Harry Potter

Hur socialt accepterat är det egentligen att läsa Harry Potter-böckerna? Jag vet inte, jag måste pejla läget....

Jag är nitton år. Jag läser relativt mycket, just nu har har jag en exprimentell 60-tals roman av Leonard Cohen på "nattduksbordet", jag gillar Jack Kerouac, Håkan Nesser och Mario Puzo. Jag tycker att det är förvåndande att Liza Marklund ens kan stava med tanke på vilken usel författare hon är, och jag har funderat på att inom en snar framtid läsa nåt av Kafka. Jag gillar inte poesi, förutom Charles Bukowskis och Allen Ginsbergs.

Och jag gillar Harry Potter.

Jag har nyss läst ut den senaste boken i serien (Harry Potter och Halvblodsprinsen), och den var ruskigt bra. Den var spännande och bygger upp stämningen för en jävligt mäktig final i nästa avslutande bok.

Är det okej att tycka så och vara 19 år? Jag tycker det. Potter-serien har väl fått anseende om sig att vara barnböcker, men det är väl bara den första boken som jag kan sträcka mig till att säga att så är fallet. Sedan den tredje boken i serien har historierna utvecklats till det mörkaste av mörker, och alla de dödsfall som kommer titt som tätt är nog inte anpassat för små barns öron. Visst är det anpassat till en viss grad att små ungar ska kunna läsa böckerna, och jag måste säga att J.K Rowlings små försök att skriva runt faktumet att tonåringarna i böckerna gör saker som tonåringar gör är beundradsvärda, om än i bland löjliga. Är det nån som visar fingret så skriver hon att "de gjorde en ful gest med fingrarna" och man måste nog lite med i svängarna när Rowling skriver "Harry dagdrömde tillbaka till en synnerligt trevlig lunchtimme nere vid sjön". Det är hennes sätt att upplysa alla äldre läsare att: -Se på fan, han blev av med oskulden.

Anyway. Det är en bra serie av böcker. Skitsamma vad andra tycker.