konsert i år, en spelning, värd
att nämna i år. Jag har sett en massa bra annat i år också,
Leonard Cohen på gamla Ullevi var fantastiskt. Jonathan Richman på
way out west var riktigt bra. Men allt detta tycks blekna i
jämförelse med...</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<b><br /></b>
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<b>Bruce Springsteen. Ullevi. 28/7 2012.</b></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Det finns inga ord för att beskriva
för de tre timmar och fyrtiofem minuter jag upplevde den kvällen.
Spelningen har kallats en av de bästa i Bruces karriär. Jag fick
uppleva den absolut bästa konserten jag förmodligen någonsin
kommer få ta del av. Jag använder så pass starka ord utan att
tveka. Det var en masspsykos, en explosion. Det var intimt och
vackert. Tårar rann i hyllningen till Clarence Clemmons. Knytnävar
viftades i luften, jag skrek så att lungorna tog slut i ”Thunder
Road”. Och den lycka jag kände när ”Backstreets” rev genom
Göteborgsnatten var ofattbar.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<b><u><br /></u></b>
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<b><u>Andra saker jag älskat i år:</u></b></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<b>Podcast: ”Värvet”.
</b></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Där Kristoffer Triumf levererar
ständigt högintressanta intervjuer.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<b>Bok: Hannes Råstam ”Fallet Thomas
Quick”.
</b></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Ett otroligt reportage om en av
Sveriges största rättskandaler. Mer spännande och drabbande än
vilken deckare som helst.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<b>Föreställning:</b></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Det var roligt att se Ricky Gervais på
scandinavium, men att han levererade till största del gammalt
material tog ner upplevelsen lite. Därför vill jag gärna lyfta
fram Filip och Fredriks ”Den försvunna staden” som jag fick
tillfälle att se två gånger i år. Roligt, smart och lärorikt.</div>
Savelahttp://www.blogger.com/profile/08136927441662053697noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-17394888.post-23488412736203899952012-12-30T16:19:00.001+01:002012-12-30T17:08:35.381+01:00Toni Sammanfattar 2012, del 1<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhs9gf8Sr7O7WFj1rdtFAUQHTvCy4GQT4FXn-knH9wlM-8Q_fcUJEjIDX-j6WJisBJeQspt_GKRKAXiCstMHN2F_kL0qSmHW_kMBSDLoruYz6QeDgYxpqDKfY58kl7IY3kmnKR3aA/s1600/IMG_1389.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhs9gf8Sr7O7WFj1rdtFAUQHTvCy4GQT4FXn-knH9wlM-8Q_fcUJEjIDX-j6WJisBJeQspt_GKRKAXiCstMHN2F_kL0qSmHW_kMBSDLoruYz6QeDgYxpqDKfY58kl7IY3kmnKR3aA/s320/IMG_1389.JPG" width="239" /></a></div>
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Året var bara timmar gammalt när jag
stod på en pall i kollektivets vardagsrum och sjöng duett med Tom Waits.
Nyårsfesten hade övergått till efterfest, och jag gjorde några
desperata försök att hålla feststämningen vid liv. Tom Waits var
inte närvarande på annat sätt än genom stereons högtalare, men
det räckte nog för mig. Min vän Anton utbrast: ”Kom ner från
pallen, vad gör du!”<br />
”Nej, festen är inte slut än!”,
påstod jag och trampade snett så att jag föll handlöst ner på
golvet.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Tom sjöng:<br />
<i>”Should auld
acquaintance be forgot and never brought to mind<br />Should auld
acquaintance be forgot for the sake of auld lang syne ”</i><br />
<br />
***</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj8qaT6XJlcTe8UBADdgUl8E9FZ-VNrs4A7KKdcHF5zW221-eBC8X4uO5hJXVyrr3RHHQxRJhKPOtzIJIncbTOdnZjWH0P63ryrb92gCTaGpkICua3cMHOw5KkDMiEimKnhlAifLg/s1600/IMG_1432.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"></a><br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
2002 skrev jag för första gången en
sån här sammanfattning . Sedan har jag fortsatt med det. I slutet
på varje decembermånad har jag skrivit inlägg under epitet ”Toni
Sammanfattar...”, och nu gör jag det alltså för tionde året i
rad. Det här är den mer personliga sammanfattningen. I del 2 listar
jag istället, skivor, filmer, osv.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
2012 nu. Året då jag fick rota ner
mig i Göteborg. Året då jag fortsatte arbeta med film. Året då
det blev dyrare för mig att åka tåg. Året då jag blev äldre än
min bror någonsin fick bli. Låt mig berätta om några minnesbilder
från detta år.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
***<br />
<br />
”Vilket jävla sätt att
börja året på”, gnydde jag i min sjukbädd. Jag ägnade halva
janueri i sängen. Först på grund av ett ryggskott efter
träningsfadäs. Sedan på grund av en efterföljande, tung, feber.
Nu låg jag här igen och pendlade mellan självömkan och tristess.
Tryckte i mig värktabletter och upprepande mantrat: ”Vilket jävla
sätt att börja året på”.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Jag fick anledning att fortsätta min
ramsa. Det skulle dröja till sena våren innan filmproduktionerna
började sätta igång i Göteborg, och fram tills dess var det
arbetslöshet som gällde. Jag var egentligen inte sysslolös.
Filmfestivalen var som vanligt ett ljus i vintermörkret med sina
filmer och sina fester. Jag deltog i arbetet med en mindre kortfilm,
umgicks med vänner och tränade regelbundet. Tisdagsquizet på
Sejdeln blev ett måste. Men jag behövde ett jobb, och oron över
att gå utan var svår att skaka av sig. I samma veva var jag tvungen
att börja söka efter en ny lägenhet. Vintermörkret tycktes aldrig
ge vika.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
En kväll på krogen satt jag och
beklagade mig för min vän Judith. Jag sa:</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
”Jag har ingen aning om vad som
händer med mitt liv! Var jag är på väg, var jag ska bo, vad jag
ska göra. Jag trodde alltid att tjugofem skulle vara en dans på
rosor. Att livet skulle vara som absolut bäst nu. Men vet du
vad...”, drack en klunk öl som konstpaus, ”...att fylla tjugofem
har varit en fet besvikelse.”<br />
<br />
***<br />
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj8qaT6XJlcTe8UBADdgUl8E9FZ-VNrs4A7KKdcHF5zW221-eBC8X4uO5hJXVyrr3RHHQxRJhKPOtzIJIncbTOdnZjWH0P63ryrb92gCTaGpkICua3cMHOw5KkDMiEimKnhlAifLg/s1600/IMG_1432.JPG" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="239" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj8qaT6XJlcTe8UBADdgUl8E9FZ-VNrs4A7KKdcHF5zW221-eBC8X4uO5hJXVyrr3RHHQxRJhKPOtzIJIncbTOdnZjWH0P63ryrb92gCTaGpkICua3cMHOw5KkDMiEimKnhlAifLg/s320/IMG_1432.JPG" width="320" /></a></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
Det var skymning
och jag korsade en fotbollsplan. Detta var en genväg som ledde mig
till mina vänners lägenhet. Plötsligt såg jag ett rådjur ett
tiotal meter framför mig. Det stod mitt i mellan två målstolpar.
Rådjuret lyfte sitt huvud och tittade mot mig. Vi stod och tittade
på varandra i ett par sekunder innan hen vände sig om och sprang
sin väg.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
***</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
Jag såg ut mot det Göteborg
som låg utanför fönstret. Våren hade kommit till staden och jag
njöt av utsikten. Jag satt uppe på ett produktionskontor och
arbetade med castingen på en reklamfilm. Tja, saker verkade väl
lösa sig till slut. Efter den här reklamfilmens slut skulle jag
börja arbeta på en norsk fantasy. I takt med att blommorna på
järntorget slog ut löste sig knutarna i min vardag. Livet var inte
så tokigt. Jag väcktes ur mina funderingar av musik som strömmade
från kontoret bredvid. Rösten som sjöng lät bekant, men jag kunde
inte placera den. Men det lät bra. Riktigt bra.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Jag smög över till killarna som satt
där, de som anställt mig för det här uppdraget. Det visade sig
att de satt och gjorde de sista justeringarna till videon för Kents
nya singel, ”999”. Då och där golvades jag över det jag fick
höra och se. Jag tänkte på en kompis som är ett stort fan av Kent
och som hade älskar att se detta. Det kändes som att sången kom
vid exakt rätt tillfälle.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Jocke Berg sjöng:</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<i>”Dom 999 saker jag aldrig skulle
göra<br />Dom vägs upp av 999 värre saker jag redan har gjort</i><span style="color: black;"><span style="text-decoration: none;"><span style="background: #ffffff;">”</span></span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; text-decoration: none;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; text-decoration: none;">
<span style="color: black;"><span style="background: #ffffff;">***<br /><br />Vi
stod framför Cornelis Vreeswijks grav. Det låg en varm sommarbris i
luften.</span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; text-decoration: none;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; text-decoration: none;">
<span style="color: black;"><span style="background: #ffffff;">”Coolt”,
sa min vän Erik, ”kolla på alla tomma glas folk lämnat kvar
efter att de tagit ett järn med Cornelis.” </span></span>
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm; text-decoration: none;">
<span style="color: black;"><span style="background: #ffffff;">På
morgonen när jag hoppat på tåget mot Stockholm hade jag inte haft
en aning om var jag skulle sova den kommande natten, men efter några sms så hade det löst sig. Jag hade haft en tågbiljett och tyckt att
det varit dumt att låta den gå till spillo. </span></span>
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm; text-decoration: none;">
<span style="color: black;"><span style="background: #ffffff;"><br />Sommaren
gick så fort. Plötsligt var jag mitt uppe i den. Jag fick jobb på
en långfilm som hette ”Hotell”, projektet skulle vara hela
sommaren och den tidiga hösten. I samma veva fick jag ett
förstahandskontrakt på en fin lägenhet där jag skulle flytta in i
början av oktober. </span></span>
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm; text-decoration: none;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; text-decoration: none;">
<span style="color: black;"><span style="background: #ffffff;">Vi
sa hejdå till Cornelis, och rörde oss från mariakyrkan och
promenerade ut genom söder. Plötsligt var det rätt gött att vara
tjugofem.</span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; text-decoration: none;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; text-decoration: none;">
<span style="color: black;"><span style="background: #ffffff;">***<br /><br />Det
finns egentligen ett minne som slår ut alla andra den sommaren.
Eller kanske till och med det året. Det är det av mig, Amra,
Gustav, Anna och Bruce Springsteen. </span></span>
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm; text-decoration: none;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; text-decoration: none;">
<span style="color: black;"><span style="background: #ffffff;">De
där pianoackorden. Det tog några sekunder innan jag reagerade, men
när de väl kom så vände jag mig mot de andra som för att förstå
att det var sant. Vi stod i folkhavet på Ullevi. Gustav skrek, ”Det
är den! Det är Backstreets!”. Efter de här timmarna av konsert
var jag redan i upplösningstillstånd, och det var långt kvar tills
det var slut. När vi suttit och köat i regnet utanför Ullevi och
klunkat tetrapaksvin så hade jag sagt det: ”Får jag höra
Backstreets så är min lycka total.” </span></span>
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm; text-decoration: none;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; text-decoration: none;">
<span style="color: black;"><span style="background: #ffffff;">Och
det var den nu. Total. Den här andra kvällen av Bruce Springsteens
segervrål på Ullevi skulle gå till historien som en av hans bästa.
Den eurofori, de tårar och den dans vi fick uppleva dessa tre timmar
och fyrtiofem minuter var makalös. Runt omkring mig hade jag de här
älskvärda människorna till vänner. När vi tidigt på morgonen
ramlade hem var vi fulla av liv, av natten och vad vi upplevt. När
de andra fortsatte efterfesta slocknade jag på en madrass på mitt
vardagsrumsgolv, utmattad och slutkörd. </span></span>
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm; text-decoration: none;">
<span style="color: black;"><span style="background: #ffffff;"><br />*** </span></span>
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm; text-decoration: none;">
<span style="color: black;"><span style="background: #ffffff;"><br />Det
blev höst. Jag fyllde tjugosex år och det blev dyrare att åka tåg.
Det där nämnde jag ju i inledningen. Jag flyttade in i den där nya
lägenheten. Jag började ett nytt jobb på ”Fjällbackamorden”
och fick börja veckopendla till Tanumshede. Tidiga mornar och sena
kvällar. Hade härliga arbetskamrater. Det var kallt och tyst på
hotellrummet om nätterna. På helgerna sov jag, joggade eller gick
på krogen. Det regnade ofta. <br /><br />***<br /><br />Det var en fredag i
början av december och spårvagnstrafiken stod still i centrala
Göteborg. Att ta sig över från fastlandet till Hisingen var en
pärs, men jag lyckades klämma in mig på en överfull buss som gick
till Hjalmar branting. Min plan var att ta mig till Rambergsvallen
för att ta en simtur på vägen hem. Jag valde att promenera dit.
Det var smällkallt, så man fick gå raskt för att hålla värmen
uppe. </span></span>
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm; text-decoration: none;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; text-decoration: none;">
<span style="color: black;"><span style="background: #ffffff;">På
vägen dit passerade jag en välbekant sidogata. Jag hade åkt förbi
här dagligen med spårvagnen men aldrig passerat så här nära. Min
bror hade bott här en period. Jag stannade upp och såg åt fönstret
där hans forna lägenhet låg. </span></span>
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm; text-decoration: none;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; text-decoration: none;">
<span style="color: black;"><span style="background: #ffffff;">Plötsligt
kunde jag framför mitt inre öga se oss komma ut genom porten
bredvid. Det var sommar då, för kanske tio år sen. Om inte längre
bak i tiden än så. Jag såg oss lunka förbi mig i korsningen i
riktning mot en pizzeria som låg ett kvarter härifrån. </span></span>
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm; text-decoration: none;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; text-decoration: none;">
<span style="color: black;"><span style="background: #ffffff;">Kylan
gjorde sig påmind och jag väcktes från mina dagdrömmar. Jag
började gå igen, i motsatt riktning från det håll jag sett oss gå
i mina minnesbilder. Det gjorde ingenting. Var jag än går så är
han alltid med mig. Kort därpå nådde jag simhallen, bytte om och
hoppade i bassängen. Jag simmade tills det kändes som att lungorna
skulle spricka. </span></span>
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm; text-decoration: none;">
<span style="color: black;"><span style="background: #ffffff;"><br />***</span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; text-decoration: none;">
<span style="color: black;"><span style="background: #ffffff;">Nu.</span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; text-decoration: none;">
<span style="color: black;"><span style="background: #ffffff;"><br />Jag
sitter i en vänthall på Arlanda och tittar på folk. Utanför
fönstret faller snön. Jag är på väg hem till Göteborg efter att
ha firat jul i Kalix. I min famn ligger anteckningsblocket där jag
skriver den här texten. Jag ser på folkmassan i vänthallen:
Stressade vuxna, skrikande barn, uttråkade pensionärer. Mitt
anteckningsblock är nedkluddat av oläsliga kråkor som jag inte kan
få fason på. Jag försöker hitta ett sätt att avsluta texten på.
Bill Fay sjunger i mina hörlurar: ”<i>Life is people...Life is
people</i>.” </span></span>
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm; text-decoration: none;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; text-decoration: none;">
<span style="color: black;"><span style="background: #ffffff;">Då
slår det mig plötsligt. När jag skriver ser jag scenerna framför
mig. Jag hör musiken och jag hör dofterna. Jag försöker hitta
stycken med en röd tråd. Fram tills nu, när jag sitter i den här
rastlösa och stimmiga vänthallen, så trodde jag att jag skrev om
och kring låtarna i texten, att jag valde dessa ögonblick på grund
av deras soundtrack. Men det är fel: jag har skrivit om människorna!</span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; text-decoration: none;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; text-decoration: none;">
<span style="color: black;"><span style="background: #ffffff;">Vännerna,
de tillfälliga bekanta eller de långvariga. Levande eller döda går
de en match i mitt minne, de påverkar allt jag gjort eller gör.
Bilderna kommer till mig...</span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; text-decoration: none;">
<i><br /></i>
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm; text-decoration: none;">
<i><span style="color: black;"><span style="background: #ffffff;">...Första
maj när jag, Isabell, Sandra och Jonas grillade på en balkong i
solskenet...</span></span></i></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; text-decoration: none;">
<i><span style="color: black;"><span style="background: #ffffff;">...Andra
långdagen då jag stod med Mackan i folkhavet och skrattade...</span></span></i></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; text-decoration: none;">
<i><span style="color: black;"><span style="background: #ffffff;">...En
lunch på Solrosen med Björn, Dannie, Emil och Anna...</span></span></i></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; text-decoration: none;">
<i><span style="color: black;"><span style="background: #ffffff;">...Midsommar
i Ash & Tuvas lilla stuga när vi kastade yxor...</span></span></i></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; text-decoration: none;">
<i><span style="color: black;"><span style="background: #ffffff;">...En
kväll i Kalix med Ricke, Chrille och John då vi skålade för gamla
och nya tiders skull...</span></span></i></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; text-decoration: none;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: black;"><span style="text-decoration: none;"><span style="background: #ffffff;">...för
att bara nämnda några. Jag önskar att jag kunde skriva om dem
alla. Varenda en av dem förtjänar en roman. Tyvärr har jag inte
möjlighet för det, tiden här i väntrummet håller på att ta slut
i samma takt som sidorna i mitt anteckningsblock. Det får bli en
annan gång. Ett annat år. </span></span></span>Nu ropar de nämligen
ut avgången och jag ska stiga ombord planet. Jag ska åka hem,
fortsätta med mitt liv och göra 2013 till ett fantastiskt år. I
mitt huvud ringer<span style="color: black;"><span style="text-decoration: none;"><span style="background: #ffffff;">
de där orden jag utbrast stående på den där pallen när året
bara var timmar gammalt:</span></span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; text-decoration: none;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; text-decoration: none;">
<span style="color: black;"><span style="background: #ffffff;">Festen
är inte över än.</span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; text-decoration: none;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; text-decoration: none;">
<span style="color: black;"><span style="background: #ffffff;">Gott
nytt år.</span></span></div>
Savelahttp://www.blogger.com/profile/08136927441662053697noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-17394888.post-88967067678088586432012-09-16T22:31:00.001+02:002012-09-16T22:54:57.951+02:00Sexans spårvagn: "Tycker du det är rättvist?"<iframe allowfullscreen="allowfullscreen" frameborder="0" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/Eb7U-umL5L4" width="560"></iframe>
<i>Jag har funderat på att byta namn på den här bloggen till "Sagor från sexans spårvagn". För det senaste året, de få gånger jag överhuvudtaget skriver något i den här bloggen, så är det för det mesta spårvagnsrelaterade historier. Så är blir det även denna gång. Jag är passiv i den här historien, eller rättare sagt i den här monologen. Huvudpersonen är i stället en för mig okänd kvinna.</i><br />
<br />
En kvinna, vid första anblick 30 och välvårdad. Vid en andra anblick 35, välklädd men med ett hårt liv bakom sig. Jag vet inte hur länge hon hade suttit på sätet på andra sidan mittgången, men plötsligt hörde jag hennes röst och hennes livshistoria vecklas ut framför mig. Jag vred på huvudet, en snabb blick mot hennes håll. Hon talade i en hands-free, hon bar på en dialekt från Göteborg. Jag hade mitt anteckningsblock med mig och kunde inte hålla mig från att tecka ner hennes ord i hemlighet. Från början förstod jag inte vem hon talade med, deras relation eller om vad. Men det var nåt med hennes ordmelodi, hennes sätt att upprepa fraser, som fångade mitt öra. Jag tror att jag lyckades fånga ett litet, men viktigt ögonblick i två människors liv. <br />
<br />
"Tycker du det är rättvist?", frågar hon någon och tystnar en sekund.<br />
"Tycker du det är rättvist", upprepar hon..<br />
"Du lovade ju att du skulle göra det. Nu har du lämnat mig i skiten. <br />
...<br />
Det här sker ju upprepade gånger. Nej, lägg inte på nu. Det här sker ju upprepade gånger men du tycks inte vilja se det. Lyssna på mig nu. Du kan åka hem om du vill, men jag tycker att vi ska diskutera om vi verkligen ska bo ihop.<br />
...<br />
Tråkig attityd du har asså.<br />
Vadå tråkig, det fattar du väl själv. Du beter dig som om du inte har problem med det här. Du har en attityd som om det inte vore nåt problem. <br />
...<br />
Ja, jag är förbannad. Det jag blir förbannad över är din nonchalanta stil. Du satte dig på den där puben utan att tänka på mig.<br />
....<br />
Han kanske inte har samma problem som du. Har du tänkt på det? Du har ett problem. Det har inte han. Så tänk lite. Tänk. Du får ju fan tacka nej till Henrik om han frågar dig om nåt sånt. Tänk. Du kan inte gå på puben sådär.<br />
...<br />
Då kanske du borde skaffa dig en annan kärr-ing om du ska vara så. <br />
....<br />
Men du sätter MIN nykterhet på spel också. Fattar du inte det. Så sluta upp med det där. Jag hör det på din röst. Det där nonchalanta, jag hör det i din röst. Du klarar ju inte av det här. Förstår du inte det, är det inte uppenbart för dig. Att vara så där nonchalant, det är inte att klara av det här. Fattar du inte det. Du riskerar min nykterhet också.<br />
...<br />
Efter allt vi har kämpat för. Och så den där nonchalansen. <br />
...<br />
Vad jag tycker du ska göra? Du har ett val, fattar du inte det. Sitter du kvar där så sitter du kvar där. Men då blir du fan sittandes där. Om du tycker att det här vi har, det här vi har kämpat för är värt nåt. Ja, då kommer du fan i mig hem. Jag kliver av vagnen nu och lägger på. Är du hemma när jag kommer fram då vet jag vad du tycker. Hör du det?<br />
....<br />
Ja är du inte hemma när jag kommer fram så...ja, då är det så. Jag lägger på nu. Jag lägger på nu. Hej."<br />
<br />
Hon kliver av vagnen. Hållplatsen vid domkyrkan. Jag får en sista glimt av henne då hon står kvar på hållplatsen. Hennes ansikte är villrådigt. Det ser ut som om hon inte vet var hon ska. Men när vagnen börjar röra på sig drar hon sin kappa upp över öronen och börjar gå. <br />
<br />Savelahttp://www.blogger.com/profile/08136927441662053697noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-17394888.post-80710809713750746602012-09-03T22:40:00.000+02:002012-09-03T22:40:30.375+02:00Så vände vindenSvårt att tro att Helen Sjöholm eller Kleerup kommer överträffa sig själva efter detta musikalstycke.<br />
<br />
<iframe allowfullscreen="allowfullscreen" frameborder="0" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/xOuT4bxVtgA" width="560"></iframe> <br />
<br />
<br />Savelahttp://www.blogger.com/profile/08136927441662053697noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-17394888.post-22922446075171425892012-06-22T01:15:00.001+02:002012-06-23T18:01:30.944+02:00Om idag.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe allowfullscreen='allowfullscreen' webkitallowfullscreen='webkitallowfullscreen' mozallowfullscreen='mozallowfullscreen' width='320' height='266' src='https://www.youtube.com/embed/ne43u8suEAg?feature=player_embedded' frameborder='0'></iframe></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Det är här jag borde gå och lägga
mig.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Men det är så klart just då jag inte
kan motstå att sätta mig ner för att skriva detta. Några minuter
innan midnatt sitter jag med trötta -alternativt allergiska- ögon
som en förvuxen Alfons Åberg och viskar för mig själv ”jag ska
bara -jag ska bara”.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Scenen är mitt vardagsrum, där en
dämpat gult ljus kastar sig över mig där jag sitter vid laptopen
och lyssnar på The National. Den dova sångrösten och de
reverb-dränkta trummorna fyller mitt bröst med melankoli: Åh, jag
gör mitt bästa för att leva upp till klyschan av den halvfinska
man jag önskar att jag var.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<i>”You said, I think I'm like Tennessee
Williams<br />I wait for the click<br />I wait, but it doesn't kick in ”</i></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Jag borde gå och lägga mig. Borsta
tänderna så att jag orkar stiga upp i morgon och göra mig redo för
att fira midsommar i Skövde. Mina vänner bor där, i ett torp i
skogen. Det kommer bli en väldigt trevlig dag. Om jag lägger mig nu kanske jag hinner ta en joggingtur
efter frukosten. Nu låter det som en bra idé, men jag känner mig
själv väl. Det kommer inte att hända. Nu sitter jag här och nyser
-uppenbarligen allergi- i halvdunklet och reciterar obegripliga The
National-texter.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Den inlägg som jag här påbörjat har
inte blivit som jag hade föreställt mig då jag satte mig ner vid
datorn för fem minuter sedan. Jag hade tänkt skriva om den tjej jag
såg -och förälskade mig i- från spårvagnsfönstret i dag....</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Innan jag går vidare vill jag be om
ursäkt för att jag inte kan skriva ett blogginlägg utan att
berätta om hur jag åkt spårvagn.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
...eller rättare sagt den känsla hon
framkallade i mig. Jag berättade detta för mina vänner E- och A-
när vi en timme senare satt nere vid kanalen inne i stan och njöt
av solen och ljummen öl.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
”Jag såg en tjej idag...”, började
jag.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
”Det är något primalt hos killar
som bara måste kolla på tjejer som går förbi.”, sa E- ”Jag
upptäckte det i dag då en tjej gick förbi. Alla blickar hos männen
runtom liksom vreds mot henne i synk. Så jävla töntigt.” Han
imiterade hur deras blickar gick nedifrån och upp och avslutades med
en gillande nickning.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
”Jag fattar vad du menar”, sa jag,
”men det här var inte så. Jag satt på vagnen och såg henne på
andra sidan fönstret och bara... Det var nåt svalt över henne.
Hennes hållning, hennes attityd.. Hon var vacker, men inte snygg,
och hade kanske inte räknats som en klassisk skönhet. Men hon hade
DET. Hon utstrålade att hon visste något, nåt som jag förmodligen
inte hade en SUSNING över. Det var inte bara för att hon såg bra
ut. Jag ser ju tjejer varje dag i sitt liv, det är ju inte som att
man reagerar som en löpande hanhund för det, det är inte så. Hade
hon klivit på spårvagnen och frågat mig om vi skulle gifta oss
hade jag bara, 'Okej'. Jag hade inte varit kapabel till kritiskt
tänkande i den stunden. Jag hade bara instinktivt varit helt
övertygad om ...”</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
”Du hade tagit ur hörlurarna när
hon kom fram och bara 'ursäkta vad sa du? Gifta mig med... Eh ja.
Öh.'. Stammat och stirrat ner i backen”, flinade E-.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
”Hon hade ju lika gärna kunna varit
värsta svinet”, inflikade A-.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
”Ja, det har du förmodligen rätt
i”, var jag tvungen att hålla med om, ”det var inte som att jag
trodde att det skulle hända. Men kan ni förstå vad jag menar? Borde jag söka hjälp?”</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
”Ja men kanske på grund av helt
andra orsaker... Ska vi börja röra på oss? Bion börjar snart.”</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Den svala typen. Det kanske bara var
det som det handlade om, tänkte jag senare. Det är ju en klassisk,
uttjatad och tröttsam klyscha. Att man dras till personer som verkar
ointresserade. Jag var på en dejt för ett tag sen med ett väldigt
trevlig tjej. Jättetrevlig. Jag kan inte säga något fel med henne
överhuvudtaget. Men det fanns ingen spänning där, och kanske just
därför. Efter alla dessa år då jag, precis som alla andra, växt
upp med tanken om att vara unik, att inte falla i samma fällor som
alla andra gör, så är det en smått irriterande insikt att inse
att just så är fallet. När jag snubblar på härvan av mänskliga
relationer så faller jag huvudstupa in i samma dåliga ursäkter som
generationer av självupptagna män och kvinnor gjort innan mig. Jag
såg nåt jag inte kunde få, och i samma sekund ville jag ha det.
Det är inte bara Savela som gillar Den svala typen, är min
slutsats. (Savela. Svala. Det låter snarlikt i alla fall.)</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Se där. Några stycken och en snar
timme senare sitter jag kvar vid lap-topen i detta halvdunkel. Det
enda jag lyckats åstadkomma under denna tid är en cementerad insikt om att den där
joggingturen imorgon bitti inte kommer bli av. (Det är inte hela
sanningen, jag lyckades borsta mina tänder också.)
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
I alla fall. Jag får önska vem det nu
är som läser detta, beroende på när ni läser detta, en god natt,
en god morgon, en god midsommar eller bara en gott liv. Det är här
jag går och lägger mig.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>Savelahttp://www.blogger.com/profile/08136927441662053697noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-17394888.post-67507793043124649322012-05-27T13:20:00.001+02:002012-05-27T13:21:15.634+02:00<iframe width="420" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/QbunAzcQf9k" frameborder="0" allowfullscreen></iframe>
Återigen har jag tagit en lång paus från skrivandet. Men det finns ju för mycket att göra där ute.
Håll er till godo med Bob tills vidare.Savelahttp://www.blogger.com/profile/08136927441662053697noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-17394888.post-28553349641403293532012-04-09T22:51:00.005+02:002012-04-09T23:24:33.915+02:00Installatören<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhqUkCiwNzxArsT6HfiJ7DCfT5Wg6VxJxPHEnjysJIAME16RY8WHQgGPcCMD50cR5KkChv3XCJ7YXam0-WhSVn7gFhjNQf1crnlRBaJ-fsmSn8ikIfETtxKlmGEuSDzKGa-w2JJtw/s1600/temperatur.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 400px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhqUkCiwNzxArsT6HfiJ7DCfT5Wg6VxJxPHEnjysJIAME16RY8WHQgGPcCMD50cR5KkChv3XCJ7YXam0-WhSVn7gFhjNQf1crnlRBaJ-fsmSn8ikIfETtxKlmGEuSDzKGa-w2JJtw/s400/temperatur.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5729510043721217698" /></a><br /><span style="font-style:italic;">Måndag. </span><br /><br />Det ringer på dörren till vår lägenhet. Jag sitter vid datorn och äter frukost. Jag ställer undan min gröt och går till dörren för att öppna. <br /><br />Där står en man i 40-års åldern, med en liten väska med verktyg hängande över axeln. Han är för prydligt klädd för att vara vaktmästare, är min första tanke. <br />”Ja hej, jag är från hyresvärden. Jag skulle installera den här i dag.” säger han och håller upp en liten låda med display. <br />”Ja visst ja, vi fick nåt brev om det... Det hade jag glömt bort...”, säger jag medan han kliver förbi mig in i hallen. Tänker en tanke att han kunde väntat till dess att jag bjöd in honom. <br /><br />Han ställer sig vid ett hörn och börjar mäta upp avståndet till närmaste eluttag. <br />”Vad är det egentligen du ska installera?”, frågar jag.<br />”Det är den här som sagt”, säger han med ett tonfall av självklarhet.<br />”Okej. Men vad gör den?”<br />”Den mäter inomhustemperaturen”, mumlar han medan han börjar skruva fast den.<br />”Jaha. Varför då?”, säger jag och känner mig som en nyfiken 5-åring. <br />”För att... vi ska kunna kolla så att ni har rätt temperatur. Det är en... tjänst till våra hyresgäster.”<br />”Hm. Så den sänder information till er?”<br />”Sådär, nu var jag färdig”, säger han och sätter i el-sladden i uttaget. Han skyndar att samla ihop sina grejer och skyndar ut som om han hade bråttom. Lustigt, tänker jag.<br /><br />***<br /><br />Jag sticker ut huvudet i hallen när jag hör att ytterdörren öppnas. Det är min kollektivkompis A- som kommer hem. Vi snackar lite skit ett tag, jag berättar bland annat om snubben som kommit och installerat temperaturmätaren tidigare under dagen. <br />”Visst fan, det hade jag glömt”, säger A-. <br />Jag är på väg in till köket igen för att fortsätta med att laga min lunch när jag stannar till vid hallspegeln. Jag granskar min skäggväxt och mumlar för mig själv:<br />”Fan jag borde raka mig snart, jag börjar se ut som en terrorist.”<br /><br />Över min axel ser jag i spegelbilden hur mätaren blinkar till i ett gult ljus.<br />”Vad konstigt, den blinkade.”<br />”Ja, jag såg det också”, säger A-. Vi tittar på mätaren. På displayen står det bara att det är 20 grader plus. Inget konstigt. <br />”Undrar varför den gjorde det.”, säger A-.<br />”Den kanske reagerade på när jag sa att jag såg ut som en terrorist” skämtar jag. I samma sekund blinkar den till igen. Jag och A- tar ett steg tillbaka och tittar på varandra.<br />”Terrorist.”, säger jag igen.<br />Blink.<br />Nu hoppar både jag och A- till.<br />”Terrorist”, säger A- för att pröva. <br />Blink.<br />”Shit, reagerar den verkligen på... terrorist?”, säger jag.<br />Inget blink den här gången. Jag säger ordet en gång till. Ingen reaktion nu heller.<br />”Hehe, ett tag var jag orolig”, säger A-. <br /><br />***<br /><span style="font-style:italic;"><br />Tisdag.</span><br /><br />Om jag skyndar mig med dammsugningen så hinner jag sticka och simma innan quizet på Sejdeln, tänker jag. Jag vill ju inte bli sen till quizet, liksom. När jag är färdig med vardagsrummet rör jag mig in i hallen. Trots att det är den minsta ytan i lägenheten är det alltid den smutsigaste, speciellt nu på vårkanten då allt grus och all sand ofrånkomligen dras in. Jag behöver ett eluttag så jag kopplar ur temperaturmätaren och sticker i dammsugaren istället. Fortsätter städningen.<br /><br />En halvtimme senare är jag färdig. Jag kastar ner mina simshorts och min handduk i ryggsäcken och ger mig ut genom dörren. När jag kommer ut i trapphuset möter jag mannen från igår, installatören, som är på väg upp för trapporna. Han nickar en hälsning.<br />”Hej hej-”<br />”Hur fungerar mätaren?”, frågar han abrupt.<br />”Jooo bara bra”, säger jag och kommer på att jag inte kopplade in den i väggen igen efter dammsugningen. Det behöver inte han veta, tänker jag och skyndar mig mot spårvagnen.<br /><br />***<br /><br />När jag kommer hem på kvällen är jag upprymd efter att jag och min kompis vunnit quizet. Segerölet gör att jag känner mig lite salongsberusad. När jag tar av mig skorna upptäcker jag att temperaturmätaren återigen är kopplad i väggen. Konstigt, tänker jag, jag trodde inte att nån av mina kollektivkompisar skulle hunnit hem före mig. Jag står i köket och gör en kvällsmacka när de båda kommer hem från att ha varit på bio.<br />”Tjena. Har ni varit hemma i eftermiddag?”<br />De båda skakar på huvudet.<br /><br />***<br /><br /><span style="font-style:italic;">Torsdag.</span> <br /><br />Så fort jag är ensam hemma och lyssnar på musik så släpper jag loss. Jag sjunger med i låtarna och spelar luftgitarr när tillfället bjuds. Det både ser ut och låter löjligt. Det gör så att matlagning och diskning tar dubbelt så lång tid som det borde göra. Men det är vad jag kallar livskvalité. För tillfället lyssnar jag på Kjell Höglund, en artist vars röstomfång passar mitt. Det går lätt att sjunga med i låtarna utan att mitt begränsade register ska få en utmaning. Jag lyssnar på <a href="http://open.spotify.com/track/0CPieN0A9fdbgoSW0NMfbH">en sång där han sjunger, smått ironiskt, om revolution och brustna politiska ideal</a>. När jag passerar hallen tystnar jag och blir tittande på mätaren. Den blinkar som en discolampa. Medan de långa textsjoken i Höglunds sång nämner ord som ”militär” eller ”vänstersnubbe” så får det att displayen att avge ett gult ljus. Jag vet inte vad jag ska göra, så jag rycker ut dess sladd ur väggen. Displayen släcks. Då, när musiken fortfarande rullar i bakgrunden, sjunger sångaren ”profeter och gudar”.<br /><br />Den blinkar igen.<br /><br />***<br /><br /><span style="font-style:italic;">Lördag. </span><br /><br />Jag tittar på listan jag håller i min hand. De senaste dagarna har jag testat olika ord på måfå för att se vilka som får mätaren att reagera. Jag har skrivit ner dem på en lista som omfattar ett tjugotal ord. Här är några av dem:<br /><br /><span style="font-style:italic;">Krig.<br />Religion.<br />IPRED<br />Karl Marx.<br />Ekologisk mjölk<br />Josef Stalin.<br />Rondellhund.<br />Folkpartiet.<br />Barack Obama.<br />Glenn Hysén.</span><br /><br />Jag tittar upp mot mätaren. Displayen är mörk. Jag testar några ord och namn. Den blinkar till och jag skriver ner ”rastaflätor”.<br /><br />***<br /><br /><span style="font-style:italic;">Måndag:</span><br /><br />Jag stänger dörren till mitt rum och slår in ett telefonnummer på mobilen. Det går till hyresbolaget. Jag har vankat av och an i en timme för att lista ut hur jag ska lägga upp samtalet på bästa sätt. I samma sekund de svarar har jag glömt bort min strategi.<br /><br />”Öh, hej”, säger jag och presenterar mig och min adress. <br />”Vad gäller saken”, säger tanten på andra sidan linjen. <br />”Jo, det här kommer låta lite konstigt. Men det är angående den här temperaturmätaren ni var och installerade för en vecka sedan. Det är nåt som inte riktigt, ehm, den beter sig lite-”<br />Tanten avbryter mig: ”Temperaturvadå?”<br />”Mätare. Mätaren, det var en kille här förra veckan från er och installerade en i vår hall. Den skulle skicka information till er om temperaturen i lägenheten.”<br />Det är tyst en sekund i luren: ”Nu förstår jag inte vad du pratar om. Vänta lite ska jag kolla lite med mina kollegor”<br />Tanten lämnar telefonen ett ögonblick. Jag tittar ut genom fönstret och känner förvirringen komma över mig. Det rasslar till i luren.<br />”Tyvärr”, säger hon, ”ingen här har hört talas om nån sån installation. Är du säker på att du har ringt rätt?”<br /><br />Jag muttrar något och lägger på luren. Sedan tar jag en skruvmejsel, går ut i hallen och skruvar ner mätaren. Den sitter åt ordentligt, men efter en viss kamp får jag ner den. Sedan sätter jag manicken i en låda som jag gömmer långt in i garderoben. <br /><br />***<br /><br />Jag surfar runt på nätet och försöker hitta liknande historier som den jag upplevt de senaste dagarna. Inga träffar. Som vanligt slutar det med att jag istället skriver skit på facebook med vänner. Däremot börjar jag läsa en artikel på DN av ren nyfikenhet. Den heter ”<a href="http://www.dn.se/kultur-noje/natjattarna-vill-veta-allt-om-dig">Nätjättarna vill veta allt om dig</a>”. <br /><br />Den handlar bland annat om hur de stora nätföretagen – facebook, google, amazon och apple- har system som riktar direktreklam mot sina användare. Skriver någon till sin kompis att hen ska ha en fest, så kan det plötsligt dyka upp reklam om passande rödviner. Det står om hur exempelvis Twitter sålt vidare information om sina användare. ”Nätgiganterna utvecklar allt fler sätt att ta sig in i människornas hjärnor via deras sociala relationer. Vad tänker folk på? Vad vill de betala för? Vad kommer folk att vilja ha om en timme?”.<br /><br />Det är en intressant artikel, men jag tycker det verkar lite överdrivet. Nästan som om artikelförfattaren är paranoid. Allt det där pratet om övervakning på nätet blir lätt så konspiratoriskt ibland. Jag klickar bort artikeln och börjar snart tänka på nåt annat.<br /><br />***<br /><span style="font-style:italic;"><br />Tisdag</span><br /><br />Fan! Jag kommer bli försenad till quizet, tänker jag, och slänger i mig det sista av middagen. Jag tittar på klockan igen, om jag skyndar mig kanske jag hinner. Då hör jag ljudet av dörrklockan. Jag dumpar tallriken i diskhon och skyndar för att öppna dörren. Där står mannen från förra veckan. Installatören. <br /><br />Vi står båda tysta en stund och ser varandra i ögonen. Han flyttar blicken och ser över axeln på mig mot hörnet där mätaren satt tidigare.<br />”Jag ser att du tagit ner mätaren.”, säger han.<br />”Ehm. Ja. Vi... hade lite problem med den”.<br />”Jag förstår.”, säger han och rycker på axlarna. Han hostar till och sedan fortsätter han:<br /> ”Jo, vi har märkt att vi haft lite svårt med sändningen från våra mätare här i området så jag samlar ihop dem för kalibrering och så återvänder jag med den när vi fixat den. Men det kan dröja ett tag.”<br />”Okej...”<br /><br />Jag stänger ytterdörren och går in på mitt rum där jag gräver fram lådan den ligger i ur garderoben. Återvänder till hallen och öppnar dörren. Han står kvar där i trapphuset. Jag sträcker över lådan långsamt och han tar emot den, men jag släpper inte taget. Vi står i några sekunder och håller i varsin ände av lådan. Han hostar till och jag lyfter min blick och ser in i hans spända ansikte. På ren automatik släpper jag taget.<br />”Tack så mycket, ha en bra dag”, säger han och vänder på klacken. När han hunnit några trappor ner hör jag hur han börjar vissla. Jag stänger dörren bakom mig.Savelahttp://www.blogger.com/profile/08136927441662053697noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-17394888.post-84795868543017037152012-03-30T00:04:00.004+02:002012-03-30T00:16:44.093+02:00Barnvagnen<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgwxVo4yZRo7xa-My5-01WefqMSXAdiNT1ANJSDG65UBYZNUz07g5nCASegz5GCDZsrdjwFtu6j54rr22n4AG5IcxFMvEVDTibT8_18PonvFGaG6O8kHtVPIEf9HYbHq_x_CU2FLQ/s1600/Odessastepsbaby.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 356px; height: 281px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgwxVo4yZRo7xa-My5-01WefqMSXAdiNT1ANJSDG65UBYZNUz07g5nCASegz5GCDZsrdjwFtu6j54rr22n4AG5IcxFMvEVDTibT8_18PonvFGaG6O8kHtVPIEf9HYbHq_x_CU2FLQ/s400/Odessastepsbaby.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5725444102161715330" /></a><br />Februrari, 2012:<br /><br />Snön hade försvunnit, men det var fortfarande kyligt i luften. Jag gick med raska steg för att få upp värmen, svängde med armarna för att mjuka upp musklerna inför joggingturen. Jag vek upp min huva över huvudet och drog åt snörena i resåren så att den slöt sig tätt runt mitt ansikte. Det värmde något. De veckor då de legat snö på backen hade jag inte varit ute och sprungit i skogen så jag såg fram emot att få komma ut där igen. Plusgraderna må ha varit få, och himlen må ha gott i windows 98-grått, men backen var bar. <br /><br />Jag gick upp för den lilla asfalterade stigen som ledde upp mot den parkeringsplats där motionsspåret tar vid. På min vänstra sida skymtade jag någonting som rörde sig i ögonvrån och jag vred blicken dit. Där står det en byggnad i tegel, jag tror att det är nåt sorts föreningshus till den närliggande idrottsklubben. Då såg jag vad det var som kom rullande. En barnvagn.<br /><br />I en halv sekund stod jag still och bara registrerade det. Hade jag haft ett ögonblick extra att reflektera över detta hade mina tankar förmodligen gått till <a href="http://www.youtube.com/watch?v=8Lk75ycHH3w">den berömda scenen i pansarkryssaren Potemkin</a>: Det var en barnvagn som kom åkandes ner från huset och mot den slänt som tog vid och mynnade ut i ett dike. På något instinktivt sätt gjorde jag en spurt och kutade mot den rullande vagnen. Jag befann mig bara ett tiotal meter från vagnen, men risken var stor att jag inte skulle hinna fram i tid. <br /><br />Det är lustigt hur sällan man i dagens samhälle aldrig utnyttjar sin kropps kapacitet, såvida det inte är i idrottssammanhang. Det skulle i så fall vara att springa efter en spårvagn på sin höjd. Det här var inget jag reflekterade över de korta sekunder det tog för att nå fram till barnvagnen, men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte sprang som jag brann. I sista sekund innan vagnen skulle nå diket och ofrånkomligen tippa över kom jag fram och fick tag i handtaget. <br /><br />Då, när jag plötsligt stannat upp, blev jag stående och tittade in i själva vagnen. Den var givetvis tom. Jag såg mig om. Ingen hade sett mig, och jag tittade upp mot huset. Det stod en till barnvagn uppe vid husväggen, och min slutledningsförmåga sa att den stått parkerad bredvid och på nåt sätt kommit i rullning. Barnet och dess förälder var förmodligen inne i värmen. Plötsligt kände jag mig otroligt töntig. Mitt adrenalin pumpade efter den korta stund då jag inbillat mig att jag kastat mig huvudstupa in i en heroisk bedrift. Men om någon plötsligt skulle titta ut genom ett fönster eller gå förbi skulle de bara se en suspekt lirare i hoodie som stod och höll i en barnvagn. <br /><br />Jag puttade barnvagnen upp för slänten och in mot huset. En kort sekund funderade jag på att ringa på dörren och säga att...ja, vad skulle jag säga? ”Hej, parkera din barnvagn bättre nästa gång.” Vem som än skulle ha öppnat skulle bara tagit mig för en väldigt konstig person. Vilket å andra sidan inte är långt ifrån sanningen... I alla fall, jag ställde barnvagnen mot väggen och smög därifrån. Min stora skräck var att någon inne i huset skulle kika ut genom fönstret vid det tillfället, se mig vid barnvagnen och hur jag sprang därifrån. Folk har ringt polisen för mindre. Av någon anledning kände jag mig väldigt bortgjord. Så fort jag hunnit en bit bort började jag öka farten igen och gav mig ut på själva joggingturen. Jag satte i mina hörlurar i öronen, tryckte igång <a href="http://open.spotify.com/track/4fhB2eLVGI9CGVtxzlNk9i">lite musik</a> och drog huvan ännu tätare runt mitt ansikte.Savelahttp://www.blogger.com/profile/08136927441662053697noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-17394888.post-68167458006513046832012-03-04T13:23:00.007+01:002012-03-04T16:34:39.947+01:00ReprisdagsOm ni tidigare besökt den här bloggen upptäcker ni kanske att jag har bytt design. Jag vet inte riktigt hur det gick till, två knapptryck och sen blev plötsligt texten lite mer lättläslig. Designmässigt alltså. Stilistiskt finns det nog inte mycket att göra åt.<br /><br />Den nya designen bar i alla fall med sig att det blev enklare att bläddra i gamla tiders inlägg. Vilket för mig blev lite nostalgiskt, då jag plötsligt kunde läsa gamla dagboksanteckningar och minnas tider som flytt. Det jag också blev smärtsam medveten om var hur otroligt mycket tid jag lagt ner på att skriva saker som i princip ingen har läst. Visst, jag skriver -som det heter- mest för mig själv som en sorts litterär gympa för att hålla huvudet igång. Men istället för att skriva en ny mastig text så leker jag Minnenas Television och kör några repriser från händelserika perioder. Det kan det ändå vara värt.<br /><br />***<br /><br />Från Augusti 2007:<br />Om hur jag flyttade från Norrköping till Molkom. Det kom efter en lång period då jag skrivit lite för personliga krönikor om min vardag och det blev den sista texten i den stilen på ett väldigt bra tag. Därav den dramatiska titeln "Det sista kapitlet". I dag skäms jag lite över mina lite väl yviga gester, men kan väl åtminstone känna att jag blivit klokare med åren. <br /><a href="http://kamratsavela.blogspot.com/2007/08/det-sista-kapitlet.html">http://kamratsavela.blogspot.com/2007/08/det-sista-kapitlet.html</a><br /><br /><br />Från Juli 2009:<br />Två år senare slutade jag Molkom och visste inte var jag skulle ta vägen, så jag åkte till Skåne. Den här texten skildrar en sommar som jag ofta återvänder till i tanken. Den var fördjävlig och förvirrande. Men också helt fantastisk.<br />"A-changing times: En avhandling om dåtid, framtid och sommaren 2009"<br /><a href="http://kamratsavela.blogspot.com/2009/07/changing-times-en-avhandling-om.html">http://kamratsavela.blogspot.com/2009/07/changing-times-en-avhandlinghttp://www.blogger.com/img/blank.gif-om.html</a><br /><br /><br />Från sommaren 2010:<br />Min tid i Trollhättan var inte särskilt rockig, men den här texten satte fingret på en av mina största neuroser, min beslutsångest:<br />"Mixed Up Confusion: En avhandling om min beslutsångest"<br /><a href="http://kamratsavela.blogspot.com/2010/06/mixed-up-confusion-en-avhandling-om-min_09.html">http://kamratsavela.blogspot.com/2010/06/mixed-up-confusion-en-avhandling-om-min_09.html</a><br /><br />Senare den sommaren återvände jag till Skåne, för en långfilmsinspelning. Det är om inte annat en röd tråd från tidigare texter:<br />"Scener från K-: Den tredje sommaren"<br /><a href="http://kamratsavela.blogspot.com/2010/09/scener-fran-k-den-tredje-sommaren-i.html">http://kamratsavela.blogspot.com/2010/09/scener-fran-k-den-tredje-sommaren-i.html</a><br /><br /><br />Från April 2011:<br />För snart ett år sedan skrev jag det som jag trodde skulle bli bloggens sista inlägg. Jag hade fel som så många gånger förr. Det blev en mastig text om Bob Dylan och mitt liv. Kanske det mest personligt utelämnade jag skrivit. Många scener och teman från länkade inlägg ovan återvänder, men även saker jag aldrig berättat förr. Jag vet inte vad jag tycker om det, men det var nåt inom mig som kände att jag behövde skriva det. <br />"Tangled up in blue: Ett telegram på födelsedagen"<br /><a href="http://kamratsavela.blogspot.com/2011/05/tangled-up-in-blue-ett-telegram-pa.html">http://kamratsavela.blogspot.com/2011/05/tangled-up-in-blue-ett-telegram-pa.html</a><br /><br /><br />Från November 2011:<br />En historia där jag själv bara är en biroll. För att avsluta det här med en lite komisk touch. Ni får själv bedöma sanningshalten i den: <br />"Erik och Jörgen"<br /><a href="http://kamratsavela.blogspot.com/2011/11/5-erik-jorgen.html">http://kamratsavela.blogspot.com/2011/11/5-erik-jorgen.html</a>Savelahttp://www.blogger.com/profile/08136927441662053697noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-17394888.post-11643875228508092482012-02-29T17:51:00.001+01:002012-02-29T17:52:56.155+01:00Vänner,<br /><br />Ni förstår, det är så här. Jag föddes i fel årtionde. Med fel hudfärg. När jag ser detta finns det inte ett tvivel i min kropp att jag hellre skulle varit del av det här än vad jag upplever nu i denna digitala tidsålder.<br /><iframe width="420" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/0g7KawdsVSQ" frameborder="0" allowfullscreen></iframe><br /><iframe width="420" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/ctljIaPLSc0" frameborder="0" allowfullscreen></iframe>Savelahttp://www.blogger.com/profile/08136927441662053697noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-17394888.post-71621945954558322492012-02-15T01:43:00.004+01:002012-02-15T01:49:07.972+01:0014 februari<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgJ0udFnYaz6n-6__y_j4mfeuz7FZ6WEcfm7revkuV_Xn_qfv5LaM66P5aP7WEbtDg8JolH1QdkPPpoNcdQOu-DG463g6OIvKMidFi1Q3fFmmzS02uT3ucO0mhK3dNxwlH-V8NCIA/s1600/IMG_1214.JPG"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 400px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgJ0udFnYaz6n-6__y_j4mfeuz7FZ6WEcfm7revkuV_Xn_qfv5LaM66P5aP7WEbtDg8JolH1QdkPPpoNcdQOu-DG463g6OIvKMidFi1Q3fFmmzS02uT3ucO0mhK3dNxwlH-V8NCIA/s400/IMG_1214.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5709156782382573362" /></a><br /><iframe width="400" height="70" src="http://www.youtube.com/embed/_u4roF7_Ndo" frameborder="0" allowfullscreen></iframe><br />Jag satt på spårvagnen med en kompis. Det var början av februari och vädret utanför fönstret var ovanligt kallt och bistert. Vi såg en reklamaffisch passera som annonserade om den perfekta gåvan inför Alla hjärtans dag. Vilken den gåvan nu var har jag fullständigt glömt, och det är inte heller viktigt för den här berättelsen.<br />”Alla hjärtans dag... Vilket datum är det?”, frågar jag.<br />”Eh... Fjortonde februari. Det är det varje år.”, säger min polare.<br />”Shit. Man vet att man varit singel länge när man glömt bort det.”<br /><br />***<br /><br />Själva dagen Alla Hjärtans Dag är givetvis totalt ointressant att skriva om. Ur många aspekter:<br /><br />A) Det är uttjatat att snacka om hur det är ett kommersiellt jippo för att sälja choklad, eftersom varenda facebookstatus på den här sidan polcirkeln redan avhandlat detta. <br /><br />B) Människor i parförhållanden reagerar antingen genom att 1) låtsas som om de inte bryr sig ”eftersom vi firar alla hjärtans dag varje dag” eller 2) firar dagen med att käka en köttbit på O'Learys så att de sen kan gå hem, dofta bearnaisesås och ligga till Melissa Horn.<br /><br />C) Människor som är singlar bryr sig inte. De som väl bryr sig är antingen 1) nydumpade eller 2) dumma i huvudet. <br /><br />Den här lilla texten handlar således inte om Alla Hjärtans Dag, men däremot om den fjortonde februari.<br /><br />***<br /><br />Jag vaknar tio på förmiddagen. Somnar om och vaknar igen vid elva av en explosion. De håller på med ett byggarbete i grannkåken och har den senaste veckan hållit på att spränga upp utrymme för en källare. Så med jämna mellanrum kan man på morgonsidan höra varningssignaler följt av smällar som får huset att skaka. Jag kollar på aftonblandets hemsida vad som hunnit hända i världen över natten, och en av de mer triviala sakerna är att Way out west avslöjat att The Black Keys ska spela hos dem i sommar. Jag har ingen om vilka de är. Men folk verkar väldigt glada över detta. <br /><br />När festivalen Way out west släppte sina biljetter i år så köpte jag en direkt. De tog ju slut ganska fort förra året, så jag passade på även om jag inte var så intresserad av någon av de artister de hunnit släppa tills dess. De senaste åren har de varje år lyckats boka några riktigt intressanta artister, så jag antog att fallet skulle bli likadant i år. <br /><br />Tydligen inte. Det har nu gått drygt en månad. Varje vecka släpper de nya namn som jag inte hört talas om tidigare. De jag väl hört har inte fallit mig i smaken. Alla artister och band tycks följa samma mönster. De heter obegripliga, orockiga saker som Feist, Florence eller Fuckface. Artisterna är spinkiga vita medelklasskids som ser ut som de bor i majjorna. All musik tycks vara inspelad på deras iPhones så att soundet ska vara så tunt som möjligt. Skivomslagen fotade med Hipstamatic. Texterna handlar om hur det känns att ha en för liten mössa inomhus. Viktigast av allt: Musiken får under inga omständigheter svänga. <br /><br />Jag känner mig som världens yngsta medelålders man när jag drömmer om att få höra ett ordentligt, hederligt och demokratiskt gitarrsolo på sommarens festival. ”Äh, va fan”, tänker jag och stiger upp ur min säng när klockan slår tolv, ”i värsta fall får jag sälja biljetten. Eller utveckla en normal musiksmak.”<br /><br />***<br /><br />Jag behöver röra på mig, så jag tar en promenad i skogen. Det har fallit ännu mera snö i natt, så det ligger ett tjockt vitt täcke över allt. Jag lyssnat på en podcast där två amerikanska stand up-komiker käbblar med varandra, men när jag gått en halvtimme in bland träden så stänger jag av. Då slår den enorma tystnaden emot mig. När snön dämpar alla ekon så att det inte går att höra någon mullrande trafik i fjärran blir effekten mäktig. Jag stannar upp och ser omkring mig. Det kan låta pretentiöst, men det finns en intensitet i att vara omgiven av de kala björkarna, de snötyngda granarna och de enstaka tallarna. Allting är så stilla och dovt. Jag har nästan alltid haft skogen nära mig. Bakom huset jag växte upp fanns en stor granskog som jag som barn sprang omkring i och försökte upptäcka varje stig. <br /><br />När jag går där i vinterskogen med ljudlösa fotsteg slås jag av ett minne. Det är en scen från sommaren som jag brukar kalla min exil i Skåne. Jag hade avslutat en utbildning och var rådlös, och åkte till Helsingborg i några månader för att lista ut vad jag skulle göra av mitt liv. Jag träffade en tjej från Malmö, en söt och kedjerökande hippie. Otroligt intelligent med stort miljöintresse. <br /><br />En dag promenerade vi långsamt genom en park som låg nära hennes lägenhet. Solen stod högt på himmelen, jag hade hatten djupt nedtryckt i pannan och lyssnade på när hon mellan cigarett blossen berättade om ett barndomsminne. Jag återkallar hennes ord ur minnet:<br />”Jag minns att jag var... kanske åtta år gammal. Det låg en skog vid ett hus hos några vi kände. Jag sprang in där, mina föräldrar hade bråkat eller nåt, och gömde mig. Jag blev helt uppslukad av det gröna. Löven och grenarna och mossan. Jag försökte bara krama om allt och dansade runt och blundade. Försökte liksom bli uppslukad av den där skogen. Jag minns tydligt hur jag tänkte att här, just här vill jag stanna kvar för evigt.”<br /><br />Hon slutade berätta och vi var tysta ett tag i den ljumma sommarvinden. Det blev plötsligt en alldeles för allvarlig stämning -något jag är värdelös på att hantera- så jag bytte samtalsämne till något skämtsamt och punkterade den ballongen skoningslöst. När jag några år senare går genom den där snötyngda skogen på Hisingen den fjortonde februari tjugohundratolv, önskar jag att jag hade hållit käften.<br /><br />***<br /><br />Även om jag lovade att hålla mig borta från allt prat om Alla Hjärtans Dag har jag inte under dagens gång kunnat hålla mig från att lyssna på Steve Earles ”Valentines Day” upprepade gånger. Det är den jag bifogat högst upp i inlägget. Fantastisk låt, med en allt annat än sockersöt text ("I know that I swore that I wouldn't forget/ I wrote it all down: I lost it I guess"). <a href="http://www.youtube.com/watch?v=ELRu_dyl6ns">Sofia Karlsson spelade in en bra översättning.</a> Hon må vara trevligare att titta på och ha en skönare stämma, men frågan är om inte Earles grusiga stämma passar sångens tema bättre. Kärlekssånger blir lätt så poänglösa om de inte har en liten bit mörker i sig.<br /><br />***<br /><br />Klockan börjar närma sig midnatt, och jag vet att det kommer ta ett tag innan jag kan somna. Jag borde lägga mig snart så att jag kan stiga upp i normal tid i morgon, men det känns dödsdömt. Under de där timmarna som gått sedan skogspromenaden tidigare under dagen så har jag hunnit in till filmstudion för ett möte inför en kortfilm som ska filmas i helgen. Därefter skulle jag egentligen åkt och ätit middag med en kompis, men det blev inställt på grund av förkylning. Istället fick jag åka hem och se om Henrik Schyfferts fantastiska show ”90's -ett försvarstal” för tredje gången. ”Jahapp”, tänker jag när jag sitter och slösurfar de sista minuterna innan datumet blir den femtonde. ”Det var den dagen”. <br /><br />Jag kommer att tänka på ett citat från The Wire: ”A life is the shit that happens while you're waiting for moments that never come.” Jag har lyckligtvis inte en så bitter syn på livet, men kan ändå se en viss komiskt korn av sanning i den sägningen. Precis som varje enskilt träd tillsammans bildar den där skogen jag tjatat så förbannat om, så bildar alla de här timmarna av morgnar i sängen, promenader på Hisingen, musiklyssnande, jobbmöten, grubblande och stand up-shower på Youtube tillsammans de dagar som kommer utgöra mitt liv. Det går lätt att bli stressad av den tanken, men jag låter bli. Den fjortonde februari var ingen dålig dag, och förhoppningsvis kommer den femtonde inte bli det heller. Det får jag helt upptäcka när jag vaknar i morgon. <br /><br />Tills vidare får jag väl önska alla där ute en trevlig Alla Hjärtans Dag. Trots allt.Savelahttp://www.blogger.com/profile/08136927441662053697noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-17394888.post-3266269220128316062012-02-08T00:43:00.004+01:002012-02-08T01:06:03.117+01:00Sammanfattning av filmer jag såg under Göteborgs filmfestival 2012.I kronologisk ordning:<br /><a href="http://www.imdb.com/title/tt1337350/"><br /><span style="font-weight:bold;">Free Hands:</span></a><br />Franskt drama som baseras på regissörens egen kärlekshistoria. Handlar om en kvinnlig filmregissör som gör ett filmprojekt med fångar på ett fängelse i Paris. Hon blir förälskad i en av fångarna och de inleder ett förhållande. En film som uppenbarligen lider av att regissören berättar historien om sig själv. Filmen verkar varit gjord utan den minsta uns av självdistans. Övertygande spel och fångarnas egna historier från filmen-i-filmen räddar ”Free hands”.<br />3/5<br /><br /><span style="font-weight:bold;"><a href="http://www.imdb.com/title/tt1582244http://www.blogger.com/img/blank.gif/">Guilty</a>:</span><br />Även detta ett franskt drama. Baserat på verkliga händelser, men en helt annan upplevelse. I mina ögon den bästa filmen jag såg under festivalen. <br /><br />Den handlar om ett uppmärksammat rättsfall i Frankrike för några år sedan. Nästan 50 män och kvinnor blev oskyldigt anklagade för att ingå i ett nätverk för pedofiler. Filmen följer Alain Marécau, vars dagboksanteckningar filmen bygger på. Alain förlorar allt, sina barn och sin fru, och får sitta i flera år i fängelse i väntan på rättegång. Det är en helvetesresa han genomgår, utan ljusglimtar. Filmen berättar sin historia rakt, rått och engagerande. Skådespelaren i huvudrollen gör en fantastisk rollprestation och tappar under filmens gång vad som måste ha varit ett trettiotal kilo. En av de starkaste filmer jag sett på mycket länge. <br />5/5<br /><br /><br /><span style="font-weight:bold;"><a href="http://www.imdb.com/title/tt1692486/">Carnage</a>:</span><br />Roman Polanskis nya film är baserad på en pjäs. Det märks. <br /><br />Fyra fantastiska skådespelare (Christoph Waltz, Jodie Foster, Kate Winslet och John C. Reily) briljerar i filmen. Dialogen är smart och väldigt rolig. Maktspelet de fyra emellan byter ständigt fokus och är underhållande att följa. Däremot kan jag inte skaka av mig insikten av att jag tittar på en filmad pjäs. Det teatrala anslaget blir tillslut för mycket för filmen. <br />3/5<br /><iframe width="300" height="300" src="http://www.youtube.com/embed/xxX02-KdsXM" frameborder="0" allowfullscreen></iframe><br /><br /><span style="font-weight:bold;"><a href="http://www.imdb.com/title/tt1791687/">Without</a></span><br />Kanadensisk dramathriller gjort på förmodligen en väldigt liten budget. En film som borde haft prefixet novell- istället för lång-. Storyn räcker nämligen inte till dess 90 minuter. <br />2/5<br /><br /><span style="font-weight:bold;"><a href="http://www.imdb.com/title/tt1865357/">The Student</a></span><br />Argentinsk drama om politiskt engagerade i Bueno Aires . Filmen börjar med medryckande energi och högt tempo. Det kan ha berott på att jag fattar nada av det argentinska politiska systemet, men en timme in i filmen tappade jag totalt intresset. <br />2/5<br /><br /><span style="font-weight:bold;"><a href="http://www.imdb.com/title/tt1601227/">Revolt</a></span><br />Jag vill varna för att jag kan vara lite partisk. Sommaren 2010 jobbade jag två veckor i olika assistentfunktioner på den här norska dramakomedin. Å andra sidan höll min kompis som såg filmen med opartiska ögon med om mitt omdöme: En otroligt välskriven, välspelad, rolig, sorglig och medryckande film. Utspelar sig på 80-talet då den 12-åriga Nikolaj upptäcker punken och relationen till hans minst sagt underliga far Magnus. Den här filmen kommer nå biograferna i Sverige. Jag kan rekommendera alla att se den.<br />4/5<br /><iframe width="300" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/C3Ag4qwFlh0" frameborder="0" allowfullscreen></iframe><br /><br /><a href="http://www.imdb.com/title/tt1615147/"><span style="font-weight:bold;">Margin Call</span></a><br />Svettigt amerikanskt drama om bankkrisen. Den utspelar sig under det sista dygnet i en investmentbank innan hela systemet brakar ihop. Filmskaparna gör genidraget att skildra cynismen hos de pengahungriga kapitalisterna genom de mänskliga relationerna inom företaget, istället för att gräva ner sig i ekonomiska termer. I slutet är det fortfarande de rika som blivit rikare, och de fattiga som blivit fattigare. Tyvärr tappar filmen fokus mot slutet då jag saknar uppföljningen hos vissa rollfigurer vi lärt känna tidigare i filmen.<br />4/5<br /><iframe width="300" height="300" src="http://www.youtube.com/embed/Y2DqFRsPrns" frameborder="0" allowfullscreen></iframe><br /><br /><a href="http://www.imdb.com/title/tt1826593/"><span style="font-weight:bold;">Avalon:</span></a><br />Festivalens invigningsfilm. Det har varit mycket snack om Johannes Brost huvudrollsprestation. Jo, det är inget fel på den. Tyvärr är jag inte så imponerad av resten av filmen. Den börjar väldigt bra, som en artsy thriller. Mot den andra hälften blir den bara artsy. Dock bjuder filmen på två fantastiska scener, bägge till sånger rotade i 80-talet: Eldkvarns ”Kärleks tunga” och Bryan Ferrys ”Avalon”. <br />2/5<br /><br /><br /><a href="http://www.imdb.com/title/tt1859446/"><span style="font-weight:bold;">Alper:</span></a><br />Grekisk film av samma Giorgos Lanthamos som gjorde den omtalade ”Doogtooth”. Regissörens personliga avtryck finns även här, med tydliga maktstrukturer, ett speciellt bildspråk och vrickade karaktärer. Men där ”Doogtooth” gav en anledning till varför filmens karaktärer var så skruvade, så är personerna i Alper bara...konstiga. Filmen är otroligt fascinerande och intressant, tro inget annat. Men jag har väldigt svårt att veta vad jag ska tycka om den. En del av mig vill mest spöa regissören. <br />Kan inte sätta ett betyg. Men... 4/5? Eller 2/5?<br /><br /><a href="http://www.imdb.com/title/tt1655442/"><span style="font-weight:bold;">The Artist:</span></a><br />Mycket omtalad och oscarsnominerad film. En stumfilm, gjord på klassiskt stumfilmsmanér, men med både en och annan twist. Jag brukar ha svårt för den sortens genreexpriment, och har aldrig varit särskilt intresserad av stumfilm i sig. Men The Artist lyckas ändå leva upp till hypen. Den är rolig och har en fin kärlekshistoria. Jag känner mig som världens äldsta 25-åring när jag säger detta: Men det var en jävligt trevlig film.<br />4/5<br /><iframe width="300" height="300" src="http://www.youtube.com/embed/OK7pfLlsUQM" frameborder="0" allowfullscreen></iframe>Savelahttp://www.blogger.com/profile/08136927441662053697noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-17394888.post-51251477053947324912012-01-16T23:50:00.005+01:002012-01-17T00:31:01.726+01:00The Great Line<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj-ltRHVQab6OylIT1A6Qn4T_PflCI1ORZVgHJTBmLBzexUuleUo1OMHZlGg70W7ktoDKD-JN2j_izVGHmd70xGKxU4GT7gWxfDWswTSH0c7D__CzbRcaGNLYMAxHYW-fiP0wEhCg/s1600/d%25C3%25B6rr.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 400px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj-ltRHVQab6OylIT1A6Qn4T_PflCI1ORZVgHJTBmLBzexUuleUo1OMHZlGg70W7ktoDKD-JN2j_izVGHmd70xGKxU4GT7gWxfDWswTSH0c7D__CzbRcaGNLYMAxHYW-fiP0wEhCg/s400/d%25C3%25B6rr.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5698369356468476194" /></a><br /><span style="font-style:italic;">"jag är trött nu och orden flyr mig<br />de kommer inte lika lätt som förr<br />jag kan se livet som det blev framför mig<br />när jag går ut genom dörr'n"</span><br />Eldkvarn<br /><br />***<br /><br />Hon bor i en stor fyra. Sparsamt möblerat. En nedgången lägenhet i en hipp stadsdel i en europeisk storstad. Ett kollektiv tydligen, även om jag inte sett röken av några andra inneboende. Det ljus som faller in genom fönstret kastar skuggor i vardagsrummet. Det luktar cigarettrök och kaffe. Som svensk har jag en lätt föraktfull inställning till folk som röker inomhus. Jag säger inget om det och smuttar på ljummet thé. Hon ligger bakåtlutad i soffan med en tänd cigarett hängande mellan fingrarna.<br /><br />”I've been planning to go to Sweden someday”, säger hon. Jag betraktar skuggorna i hennes ansikte. Hon fortsätter: ”Som en del i min doktorsavhandling kanske. Men jag vet inte, det kan dröja ett bra tag.”<br />”Sannolikheten att vi ses igen är väl rätt...låg. Visst, det finns ju internet och så om man vill hålla kontakten men... jag vet inte... jag är inte så mycket för det.”, säger jag.<br />”Jag är likadan. Det blir så halvhjärtat.”<br />Jag fingrar på en bok skrivet på ett språk jag inte förstår.<br />”Det finns dessutom en viss laddning och mystik som går förlorat i det där. Facebook har fullkomligt pajjat dramatiken.”<br />”Haha, tell me more?”, säger hon och fimpar sin cigarett. Tänder en ny.<br />Jag utvecklar: ”Romaner och filmer förr i tiden -innan internet- var så mycket bättre. De kunde avslutas med att killen och tjejen sa adjö vid en tågstation med nån fantastisk slutreplik, och sen såg de aldrig varandra igen. Idag skulle samma historia sluta med att han kom hem, gick in på facebook och såg att hon ätit en hamburgare. Du fattar, tekniken dödar det storslagna.”<br />Hon skrattade.<br />”We'll have to avoid facebook then. And you need to have a great line in store when you say good bye to me.”<br /><br />Vi säger inte adjö vid ett tåg, men i trappuppgången. Jag tvekar en stund innan jag ska kliva ut genom dörren. <br />”What's the problem?”<br />”I can't think of any great line for you to remember me by”<br />”Då är det väl inte sista gången vi ses då. Du får tänka ut nåt till nästa gång. När det nu blir. ”<br />Jag rycker på axlarna. Innan jag stänger dörren bakom mig säger jag:<br />”Man kan inte få allt här i världen, antar jag”<br />Jag kliver ut på gatan, känner den milda brisen från medelhavet. När jag med lätta steg korsar den sandfärgade gatan undrar jag vad jag egentligen menade med det där sista.<br /><br /><br />***<br /><br />J- bor i en liten stuga på sina föräldrars gård. Det är mer som ett gästrum, utan toalett eller kokvrå. Där har han klämt in en säng, en soffa, ett skrivbord och ett bord med dator. Inte mycket golvyta är kvar efter det. Jag sitter nerhasad i soffan och ser ut genom fönstret. Där ute regerar minusgraderna och det halvmeter tjocka snölagret. Snart måste jag ut dit igen. Det finns de som säger att kylan i Kalix är av den behagliga sorten. Det är lögn. J- spelar ett tv-spel. Jag snyter mig.<br /><br />”Fan, jag har varit förkyld ända sedan jag kom hem från Barcelona”, säger jag.<br />”Man blir alltid sjuk där”, svarar J-, ”Jag vet inte varför, men de har nån sorts baciller där borta som våra kroppar inte kan hantera. Jag var förkyld typ hela tiden när jag bodde där... Typ tre månader”<br />”Jaså?”, säger jag och snyter mig igen. Det är tyst en stund. J- fortsätter:<br />”Jag har sökt ett jobb där nere igen. Ska sälja grejer på telefon. Men det verkar inte lika mycket skit som det förra jobbet jag hade där. Så jag blir nog kvar längre där den här gången. Måste bara få svar från den killen först som jag pratat med. Sen kommer jag fan inte tillbaka till Kalix igen”, säger han och dödar några zombies på tv-skärmen. <br />”Då bara packar jag väskan och drar härifrån.”<br /><br />Nuförtiden besöker jag bara Kalix på julen, varav en stor del av tiden går åt att sitta i den här stugan och snacka skit. Det har gått ett par år sedan vi i grabbgänget brukade hänga här hos J-. På den tiden bodde han i källaren till sina föräldrars hus. Under gymnasiet brukade vi sitta där, lyssna på ZZ Top och dricka folköl. Vi brukade sitta och utmana varandra med ”Om du var tvungen att välja...”-frågor. En klassiker i sammanhanget var den om man skulle äta en tesked avföring för att få ligga med Catherine Zeta-Jones. Pubertalt, visst, men vad förväntar ni er? En tidsmarkering om något: För åtta år sedan, då vi gick första året på gymnasiet, så kunde man faktiskt överväga den där teskeden. Idag är nog alla vi rörande överens om att det inte skulle vara värt det. Om det betyder att det är vi som har blivit äldre eller om Zeta-Jones har blivit det, lämnar jag osagt. <br /><br />Jag snör på mig mina skor och tar på mig ytterkläderna.<br />”Nå, jag ska väl börja dra hem då. Vi ses väl här igen om ett år då”<br />”Det hoppas jag inte”, säger J-. Det tar en sekund innan jag fattar vad han syftar på. Han hoppas på att vara i Spanien då.<br />”Vi hörs.”<br />”Jupp.”<br />Jag promenerar på den knastrande snön mot bilen. Tänker: Här säger jag adjö till en vän jag inte kommer träffa på... jag vet inte hur länge, och ett ”Vi hörs” är allt jag får ur mig? <br /><br />***<br /><br />Jag bor i en trea med två vänner. I ett illa beryktat område i utkanten av Göteborg. Ryktet är värre än området i sig. På våran innergård är det barn som gör oväsen, inte gangsters. Vår lägenhet är smakfullt inredd, för det mesta välstädad och har en air av hemtrevnad. Allt detta i bjärt konstrast till mitt rum: Ett stökigt och övermöblerat kaos. Dammråttorna visar sig kaxigt i hörnen, viktiga papper samsas med vinylskivor om att ligga i osorterade drivor och jag ska inte tala om all smutsig disk. <br /><br />Den största orosfaktorn i rummet är däremot av en annan natur. Där, med täcket draget över huvudet, ligger en febrig lirare som är ansvarig för de bohemiska galenskaperna som försiggår innanför dessa fyra väggar. Ja, det är inte en vacker syn där jag ligger och tycker synd om mig själv. För andra helgen i rad är jag sängliggande, och nu har mitt självömkande nått rekordhöga höjder.<br /><br />Ända sedan 2012 blev verklighet har jag spenderat alldeles för mycket tid i detta rum. Större delen av tiden som sjukling. Den där Barcelonaförkylningen dog kort innan nyåret. Den första veckan av året spenderades måhända till viss del med vänner, men i nån sorts bakfyllelättja låg jag ändå mycket av tiden på rummet och tittade på Sopranos. Alla mina planer på att bryta detta mönster gick dock i stöpet. Efter en träningsfadäs blev jag sängliggande ett par dagar, på grund av en rygg som fuckat upp sig. Jag hade precis återhämtat mig från detta då jag, sugen på att återupptäcka Göteborgs gator, blev offer för en svettig feber. Så nu låg jag här, i en obäddad säng, och försökte tänka klara tankar. <br /><br />Jag sticker upp huvudet ur täcket och tar fram mitt anteckningsblock. Försöker teckna ner ord och bilder till den där novellen som jag försökt färdigställa de senaste månaderna, men det går inte. Jag är trött nu. Orden flyr mig, de kommer inte lika lätt som förr. Jag letar efter bilder och scener i mitt huvud, men det ända som poppar upp är fragment från de senaste veckorna. Jag ser dem genom ett febrigt filter. Ett mentalt Instagram. Från semesterresor, från en snöig hemstad, från vänner jag besökt i Stockholm och vänner som besökt mig här i Göteborg. Jag begraver åter huvudet under täcket. Somnar.<br /><br />Vaknar några timmar senare. Det är ljust ute avslöjar solen som strilar in genom persiennerna. Jag kliver upp, trycker i mig några värktabletter och klär på mig. Jag måste ut. Kliver ut genom ytterdörren, ner för trapporna och ut på gården. Barn väsnas, det är kyligt i luften. Jag börjar promenera. Då slår det mig vilket som hade varit den perfekta avskedsrepliken. The Great Line. Den som jag skulle använt där i trapphuset för några veckor sedan. Jag muttrar den ljudlöst för mig själv några gånger innan jag lagrar den i bakhuvudet. <br /><br />”Varför kom jag inte på den tidigare?”, tänker jag. <br />”Nåja. Man kan inte få allt här i världen.”Savelahttp://www.blogger.com/profile/08136927441662053697noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-17394888.post-37674362630774077082011-12-25T20:10:00.007+01:002011-12-30T20:29:33.935+01:00Toni sammanfattar 2011. Del 2 av 2.<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjq7tto-xhzmho6QIg46oqvmMSyy5FRceo2QI6NVwOKNkWvzF5pj3q0n7Q07BuiHvOJ5ROcrEhrHp3Xe1LQ2h4r2OU5-UfCh4aCehVzuo0apDvdKX1DDQCblLNJ42jPrClNLcJQFw/s1600/IMG_0580.JPG"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 400px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjq7tto-xhzmho6QIg46oqvmMSyy5FRceo2QI6NVwOKNkWvzF5pj3q0n7Q07BuiHvOJ5ROcrEhrHp3Xe1LQ2h4r2OU5-UfCh4aCehVzuo0apDvdKX1DDQCblLNJ42jPrClNLcJQFw/s400/IMG_0580.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5691999818732847746" /></a><br /><br />Här är andra delen i min årskrönika. Den nionde i ordningen. <a href="http://kamratsavela.blogspot.com/2011/12/toni-sammanfattar-2011-del-1-av-2.html">Den första delen, en personlig redogörelse över 2011, kan ni läsa hä</a>r. Följande lista gäller musik och film. Så klart. <br /><br /><span style="font-weight:bold;">Årets bästa skivor:</span><br /><br />Innan vi börjar har jag även sammanfattat årets bästa låtar i en spotify-lista, <a href="http://open.spotify.com/user/thetomthumb/playlist/3EAiCnobdprcQPYBl7hJMy">som ni kan lyssna på här</a>. Se den som ett soundtrack för kommande text. <br /><br />Om jag ska göra någon sorts reflektion över hur musikbranschen förändrats sedan jag började skriva dessa listor för nio år sedan är hur albumet som format börjat dö en långsam död. Jag ger mig inte in i debatten om nedladdning och mp3-hysterin, men så här mycket kan jag säga: Enstaka låtar har återigen börjat spela större roll än album som helhet. Det är helt enkelt svårare att hitta helgjutna skivor där tema och sound håller ihop. Helt enkelt, uttrycket ”det finns inte en dålig låt på skivan” börjar bli svårare och svårare att säga. Det har varit svårt, för att inte säga omöjligt, att utse förstaplatsen för årets skivor. För sakens skull har jag dock bestämt mig för den skiva jag förmodligen lyssnat mest på i år. Kanske just på grund av hur helgjuten den var. <br /><br />1.Drive-by Truckers – Go-go Boots<br /> DBT lämnade rocklåtarna hemma och lyckades förena en samling noveller med countrysoul. Berättelserna myllrar i albumspåren, som en musikalisk motsvarighet till ”Short Cuts”. Historierna utspelar sig i den amerikanska södern: Bland präster som mördar sina fruar, poliser som förlorat sina jobb, män som försöker dränka sina sorger och kvinnor i förtvivlan. Mike Cooley skrev här årets bästa låttext till ”Cartoon gold”, Shonna Tucker sjöng som att hennes hjärta blödde i ”Where's Eddie” och Patterson Hood blev hyllad för den avgrundsmörka berättelsen ”Used to be a cop”. <br /><br />2. Gillian Welch - ”The Harrow and the Harvest”<br />Den enda skiva som egentligen konkurrerade om förstaplatsen. Det är som att kliva in i en tidsmaskin och hamna i ett amerikanskt 1800-tal. Gillian Welch hypnotiska röst är underbar i kombination med den eviga samarbetspartnern Dave Rawlings. Jag är djupt ångerfull att jag missade deras enda Sverigespelning i Stockholm i år. <br /><br />3. Tom Waits - ”Bad as me”<br />Är det något som är ”larger than life” så är det Tom Waits. Denna luffare i finkostym, en galning och en poet. Trots alla olika genrer där gruffande sluskblues blandas med ömma ballader känns skivan aldrig spretig. Stundtals känns den som en naturlig uppföljare till hans klassiska ”Rain dogs”. Jag kan inte göra annat än älska färden mellan inledande tågtjuten i ”Chigaco” till den allsångsvänliga finalen ”New Years Eve”. Denna kommer jag fortsätta nöta till långt in på nästa år. <br /><br />4. Timbuktu - ”Sagolandet”<br />Man måste säga att Sveriges mest intressantaste rappare fick ett bra år. Ett halvår innan hans framgång i och med ”Så mycket bättre” så släppte han sitt bästa album sen det svenskspråkiga debuten ”WDMFD” för snart tio år sedan. Beatsen (producerade av Oskar Linnros) var fetare och kreativare än på mycket länge, och texterna nådde oanade höjder med sin lekfullhet och öppenhjärtlighet. Bäst var den avslutande ”Dansa”, endast ackompanjerad av ett klassiskt piano och en gråtande cello. <br /><br />5.Malanie Laurent - ”En t'attendant”<br />Vissa människor är lite för bra för att vara sanna. Melanie Laurent är inte bara en framgångsrik skådespelerska (b.l a ”Inglorius Basterds”) och bedårande vacker. Hon är dessutom en duktig låtskrivare. På engelska och franska blir vi serverade årets sexigaste skiva. Titelspåret är genialt. <br /><br /><br />Bubblare: Eldkvarn levererade vad man kunde förvänta sig på ”De berömdas aveny”. Kajsa Grytt gjorde en storstilad comeback med ”En kvinna under påverkan”. Veronica Maggio fångade sommarkänslorna i ”Satan i gatan”. Jonathan Johansson gjorde den stämningsfyllda ”Klagomuren”. Guy Clarks liveskiva ”Songs and stories” var väldigt fin. Sophie Zelmani är som vanligt bra i nya ”Soul”. Bright Eyes var välkommen tillbaka med ”Shell Games”.<br /><br /><br />Singlar/sånger/whatever:<br />National - ”Think you can wait”<br />Sophie Zelmani - ”For you”<br />Drive-by Truckers ”Cartoon gold”<br />Treme Brass Band - ”Just a closer walk with thee”<br />Bob Hund - ”Det överexponerade gömstället”<br />Mattias Alkberg ”Helgen v. 51”<br />Deportees ”Island & Shores”<br />Dr. Dre feat Eminem - ”I need a doctor”<br />Graveyard - ”Uncomfortably numb”<br />Tom Waits - ”Bad as me”<br /><br /><br /><span style="font-weight:bold;">Årets bästa filmer:</span><br /><br />1.Womb<br />Helt klart den film som hängt kvar längst i min skalle efter en visning. På Göteborgsfilmfestival kom jag ut ur biografen och visste inte vad jag skulle tycka -var det här genialt eller bara sjukt? Var det vackert eller bisarrt? Det jag visste var att jag sällan sett en liknande kärlekshistoria. Precisa skådespelarinsatser och med ett storslaget foto. Jag ska inte avslöja för mycket, och vill verkligen inte rekommendera någon att se trailen (som avslöjar ALLT), men om handlingen kan jag säga så här mycket: En film om en kvinna som föder sin barndomskärleks klon.<br /><br />2.Midnatt i Paris<br />Precis som när Bob Dylan släpper nytt så får inte mina hyllningar över en ny film av Woody Allen gehör. Jag kommer ju älska det i vilket fall som helst... Men den här gången har Woody gjort sin kanske bästa film sedan mitten av 90-talet. ”Midnatt i Paris” är en fantasifylld historia som blandar gapskratt med intellektuella piruetter. Tidsresorna i filmen måste ha väckt något hos Woody Allen, ty med den glädje och kreativitet som han berättar filmen med så lyser varje bildruta i mörkret. <br /><br />3.Drive<br />Året har varit Ryan Goslings. Indiefavoriten tog steget in i Hollywood med några riktigt storartade rollprestationen. Som en äkta karaktärsskådespelare lyckas han prestera totalt skilda roller i roliga ”Crazy Stupid Love”, engagerande ”Blue Valentine”, intressanta ”Maktens män” och slutligen nagelbitaren ”Drive”. Som en modern ”För en handfull dollar” där vår namnlösa hjälte rycker in för en dam i nöd exploderar allt i en orgie av våld, fräcka bilar och en oemotståndligt soundtrack. <br /><br />4.Play<br />Debatten kring ”Play” har varit stor, även om jag undrar över hur många av debattörerna verkligen sett filmen. Jag vet bara att Ruben Östlunds tredje långfilm är hans bästa hittills. De som lyckas se historien om hur fem invandrarkillar rånar tre medelklassgrabbar på deras mobiltelefoner som rasistisk eller invandrarkritisk är -i mitt tycke- dumma i huvudet. Med säker hand berättar Östlund en spännande och tragisk historia om klass, gruppdynamik och en värld där de vuxna lämnat barnen åt deras eget öde. <br /><br />5.Winter's Bone<br />Det var så länge sedan jag såg den här spännande historien att jag knappt minns varför jag gillade den här filmen så pass. Så snart får jag helt enkelt se om den. Och det med glädje. <br /><br />Bubblare: Björn Runges ångestdrama ”Happy End”, matinéfilmen ”Tintin” och totalt galna ”Dogtooth”. I sista sekund hann jag även se ”Moneyball”, det delikata baseballdramat signerat Hollywoods två vassaste pennor: Aaron Soarkin och Steve Zallian. <br /><br /><br /><br /><span style="font-weight:bold;">Årets bästa konserter: </span><br /><br />Det har varit ett fantastiskt år med konserter. Återigen, det finns ett drag av självspäkande att lista dessa upplevelser. När jag ens funderar på vilka som var bättre än andra så får jag ångest! Risken att jag ångrat mig halvvägs igenom är överhängande. Men okej. Den här listan får vara vad den är. Detta kan jag dock lova: Samtliga listade upplevelser nedan var fantastiska upplevelser. Därför radar jag upp dem utan inbördes ordning. <br /><br />Pulp på Way out West<br />Jag är inget stort fan av Pulp. Hade några veckor innan spelningen endast harvat mig igenom någon enstaka ”best of-”. I mina öron är det här ett band som var stora på 90-talet. Och som inte varit så väsentliga sedan des. Så att själva konserten skulle bli en masspsykos, ett exploderande publikhav, hade jag inte väntat mig. Det blev dans från första tonerna av ”Do you remember the first time” till den episka finalen ”Common People”<br /><br />Bob Dylan på Globen.<br />Jag skrev en lång, väldigt lång, recension av spelningen, så jag ska inte ödsla alldeles för många rader på att berätta om hur bra det var. Men jag kan fortfarande minnas den ödesdigra ”Forgetful Heart”. Sjuttio år gammal fortsätter Dylan att överraska. Han är, efter sin egen devis, en rullande sten. Sådana kan det inte växa mossa på.<br /><br />Woody Allen på Cirkus.<br />Årets kanske mest oväntade spelning. En av mina husgudar tog sin klarinett och sitt tajta New Orleans Jazz Band och kom till Stockholm. Det blev en kväll med blås, spelglädje och en uppenbar känsla att man bevittnade något unikt. <br /><br />Håkan Hellström – Slottskogsvallen<br />Vad ska man säga? Håkan på hemmaplan, framför en rekordstor publik? Klart det var succé redan från start. Frågan är om Håkan kan bli större. Jag minns i alla fall tydligast två spår från senaste skivan - ”Du är snart där” som fick ett norrlänskt hjärta att slå snabbare, och avslutande ”2 steg från Paradise” som fick 10 000 människor att dansa som galningar. <br /><br />Way out West: Robyn, Säkert, Tallest man on Earth & Thåström<br />Var för sig själv levererade de strålande spelningar på Way out West. Säkert var en general som höll publiken i en järnhand. Thåström piskade upp en religiös stämning när sångerna brann intensivt. Robyn var en orkan av beats och dans. Tallest man var en arenatrubadur i förmiddagssolen. <br /><br />Band of Heathens – Pustervik, Göteborg<br />De hade förtjänat en större publik. Inget skitnödigt poserande, inget navelskådande indietjafs. Jag såg högst överskattade Band of Horses på scen i somras, och allt som de försökte efterapa var vad Band of Heathens hade i ryggraden. New Orleansrock utan krusiduller. <br /><br /><br /><span style="font-weight:bold;">Årets tv-serier:</span><br />”Treme” säsong 2: Den andra säsongen var än mer krävande än den första, men lika belönande. De olika karaktärerna i ett New Orleans post-Katarina blev ännu mer levande. Och musiken... Herrejävlar, musiken!<br />”Louie”: Det var måhända bara den andra säsongen som utkom i år, men jag såg dem båda i ett svep. En komediserie för 10-talet. <br /><br /><br />***<br /><br />Så alltså. Det var den avdelningen av årsbästalistan. Läs även den tillhörande delen!.<br /><br />Gott nytt.Savelahttp://www.blogger.com/profile/08136927441662053697noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-17394888.post-85908961334997273742011-12-25T20:08:00.007+01:002011-12-30T20:12:38.731+01:00Toni sammanfattar 2011. Del 1 av 2.<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEixkQddv2m6G9Y3RJMObS3tc33XVpJ_9EUvbe8Q53n15ZB8Ed7jrOW4LLCYf7zEM6JXtIqHAxhfUb-5Cd6PykYkgzPXBmyd8y-OBRSiq_75CsOj-sMIsDktVaMsA9n1xG_7dcJSbw/s1600/IMG_1100.JPG"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 299px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEixkQddv2m6G9Y3RJMObS3tc33XVpJ_9EUvbe8Q53n15ZB8Ed7jrOW4LLCYf7zEM6JXtIqHAxhfUb-5Cd6PykYkgzPXBmyd8y-OBRSiq_75CsOj-sMIsDktVaMsA9n1xG_7dcJSbw/s400/IMG_1100.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5691993956755797314" /></a><br />Årskrönika nummer nio. <br /><br />När jag om ett år sätter mig ner och författar den här sortens text över 2012 så har jag hållit denna högst personliga tradition vid liv i tio år. Tio år... Hur gick det till? Men nu går jag alltså händelserna i förväg. Låt mig nu sammanfatta 2011. Min vana trogen gör jag det i två sjok: Det som sammanfattar mitt liv det gångna året, och det som listar årets bästa popkulturella händelser. <a href="http://kamratsavela.blogspot.com/2011/12/toni-sammanfattar-2011-del-2-av-2.html">Ni kan läsa DEL 2 här</a>. <br /><br />Det är alltså december och snön faller i min hemstad. Jag skriver den här texten i mitt gamla pojkrum i Kalix. När jag lyfter blicken kan jag se ut på den snöbetäckta gården som ligger utanför mitt fönster. Jag har återupplivat min gamla stereoanläggning, i skrivande stund dundrar den Bruce Springsteens debutskiva. Jag måste erkänna att det känns som om jag klivit in i en tidsmaskin och hamnat en sex-sju år tillbaka i tiden. Om inte längre bak än så. Jag återupplever samma musik genom samma högtalare, jag ser samma vy genom samma fönsterruta, jag tar pauser från skrivandet för att åka och besöka samma vänner och jag äter likadana ostmackor på polarbröd som då. Jag kan plötsligt minnas den rastlösa längtan som en gång i tiden fick mig att fly härifrån som nittonåring. Nu, på andra sidan av tjugofem år fyllda, kan jag sitta här i ro som en turist i mitt förflutna. Om en vecka kommer jag ju vara tillbaka i mitt Göteborg. Eller hemma, som jag också kallar det nu för tiden.<br /><br />Årets första dag satt jag på en hamburgerrestaurang i Eskilstuna. Vi var ett gäng vänner som alldeles snart skulle sätta oss i en bil och köra tillbaka till Göteborg efter ett nyårsfirande av episka proportioner. Just därför var det många av oss som denna förmiddag satt med en mullrande bakfylla. ”Det positiva med att påbörja ett år på det här sättet”, minns jag att någon sade, ”är att det bara kan bli bättre”. Jag var redo för, som Eldkvarn några månader senare skulle uttrycka det, ett underbart, långt, hårt år. <br /><br />Januari och februari blev två rätt krävande månader. Mörkret och den slaskiga Göteborgsvintern höll mig i ett hårt grepp. Jag jobbade strödagar på olika produktioner och försökte fördriva tiden tills dess att min utbildning tog slut. Höjdpunkten var i alla fall filmfestivalen som alltid lyckas få mig på fötter även när halkan är som värst. Det absoluta nedåtköpet var veckan då jag låg däckad i någon sorts svin-, fågel- eller björninfluensa. Sängbunden var jag helt kraftlös och ägnade dagarna åt vansinniga feberdrömmar. I en dröm trodde jag att min lever var utbytt mot ett kaffefilter. <br /><br />I mars tog min tid på Filmarbetarutbildningen i Trollhättan slut. Jag hade ägnat fyra terminer åt att försöka samla kunskap och kontakter för att slå mig in i filmbranschen. Givetvis var jag påtagligt nervös när februari månad började närma sig sitt slut: I mina svaga stunder såg jag ett scenario av arbetslöshet och misär framför mig. Mina drömmar om att få jobba som statistansvarig kändes otroliga. På något sätt, jag är för blygsam för att säga att det inte till stor del handlat om tur, blev det inte så.<br /><br />Från det att utbildningen tog slut så fick jag ett halvår då det, åtminstone karriärmässigt, bara löste sig. Varje gång ett projekt närmade sig sitt slut ringde telefonen och jag hoppade direkt på nästa. Bortsett från en vecka i maj så jobbade jag nonstop fram till början av november. Mitt första projekt var som Runner på Jan Troells ”Dom över död man”. Under min tonår hade jag sett ”Utvandrarna” och golvats. Det var en stor ära, och ett fantastiskt roligt projekt. Under sommaren jobbade i olika assistentfunktioner under ett gäng produktioner. Det var lärorikt, spännande och intensivt. När september blev verklighet fick jag plötsligt chansen att göra det jag drömt om. På ”Snabba Cash II” fick jag arbeta som statistansvarig. Det var den stora finalen på ett halvår som inneburit starten på min karriär. <br /><br />Våren och sommaren 2011 blev, även på det privatmässiga planet, väldigt lyckade. Den lilla tid jag hade över efter jobb var intensiv. Jag kan minnas otaliga turer ut till havet för hastiga kvällsdopp. Jag minns en fest i Stockholm som avslutades i gryningen på ett tak i Gamla stan. Jag minns även det ofattbara jag läste på aftonbladet när jag återvände till den lånade lägenheten på morgonkvisten: 80 döda på Utöya.<br /><br />Jag minns konserter i allmänhet, och Way out west i synnerhet. Jag minns en intensiv helg i Köpenhamn. Jag minns krogkvällar, om än inte i detalj. Jag minns dagar då jag satt ute på en filt, tillsammans med vänner och en sprakande grill. Och vilken sommar vore värd sitt namn utan de där söta flickorna som ramlat förbi. Men de minnena, mina vänner, behåller jag för mig själv...<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgnhCe3TDuWWDnMrePsaOfz2R1FUzpIoyjs9Gbe7lmchyphenhyphen5OHCDquCyjepRYU_zXX57EUMjnR0Ajyq6LxoFy7CJHoJhRnP9P4dLRIPybdpiDYKBYm-xe402Xud5evCc7VEbqRHXJwg/s1600/IMG_0626.JPG"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 299px; height: 400px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgnhCe3TDuWWDnMrePsaOfz2R1FUzpIoyjs9Gbe7lmchyphenhyphen5OHCDquCyjepRYU_zXX57EUMjnR0Ajyq6LxoFy7CJHoJhRnP9P4dLRIPybdpiDYKBYm-xe402Xud5evCc7VEbqRHXJwg/s400/IMG_0626.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5691994605477830722" /></a><br /><br />I november blev jag, som sagt, ledig. Jag visste inte vad jag skulle göra, så jag drog en sväng till Stockholm. Såg Dylan, mötte vänner och försökte klura ut vad jag skulle göra av mitt liv nu när jag hade en ledig period framför mig. Jag kom inte fram till något vidare bra svar, så när jag kom hem fortsatte jag fundera. För några månader sedan hade jag drabbats av en klåda. En mental sådan. Det var nånting som kliade i skallen på mig som jag inte kunde placera. När tiden gick så började jag allt efter kunna formulera klådan i tankar. Det var som jag längtade efter ett sammanhang. En plan. <br /><br />För att parafrasera John Lennon så var det livet som skedde medan jag försökte klura ut vad min plan skulle innebära. Till slut blev det en vecka i Barcelona. En bra sätt att hålla stenen rullande, och ett fint sätt att symboliskt avsluta året. Tillsammans med ”way out west”-helgen så var Barcelonatrippen ett av årets höjdpunkter. När jag kom hem upptäckte jag att klådan försvunnit. Jag hade någonstans i alla äventyr varit för upptagen med att leva för att oroa mig över hur jag skulle leva. Det kändes ljuvt. Några av de frågetecken jag rätade ut till utropstecken i mitt huvud hade jag en poetisk portugisiska att tacka för. Men den historien sparar jag till en annan gång. <br /><br />Jag hade i alla fall insett att jag hade många drömmar kvar att uppfylla. Klådan hade till stor del berott på en inre besvikelse på allt jag kan göra, men inte gör. Jag insåg att jag var trött på min egen lathet. Alla dagar och nätter jag slösat bort som jag kunde ha ägnat till att upprätthålla min kreativitet, min upptäckarglädje eller min fysik. Inför 2012 hade jag mycket att ta igen. Tjugofem är ingen ålder man slarvar bort. Det hade jag insett. <br /><br />När jag sedan kom hem till Göteborg sov jag en vecka, innan jag begav mig upp till Kalix. Till familjen. På flyget upp var det svårt att tro att det gått ett knappt år sedan sist. Det är som om jordklotet gradvis ökat sin hastighet för varje år som gått.<br /><br />Jag kliver ur duschen och in i bastun. En av de få saker jag saknar från Kalix är just tillgången till bastu. Värmen omsluter min kropp som en filt. Ur stereon spelar Eldkvarn. Jag slänger på mer vatten på stenarna. Jag känner hur svettdropparna rinner ner för min panna. Det är som om jag svettas ur de månader jag tillrättalagt sedan jag senast satt i den här bastun. Jag blir översköljd av en känsla av ro. Stillhet. Tankarna kommer krypandes. Att sammanfatta ett år på det här sättet blir lätt torftigt. Att försöka hitta en röd tråd i de gångna tolv månaderna är kanske både meningslöst och omöjligt. Men en sak är jag säker på.<br /><br />Jag vill uppleva ett till sånt här år Men bättre. Jag vill fortsätta klättra för karriärsstegen, sakta men säkert, och jag vill fylla de där dagarna med mening. Kanske är det inte så omöjligt. Tiden sedan jag flyttade hemifrån har varit den bästa i mitt liv. Men det har varit ett rotlöst liv. Nu känner jag att jag har landat. På samma sätt som jag suttit mig i den här bastun och andats ut, så känner jag att jag har landat i Göteborg. I en stad jag känner att jag har möjligheter. I en galen bransch, med en outsinnlig glöd. Med vänner jag känner att jag kan lita på. Nybörjarkurserna har tagit slut, det är dags för fördjupning. <br /><br />Jag slänger mer vatten på stenarna. Svettas. Tar en klunk kall öl. Känner mig redo för ett nytt underbart, långt, hårt år.Savelahttp://www.blogger.com/profile/08136927441662053697noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-17394888.post-43708952964523475652011-12-23T15:26:00.005+01:002011-12-23T15:33:06.800+01:00God Jul!Här kommer en spotify-playlist för att gaska upp er julafton:<br /><a href="http://open.spotify.com/user/thetomthumb/playlist/0oi0DWviDTvhehxChGH7lH"><span style="font-weight:bold;">En uthärdlig jul!</span></a><br /><br />Jag kan utlova blues, soul, glömda guldkorn, snusk, alternativa tolkningar och gangstarap.Savelahttp://www.blogger.com/profile/08136927441662053697noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-17394888.post-86430610934869131402011-11-28T22:10:00.001+01:002011-11-28T22:10:25.595+01:00I förbifarten: November 2011Jag växte upp i en liten by alldeles utanför Kalix. Det fanns inte så mycket att göra där om man inte var intresserad av bandy eller andra bollsporter, så jag var ofta uttråkad. Ibland gick det till en sån grad att jag gick till byns kiosk och köpte en liter mjölk bara för att få något att göra. Den känslan har jag inte upplevt på kanske sex-sju år, alldeles innan jag flyttade därifrån. Ikväll så skedde det igen. Allvarligt talat. Jag måste skaffa en tjej, en jobb eller nåt annat som håller i två månader. <br /><br />Jag är ledig nu. Det vill säga, jag är arbetslös tills vidare. Det borde ge mig oanade möjligheter. Jag skulle kunna skaffa en hobby. Börja plugga finska. Lära mig spela gitarr. Jag skulle kunna skriva den där Stora Novellen jag fantiserat om så länge. Men varje gång jag börjar, exempelvis, skriva på den där uppväxthistorien så slutar det med att jag kollar musikvideor på YouTube eller kommenterar statusuppdateringar på facebook. Nu när jag dessutom köpt den där boxen med samtliga säsonger av Sopranos krävs det ju en femårings slutledningsförmåga för att förstå hur jag spenderar min tid. <br /><br />Nåja. Det ska nog bli ordning på det här. Nästa vecka tar jag en välförtjänt resa till Barcelona med en vän. Kort efter hemkomsten åker jag hem till Norrbotten och firar jul. Och Göteborg är ändå en stad spännande nog för att locka med äventyr. Det här ska nog ge sig. Nu får ni ursäkta, dags att skriva på novellen igen.Savelahttp://www.blogger.com/profile/08136927441662053697noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-17394888.post-471844786085810572011-11-25T23:27:00.003+01:002011-11-26T12:04:45.600+01:00Berättelse om en gitarrSom många av er kanske har förstått så är jag sucker för bra historier. Huruvida de är sanna eller falska intresserar mig föga. Det viktigaste är berättelserna berör, underhåller eller lär mig nåt. Mitt stora intresse för film och musik bygger mycket på detta. I alla fall.<br /><br />Guy Clark är en gammal man som jag fått upp ett öra för på sistone. En lysande historieberättare. Han kunde säkert blivit en stor författare. Nu har han istället blivit countrymusiker. Hans försiktiga knäppande på gitarren i kombination med hans skrovliga stämma räcker långt, men i första hand är det hans historier som fångat mitt intresse. Jag kan rekommendera de som har samma sjukdom som mig att lyssna på hans liveskiva "<a href="http://open.spotify.com/album/5roPqq1f9PtFzKgonF1L49">Songs and storys</a>". <br /><br />Här är i alla fall en sång/historia jag fastnar för denna fredagskväll:<br /><iframe width="480" height="360" src="http://www.youtube.com/embed/1fkGKTq6SIQ" frameborder="0" allowfullscreen></iframe><br />Well, I was passing by a pawn shop<br />In an older part of town<br />Something caught my eye<br />And I stopped and turned around<br /><br />I stepped inside and there I spied<br />In the middle of it all<br />Was a beat up old guitar<br />Hanging on the wall.<br /><br />What do you want for that piece of junk<br />I asked the old man<br />He just smiled and took it down<br />and he put it in my hand<br /><br />He said you tell me what it's worth<br />You're the one who wants it<br />Turn it up, play a song<br />And let's just see what haunts it<br /><br />So I hit a couple of cords<br />In my old country way of strumming<br />And then my fingers turned to lightning<br />Man.. I never heard it coming<br /><br />It was like I always knew it<br />I just don't know where I learned it<br />It wasn't nothin' but the truth<br />So I just reared back and burned it<br /><br />Well I lost all track of time<br />There was nothing I couldn't pick<br />Up and down the neck<br />I never missed a lick<br /><br />The guitar almost played itself<br />There was nothing I could do<br />It was getting hard to tell<br />Just who was playing who<br /><br />When I finally put it down<br />I couldn't catch my breath<br />My hands were shaking<br />And I was scared to death<br /><br />The old man finally got up<br />Said where in the Hell you been<br />I've been waiting all these years<br />For you to stumble in<br /><br />Then he took down an old dusty case<br />Said go on and pack it up<br />You don't owe me nothing<br />And then he said good luck<br /><br />There was something spooky in his voice<br />And something strange on his face<br />When he shut the lid<br />I saw my name was on the caseSavelahttp://www.blogger.com/profile/08136927441662053697noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-17394888.post-45799102858906316372011-11-13T19:39:00.005+01:002011-11-13T19:52:29.375+01:00#5: Erik & Jörgen<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/-k04ibgmW9Do/TsAP-qKqqxI/AAAAAAAAAUk/ssAowI1mZREhttp://www.blogger.com/img/blank.gif/s1600/t%25C3%25A5gf%25C3%25B6nster.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 300px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiflYjXmoRcbW0jhNjqfSRBlTYvoct1dsIEgNH5WxrkhMbTiqUnh5YXbY7lnT6byvOmHpivJI85bAo-pLwpad__8mdjwI5Ls84bg-RM6R86xP3kQr2CXUdJTfHBZCy8GZq2_e5jQg/s400/t%25C3%25A5gf%25C3%25B6nster.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5674553099632159506" /></a><br /><br />”Varför ser alla som kliver på i Hallsberg ut som de rymt från en Stefan & Krister-sketch?”, skriver jag i mitt block. <br /><br />Jag har stigit av den där spårvagnen jag färdats på i de tidigare delarna av den <a href="http://kamratsavela.blogspot.com/search/label/fem%20ber%C3%A4ttelser%20om%20resande">pentalogin om resande</a>. Nu sitter jag med smärre sömnbrist, mild huvudvärk och en ömmande näve på ett tåg på väg till Stockholm och antecknar saker som jag ser utanför mitt fönster. Min sömnbrist beror på att jag kvällen innan suttit på ett hak och druckit öl med en kvinnlig bekant, förmodligen är det även en anledning till huvudvärken. Ölet alltså, inte tjejen. Min ömmande hand beror på att jag timmen innan spillt kokhett tevatten på den. Jag har varit i bättre skick. <br /><br />Tågvagnen är nästan helt fullbelamrad. En tjej med truckerkeps sitter och läser på en iPad, världens mest onödigaste uppfinning. En medelåldersman med skinnväst slår sig ner på ett säte och börjar prata högljutt i mobiltelefon, hans dialekt förstärker buskisvibbarna. Några tanter sitter och skvallrar om Maria Monte-vadhonnuheter. Utanför fönstret lämnar vi Hallsberg. Jag ser en skata med huvudet nedstucken i en sibyllapåse, det ser komiskt ut. Området kring centralen är lika gråmulet som vädret. Den här staden är en sån där industrihåla dit grävmaskiner och revisorer åker till för att dö. Ni hör på mina tankegångar att min sinnesstämning den här förmiddagen är inte den rockigaste. <br /><br />Något senare gör vi ett tillfälligt stopp. Nya passagerare kliver på. Det sätter sig en kille bredvid mig, en rakad snubbe i 35-års åldern. Han har tatueringar med runskrift på armarna, en urtvättad svart t-shirt med nåt obskyrt hårdrocksband och stentvättade jeans. Min första fördomsfulla tanke är: den här killen är gammal nynazist så det skriker om det. Det slår sig ner en annan kille på andra sidan gången. De är i samma ålder, men han är killens raka motsats. Denna är istället välfriserad, har grå kostym med en lila skjorta. När den ena är vältränad men har säckig kroppshållning så har den andra skrivbordsmuskler, men en strikt hållning. Kostymkillen öppnar sin ryggsäck och halar upp två öl. Till min förvåning räcker han en av ölflaskorna till den rakade killen bredvid mig.<br />”Ja hörru Erik”, säger kostymkillen, ”den här konferensen kommer man sent glömma.”<br /><br />Erik tar ölflaskan och öppnar den mot sätet framför sig. Han hoppar rakt in i en diskussion som tydligen påbörjats innan de klivit på tåget. Han vän i kostym heter tydligen Jörgen... Erik & Jörgen alltså. Världens mest oväntade duo.<br /><br />De jobbar inte direkt med varandra, men tydligen på samma företag. De har tydligen varit på någon sorts konferens med sitt jobb. En av kvällarna har de supit till, och det är oklart vad exakt som hänt, men på nåt sätt har de ställt till det. Någon på chefsnivå är nu ute efter Eriks skalp, så nu sitter de här grabbarna och försöker formulera en strategi för att komma undan företagsledningen långa arm. Erik försöker skriva ett mail på sin iPhone till nämnda chef, och Jörgen hjälper honom med formuleringarna.<br /><br />”Okej”, säger Jörgen, ”skriv nåt i den här stilen. 'Vi hade inte fått någon information om att alkoholintag inte var förenligt med de aktuella dagarnas aktiviteter. Inte heller var jag den enda i arbetsgruppen som nyttjade alkohol kvällen då incidenten inträffade...' Vad tror du om det?”<br />”Det är bra, det är bra”, säger Erik och de fortsätter författa mailet till dess att den byråkratiska verkshöjden nåt en sån nivå att de förklarat sig totalt oskyldiga till vad de nu är skyldiga till. <br />”Där fick de”, säger Erik och skickar iväg mailet. Grabbarna lutar sig tillbaka och tar varsin klunk öl. De fortsätter prata jobb. Jörgen är nån sorts ingenjör. Erik verkar mest vara en glad kille. <br /><br />Tåget saktar ner i Köping och Jörgen lyser upp. Han pekar mot en grå lada som vi passerar.<br />”Fan, spelade vi inte där en gång? Typ...-92?”<br />Erik skrattar: ”Ja, vi var här på turné Ha! Var det inte här vi gick in på statoil och låtsades vara cp-störda?”<br />Killarna driver på varandra. De har tydligen spelat i nåt band på 90-talet och turnerat runt Sverige. Deras anekdoter börjar välla upp från en flydd ungdom. <br />”Hahaha, ja. Och vi var ju hur packade som helst! Det var ju här vi stod vid rödljuset och kastade bananskal på bilar. Så stannar en bil och föraren hoppar ut. Så är det han vaktmästaren, typ den enda killen vi känner i Köping!”<br /><br />Jag försöker komma på vilket band de spelat i. Låter som nåt i samma landskap som De lyckliga kompisarna eller Dia Psalma. Uppenbarligen hade de haft hyfsade framgångar under 90-talet.<br />”Jag trodde inte vi skulle få spela där sen så sur som... Sitter du och skriver ner vad vi säger?”<br /><br />Jag tittar upp från mitt block. Erik och Jörgen har tystnat och de tittar på mig. <br />”Öhm...Näe”, säger jag.<br />”Men jag ser ju att du gör det...”, säger Erik och tittar ner i mitt anteckningsblock. ”Du har ju skrivit ner exakt allt vi har sagt.”<br />”Va? Ehh...”, säger jag och försöker komma på en bra lögn.<br />”Du skriver ju fortfarande. Ge hit så får jag...Vafan, kolla här Jörgen.”<br />”Ja det var som- Vad ska du med det här till”, säger Jörgen och tittar på mig.<br />”Ingenting... Jag bara... skriver ner vad som händer ibland. För skojs skull.”, mumlar jag.<br /><br />Jörgen bläddrar bland sidorna. <br />”Kolla Erik, vad han skrivit om Hallsberg, det var rätt roligt.”<br />”Byråkratiskt verkshöjd... vad menar du med det? Och den där grejen har jag inte sagt, det är påhittat.”<br />Det blir en stunds tystnad när de läser igenom mina rader. Jag sträcker efter anteckningsblocket. <br />”Kan jag få tillbaka mitt block.”, undrar jag.<br />Grabbarna kollar på varandra. Jörgen ger mig den lite motvilligt.<br />”Okej, men du lägger inte upp det här på nätet eller nåt?”, undrar Erik. <br />”Nej, så klart inte”, säger jag.<br /><br />Det blir tyst. Jörgen öppnar en ny öl och ger den till Erik. När de tittar bort skriver jag ner dialogen som just ägt rum. Tjejen med iPaden har slutat läsa för länge sedan. Tåget gör ett stopp i Arboga. Utanför fönstret ser jag en gammal tant krama några barn adjö. Mannen med skinnväst stiger av tåget och har stora problem att få sin väska genom mittgången. Konduktören går sin runda och kollar biljetter. En hund skäller i vagnen bredvid. Jag lägger ner min penna och sätter i mina hörlurar.Savelahttp://www.blogger.com/profile/08136927441662053697noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-17394888.post-91770024124019779462011-11-10T11:49:00.006+01:002011-11-10T12:06:54.049+01:00Bob Dylan, live i Stockholm 4/11 2011<iframe width="400" height="300" src="http://www.youtube.com/embed/2qvORONpZeE" frameborder="0" allowfullscreen></iframe><br /><span style="font-style:italic;">Dylanspelningens andra sång är den enda jag hittat på bra kvalité på tuben. Inte något av kvällens bästa nummer, men en trevlig uppläsning av klassikern "To Ramona"</span><br /><br /><br /><span style="font-weight:bold;">Det var den fjärde november 2011.</span> Om jag förstått rätt så var det på datumet 50 år sedan Bob Dylan framförde sitt första gig inför en betalande publik. Ja, mycket har hunnit mellan dess och det att han nu stod på Globens scen. För några månader sedan, när Bob fyllde 70,<a http://www.blogger.com/img/blank.gifhref="http://kamratsavela.blogspot.com/2011/05/tangled-up-in-blue-ett-telegram-pa.html"> skrev jag ett lång inlägg om vad hans musik betytt för mig</a> och det blev lite av en förklädd självbiografi om de senaste tio åren av mitt liv. Jag kände mig så uttömd efter det inlägget att jag kände att jag funderade på att sluta skriva i den här bloggen. Men jag fortsatte ett kort tag därefter, och nu är det dags att skriva om gubben igen.<br /><br />Det var min tredje konsert med Bob. Senast var 2007, även då i Globen. Jag skrev fylliga inlägg om de spelningarna, ni kan läsa dem <a href="http://kamratsavela.blogspot.com/2005/10/bob-dylan-gteborg-2110.html">här</a> och <a href="http://kamratsavela.blogspot.com/2007/03/bob-dylan-live-i-globen-283.html">här</a>. Jag är rädd för att jag kommer bli lika långrandig här.<br /><br />Jag kände mig inte lika elektrisk i kroppen den här gången. Det beror kanske på att jag varit med förut, det var inte en lika stor grej att se Bob live igen. Jag skulle kunna koncentrera mig mer på musiken den här gången, var min tanke. Kanske få höra några låtar jag inte hört förut. Eller så hade jag blivit äldre. Min nästan tonåriga besatthet hade kanske gett med sig med tiden. Vad vet jag. <br /><br />Från min plats på tionde raden nere på golvet såg jag scenen väldigt väl. Tidigare gånger hade jag flankerats av olika vänner, den här gången hade jag bestämt mig för att gå själv. Jag ville -pretentiöst nog- få en ren upplevelse. Det satt en snubbe till höger om mig som jag började prata med. En göteborgare i ungefär min ålder. Det var något lakoniskt över hans tonfall. Men innebörden av hans ord var tyngre än så:<br />”Jag tror inte det går en dag av mitt liv utan att jag lyssnar på Dylan. Jag vet inte vad det är med hans musik... Jag är ledsen att säga det, men jag tror att det är nåt ångestdämpande över det. Nån sorts mental snuttefilt.”<br /><br />Upplägget på konserten var att den delades med Mark Knofler. Så nästan på klockslaget halv åtta gick den gamla Dire Straits-frontmannen upp på scenen med sitt band... och ordet var ”gubbkoma”. Mark lät precis på scen som på skiva, bortsett att han mumlade mer än han sjöng. Musikaliskt var det polerat, perfekt, en enda uppvisning i skickliga musiker. Men det fanns inga risker. Inga utsvävningar, inget offrande eller någon hunger. Jag insåg plötsligt vad folk menade som föraktfullt pratar om gubbrock; det är det här som det hör framför sig. När Knofler spelade "Brothers in arms" sken jag upp. En låt jag verkligen älskar... En klassiker från Dire Straits-tiden, en mäktig berättelse som en tropisk kväll. Gitarren målar upp tavlor för mig om kvav luft och dimbeslöjade berg. Det var fint till en början, men sen kom gäspningarna över mig igen. Mark klev av scenen. Det var tyst på scenen en kvart.<br /><br />Jag drack upp det sista av min öl när scenen släcktes. Figurer rörde sig upp på scenen och introduktionsrösten fyllde lokalen:<br /><br /><span style="font-style:italic;">Ladies and gentlemen....</span><br /><br />Den där elektriciteten jag nämnde... plötsligt var den där. Som när man vrider om tändningen i bilen. Scenljuset tändes och Dylan dundrade igång i ”Leopard Skin Phil-Box Hat”. Det var nåt med rösten, tänkte jag direkt. Visst, den blir grovkornigare för varje år som går. Men det var nåt annat. En glöd, en ilska, kanske just den där elektriciteten jag pratade om. Det var kanske där ifrån den kom. Dylan sjöng på ett sätt jag inte hört honom göra tidigare, han försökte hålla ut varje ton till bristningsgränsen. <br /><br />Under de första fem låtarna höll han Mark Knofler som kompgitarrist, vilket i sig är lite av ett hån mot en artist så välkänd som Knofler. (Orsaken till att han bara var med de första låtarna, läste jag senare, var för att Mark var tvungen att jogga av scenen för att hinna med planet till nästa hotell och spelning!). Det var just i början som kontrasten mellan detta set och det vi sett bara en kvart tidigare slog mig. <br /><br />Den sångare och frontman jag fick se på scenen var en man som trots sina sjuttio år fortsätter utforska sina låtar. Sedan jag sist såg Dylan har jag lyssnat mycket på jazzlegenden Miles Davis och det var tydligt för mig hur lika de var i sitt uttryck. Dylan bänder sina ord och sina strofer som om det varit trumpetsolon. Han letade efter melodier i melodierna, gick in i fraserna och sträckte ut dem. <br /><br />Bob Dylan formar om sina låtar till den grad att det är svårt att känna igen dem från albumversionerna. Det är något han gjort ända sedan mitten av 60-talet. Ändå finns det en stor publik som fortfarande använder detta som ett glåpord: ”Man hör inte vilka låtar det är.” I mitt tycke är det en av anledningarna till att denna artist under så många år fortsatt vara så intressant. Han tar risker, och han är inte rädd för att misslyckas.<br /><br />Han kunde tryggt och säkert tagit sig igenom låtarna som om de låtit decennium innan. Men då hade han inte varit en artist, då hade han varit ett museiföremål. En blek kopia av sig själv. Men en av orsakerna till att Bob Dylan har såpass många hängivna fans är för att de vet att han aldrig står still. <br /><br />Bob verkade vara på gott humör. De gånger han stod ensam framme vid micken, utan gitarr, var de bästa. Då blev rörelseschemat större, rösten friare och gesterna generösare. Den tredje sången var den första höjdpunkten: ”Things have changed”. Nästan lika cool som originalet, en svävande historia om en man som fortfarande inte har nåt att förlora och som låtsas som om han inte bryr sig längre om det. Det låter som han befinner sig i en nedcabbad bil, med en hastighetsmätare som klättrar uppåt, på väg från stan. Midnattsrock. <br /><br /> Min enda stora besvikelse var av personlig art, att han spelade många låtar jag hört innan. ”Desalation row” och ”Summer Days” var kompetent framförda, men så mycket bättre 2005. ”Highway 61 Revisited” och ”Thunder on the mountain” står som stenstoder i hans setlist, men särskilt spännande är de inte. Repriserna ”Tangled up in blue” och ”Make you feel my love” var dock välkomna, de var framförda med rätt glöd. Den sistnämnda har ju sedan sist blivit en världshit med Adele, och det går inte att undkomma vilken vackert skriven sång det är.<br /><br />Men det var mot slutet som konsertens stora höjdpunkter kom. Den första av dem två: ”Forgetful heart”.<br /><br /><span style="font-weight:bold;">Jag har skrivit hela den här texten bara på grund av den sången och framförandet</span>. Om resten av spelningen pendlade mellan bra och väldigt bra så var det här så mycket mer. ”Forgetful heart” låg på senaste skivan ”Togheter trough life” och var en låt som växte sig allt starkare med tiden. Nu var den avklädd, ackompanjerad av stråkar och en ensam akustisk gitarr. Globens hockeyhallskänsla försvann slutligen. Vi var i en annan tid, i ett universum som befolkades av döda irländska poeter. Bob ställde sig vid mikrofonen och höll tillbaka varje onödigt frustande. Sången framfördes rakt och naket. <br /><br />”Forgetful heart” känns som ett spöke. Den bittra känslan av förlorad kärlek. Det är en man som sjunger i vargtimmen. Han försöker trycka ner åratal av ångest tillbaka i det hål det hör hemma. Men i natt går det inte, han sänker garden och accepterar sitt öde. I natt ser han monstret i vitögat. På albumversionen har jag alltid fått känslan av att han sjöng till sitt hjärta och förbannade det för att det återigen förälskat sig i en specifik kvinna. På scenen, denna kväll, kändes det som han försonades med faktumet att varje slag det någonsin slagit varit i onödan. I sångens fruktansvärda final sjunger han:<br /><br /><span style="font-style:italic;">The door has closed forevermore<br />If indeed there ever was a door </span><br /><br />Applåderna efter sången är åtminstone dubbelt så långa som för sångerna innan. Jag är omöjligt den enda som blivit berörd. Jag återvänder till verkligheten för några sången innan den andra höjdpunkten: ”Ballad of a thin man”.<br /><br />Det har alltid varit en favorit bland Dylans sånger, en låt där hans teatraliska sida får fritt spelrum. Av alla de låtar han framförde ikväll kändes det som att det här var den där han behärskade scenutrymmet bäst. Återigen med händerna fria framför mikrofonen gör han ett framträdande i samma gränsland som Tom Waits eller Screamin' Jay Hawkins. Eller för den delen Vincent Price. Det var en sång som låg ovanligt nära originalversionen, med sina klånkande ackord. Det var tydligt att Bob trivdes med sina poser. Reverben var uppskruvad på max och han lekte med orden i vissa verser så att det nästan låt som om han sjung duett med sig själv. Jag har alltid älskat den mäktiga bryggan halvvägs in i sången, det var fint att få höra det med egna öron för en gångs skull. <br /><br />Konserten avslutades -som alltid- med ”All along the watchtower” och ”Like a rolling stone”. Även om sistnämnda är världens bästa låt så kändes det något bortslarvad. Väldigt nära sitt original i alla fall. I vanliga fall brukar konserterna i Bobs värld vara slut där om han inte tycker att publiken förtjänat nåt extra, och tydligen hade vi det. Han sprang snabbt fram till basisten och bandledaren Tony Garnier och sa något, innan bandet slog i ”Blowin' in the wind”. Roligt nog var den totalt omformulerad till en vals, men fiol och en allsångsvänlig ”refräng”. Jag log mig igenom de minuter den pågick. På nåt sätt var det en av de största behållningarna konserten igenom. <br /><br />Och vips, steg han av scenen. Ljusen i lokalen tändes. Jag vände mig om till den lakoniska göteborgaren till höger om mig, för att fråga honom hur det stod till med ångesten. Men även han hade försvunnit i tomma luften. Jag rätade på mig och gick ut ur lokalen. Jag insåg att jag för förmodligen sista gången sett Bob Dylan i livslevande form framför mig. Utanför arenan var luften klar och lätt, som efter en storm.Savelahttp://www.blogger.com/profile/08136927441662053697noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-17394888.post-33578128321470026552011-10-31T19:14:00.001+01:002011-11-13T19:50:08.067+01:00#4: Undertecknad går med trasiga skorHann med spårvagnen i sista sekunden. Dörrarna stängs bakom mig. Dimper ner i sätet, pustar ut. Vagnen är halvtom, klockan är strax efter sju en lördagkväll. Jag är på väg till slutfesten för långfilmen jag arbetat på de två senaste månaderna. <br /><br />När jag sätter mig ner inser jag mitt misstag. De två skorna som jag tog på mig i all hast, ett par slitna conversekopior, har ju var sitt hål under hälen. Om det börjar regna ikväll kommer mina fötter bli våtare än Venedig. Inser att jag måste göra en tillfällig lagning och ser mig runt efter material att täta hålen med. Upptäcker det lilla häftet med tidtabellen som hänger precis framför mig. <br />”Perfekt”, tänker jag och river den i två. Tar var sin halva och placerar dem omsorgsfullt i sulan. Den här lagningen kommer hålla lagom för kvällen, sen kan jag slänga skorna när jag kommer hem. Jag snör på mig dojjorna igen och tittar upp. Då ser jag att killen på sätet bakom mig stirrar på mig med intensiv blick. Han ser ut att vara övertygad om att liraren framför honom är en uteliggare. Jag nickar en hälsning till honom. Han vänder bort blicken. <br /><br />Där har ni en perfekt metafor för hur jag levt mitt liv de senaste månaderna. Tillfälliga lösningar som skjuter upp problemen till morgondagen. Jag har skyllt det mesta på jobbet, sagt att jag kommer fixa allting snart, ska bara bli färdig med det här projektet först. Sen när väl en produktion närmat sig sitt slut så har telefonen ringt och jag har hoppat på nästa. ”<span style="font-style:italic;">Jag ska vila ut.... jag ska städa ordentligt...jag ska fixa med de där papprena...jag ska sätta igång med träningen...jag ska bara göra färdigt det här jobbet först</span>.”. Istället har jag gjort någon tillfälligt lösning på problemet, men de tillfälligheterna har till slut visat sig vara varaktigheter. <br /><br />Men nu sitter jag här på vagnen. Med skor lappade med 6ans tidtabell. På väg till en slutfest för det troligen sista projektet det här året. Efter det här väntar en semester, mer eller mindre frivillig. Det är nu jag ska slänga de här gamla pjuxen och skaffa ett par nya, hela. Det kommer jag också att göra... <br /><br />Imorgon.Savelahttp://www.blogger.com/profile/08136927441662053697noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-17394888.post-28585471220784062472011-10-16T20:14:00.005+02:002011-10-16T20:36:46.417+02:00Gubben Kaauris Trädgård<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh3PP-36BwAd1mITFZtK9RnR370kBUgbpgGhU2n_ZWZDjcIQd4rXlmbNGa_n7zn7DVkdGDYf56GsL_JQgh8r7zdlQ6vuSKikyOGHfzwCopiUxn1mX3YEbqwg1dPpHPKmS8tbR7iDA/s1600/sg1l6371_149006569.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 266px; height: 400px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh3PP-36BwAd1mITFZtK9RnR370kBUgbpgGhU2n_ZWZDjcIQd4rXlmbNGa_n7zn7DVkdGDYf56GsL_JQgh8r7zdlQ6vuSKikyOGHfzwCopiUxn1mX3YEbqwg1dPpHPKmS8tbR7iDA/s400/sg1l6371_149006569.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5664159546259585698" /></a><br />Jag hittade på min hårddisk en novell jag skrev under en skrivkurs 2008. Nu använder jag ordet novell lite svepande, som för att påstå att den här texten vore fiktion. Det är den inte. Visst, jag har skarvat lite i kanterna och lagt till. Men på sätt och vis är varje ord sant. Det här är ännu en historia från en uppväxt där gränsen mellan skröna och verklighet suddats ut. <br /><br />I alla fall. Istället för att låta den ligga och samla damm på min hårddisk tyckte jag att det var bättre om den fick se något sort digitalt ljus på den här väl undangömda bloggen. Om det är av intresse för någon, vill säga. <br /><br />P.S: Jag vill varna er som tycker att twitter använder en lagom mängd text. Den här är fyra sidor lång...<br /><br />Ni kan läsa den här: <a href="http://kamratsavela.bravehost.com/Gubben%20Kaauris%20tr%C3%A4dg%C3%A5rd.pdf">http://kamratsavela.bravehost.com/Gubben%20Kaauris%20tr%C3%A4dg%C3%A5rd.pdf</a><br /><br />Texten börjar: <br />"<span style="font-style:italic;">Det finns ingenting som kan få en elvaårig pojke att ta första steget ut ur barndomen som åsynen av död kropp. Trots att det gått över tio år sedan jag för första gången stirrade in i ett par kalla och livlösa ögon, så är det som att jag kan återkalla varje sekund av den där septembernatten i mitt huvud. "</span>Savelahttp://www.blogger.com/profile/08136927441662053697noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-17394888.post-66502263292974596242011-10-07T19:58:00.006+02:002011-11-13T19:50:42.869+01:00#3: Den sista av de soliga dagarna.Det var några dagar in i september, hösten hade börjat komma krypande. Jag satt på spårvagnen och pratade med B- och D-, två fina vänner. Precis innan de hoppade av berättade jag om en film jag sett kvällen och nämnde en illa utförd produktplacering för Dunkin' Donuts. När de klivit av vände sig mannen i sätet framför mig mot mig. <br />"I heard you say something about dunkin' donuts."<br /><br />Mannen talade med en bred amerikansk brytning. Han var rundlagd, kanske drag av latino och höll i ett fiskespö. Jag svarade honom att jag aldrig varit där.<br />"Oh, that's a shame dude. They are really something".<br />Han fortsatte berätta om hur han saknat donutkulturen i Sverige. Hur de saker som vi kallade munkar inte alls nådde upp till de nivåer som han eftersträvade. Han hade letat efter ett dunkin' donuts men fått reda på att det närmaste låg på en flygplats i Finland. Sverige saknade överhuvudtaget många av de snabbmatskedjor som gjorde livet till en ynnest att leva, enligt honom. KFC, Starbucks, Taco Bell. Det verkade inte finnas i hans värld att detta kunde vara en bra sak, att vår hälsa kanske mådde bra av att slippa fler stora amerikanska kedjor.<br /><br />Jag slogs ganska fort av hans öppenhet. Att inleda diskussioner med vem som helst på vagnen är sådär självklart amerikanskt. Han hade självförtroende och värme på ett sätt som kanske inte var helt och hållet genuint, men absolut godhjärtat. <br />"So where are you from in the states?" frågade jag honom.<br />"Chicago. Ever been there?"<br />"No... I never been to USA at all. I'd like to."<br />"You should, bro."<br />Han berättade om hur mycket han älskade sitt hemland. Det var stort, det var fritt, det var galet. Du kunde åka till de norra staterna och uppleva en fantastisk vinter, berättade han, och en flygresa senare vara nere på en tropisk sandstrand. Han gillade Europa, och Sverige i synnerhet. Han hade bott här i fem år. Ingenting gick dock upp emot hans Amerika. Hur kom det sig att han bodde i Sverige, undrade jag.<br /><br />"My wife!"<br />Såklart, svarade jag. Kärleken var det enda som kunde motivera en människa att välja bort något annat som betydde så mycket. Varje gång jag träffade någon som tycktes befinna sig på ett ställe där de inte hörde hemma, människor som stack ut från tapeten för att deras mönster var lodrätt när väggens ränder helt klar var vågrätta, så hade det att göra med en tjej eller en kille. Han hade träffat henne här i Sverige och blivit kvar. Det hade bara varit tänkt att han skulle bli här ett par månader, men plötsligt hade månaderna blivit år. Den cyniske skulle lätt kunna skratta åt denna välgödde amerikans förkärlek till snabbmat. Den hjärtlöse kunde fördöma hans hemland bara genom att rabbla statistik om landets ekonomi. Men man måste ha varit blind för att inse att han offrat det liv han älskat och växt upp i, för någonting mycket större. <br />"My wife. She's worth it."<br /><br />Amerikanen lyfte sitt fiskespö. Han berättade att han var på väg till en plats under Göta älvbron där han brukade stå och dra upp fisk. Han var inte orolig för att den skulle vara förgiftad, han brukade kunna dra upp en hel del under en bra dag. <br />"I catch a lot... Sometimes too many"<br />Vi närmade stoppet där han skulle av och där jag skulle vidare. Han tittade ut genom fönstret och såg solen stå högt på himmelen. <br />"Autumn is coming", sa jag.<br />"Yeah. This is the last one of the sunny days", sa han. De orden hängde kvar i mitt huvud i flera timmar efteråt.<br />Innan han klev av sträckte han fram en kraftig näve:<br />"I'm Jeff."Savelahttp://www.blogger.com/profile/08136927441662053697noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-17394888.post-87397236555547453032011-10-01T19:56:00.003+02:002011-11-13T19:50:57.865+01:00#2: Skjortan.När jag öppnar min garderob kastar jag in en smutsig skjorta i tvätthögen och drar snabbt ut en ren från en galge, och smäller snabbt igen dörren innan allting rasar ut på golvet. Jag har på rent måfå dragit ut den nyköpta H&M-skjortan. Det är en rutig historia i röda, svarta och vita ränder. Av någon anledning kändes den bekant när jag köpte den, och det är inte förrän nu när jag står här på mitt rum som jag känner igen den. Jag hade en mycket liknande skjorta när jag var ett barn.<br /><br />***<br /><br />Det är mitten av 90-talet, jag stod utanför portarna till min mellanstadieskola. Det regnade i den norrbottniska byn, och majoriteten av alla byns ungar var ute på skolgården och stojade. När jag var i den åldern var jag, inte helt oväntat, en underlig unge. Jag hade en sjukt livlig fantasi, och minns att jag ibland hade svårt att skilja på verklighet och fiktion. Så just nu minns jag att jag stod och följde mönstret i en vattenpöl med blicken. Det såg ut som ett stormande hav. När jag tittade upp märkte jag att en flicka från klassen stod och tittade på mig.<br />"Om du hade modernare kläder så hade du kanske haft fler vänner.", sa hon tillslut.<br />"Va?"<br />"Om du hade haft modernare kläder. Så kanske du hade haft fler vänner."<br />"Jag har vänner!"<br />"Ja, men inte så många."<br />"Jo, det är sant, sa jag. Jag visste inte riktigt hur jag skulle göra en comeback efter en sådan dräpare. Så jag började ifrågasätta själva påståendet.<br /><br />"Vadå omodernt", sa jag med min släpande tioåriga Kalixdialekt, "det här är en skjorta! Alla har skjortor. På tv. ". <br />Hon sa inget. Hade jag varit sådär tio år äldre hade jag kunnat upplysa henne om att den hyfsat nyligen avlidne Kurt Cobain varit med och gjort flanellskjortan hypermodern. Det är var trots allt 90-talet. Men det hade nog inte bitit på henne ändå. <br />"Jag ville bara hjälpa dig", sa hon tillslut och gick. <br /><br />Jag stod kvar i regnet och förde fingrarna över skjortbiten som stack ut under min jacka. Skjortan var rutig: Svart, vit och röd. Vad var det för fel på skjortan? Den var skön och snygg, det var jag helt övertygad om. Den tioåriga Toni slog tankarna ur huvudet och fortsatte följa mönstret i vattenpölen. <br /><br />***<br /><br />Jag springer mot spårvagnen i regnet, på väg mot en fest. Det är lördag, och vinflaskan slår mot högerbenet där den dinglar i den mörkt lila påsen. I sista sekund slinker jag in i vagnen och sätter mig på en plats längst fram. Jag tittar ner och ser min skjorta sticka ut från jackans nederkant. Följer mönstret på skjortan med blicken.Savelahttp://www.blogger.com/profile/08136927441662053697noreply@blogger.com0