Tåg

Jag vet inte varför jag fastnat för det här med tåg. Kanske för att dess roll i populärkulturen alltid varit central. Alltså på ren svenska: En massa jävla musik, film och litteratur har innehållit tåg. Så jag har snappat upp både det ena och det andra från tågromantiken i blueslåtar och västernfilmer. Men så är också tåg ett väldigt speciellt sätt att resa på. Det tar, i mitt fall, sällan under 15 timmar och är alltid sjukt obekvämt. Även de få gånger då jag har slagit på stort och fått en liggplats så sover man dåligt.

Men när man väl kommer fram så är det alltid värt resan. Man måste lida litegrann för att få det bra i slutändan. Resandet ska inte vara alltför bekvämt. Jag tänker på Jack Kerouacs "On the Road", som jag gjort så många gånger förr, där själva vägen blev ändamålet. Jag har rest många gånger det senaste halvåret, och jag kommer göra det flera gånger till innan det är slut. Jag har kört bil, jag har åkt tåg och jag har tamefan sprungit från punkt A till punkt B otaliga gånger. Resandet har börjat bli en del av mig. Jag har "No Direction Home"....

Imorgon tar jag tåget till Göteborg igen.