Ja, jag visste att jag var i Kalix när...

...jag befann mig på stans sjaskigaste nattöppna grillkiosk "Korvgubben". Det finns två stycken nattöppna grillkiosker/hamburgerresturanger/whatever i Kalix. Båda är jättesjaskiga. I vilket fall som helst. Det var natten mot lördag. Jag och Grabbgänget (C-, J- och R-) hade gjort det som vi spenderat absurt många fredagskvällar åt back in the days; Vi hade druckit öl och lyssnat på rock i C-s lägenhet. Det här var första gången på länge som vi fyra grabbar varit samlade här i stan och att säga att allt var som förut var en underdrift. En femtedel av kvällen ägnade jag åt att klaga på att C- bara ville spela Heavy Metal (citat: "Efter fyra timmars falsettsång om drakar och demoner blir jag lite opepp"). En överhängande del av kvällen hade ägnats åt pubertal humor. På den vägen var det.

Vi hade därefter begett oss till Lilla Hotellet. Det finns två uteställen i Kalix. Stora Hotellet och Lilla Hotellet. Stora är inredd som en finlandsfärja och samma människor går dit varje helg och gör samma sak och blir lika förvånade varje gång när de träffar samma människor de träffar där varje helg. Lilla är lite mer pubinriktat, men med Absolut Music 8 på alldeles för hög volym på repeat. Klientelet består till sjuttio procent av medelålders människor som lämnat ungarna hos barnvakt så att de kan dricka sig askalas.

I VILKET FALL SOM HELST. Jag befann mig alltså på sjaskhaket "Korvgubben". Jag tror de har bytt namn för ett par år sen, men jag har inte brytt mig om att memorera det. Kvällen hade varit bra, av mestadels nostalgiska skäl och bra umgänge, när jag och C- bestämmde oss för att runda av kvällen med en hamburgare. Vi fick givetvis vänta alldeles för länge på att det skulle bli vår tur.

Jag granskade menyn. I den här delen av landet kunde man glömma allt som hette fallafel, så jag siktade in mig på ett snuskigt dyrt surrogat.
"En vegetarik hamburgare", sa jag.
Ett sus drog igenom lokalen. Killen bakom disken, en tvärhand hög medelålders man med härjat ansikte, granskade mig noga.
"Jahaja, ja, det ska vi väl kunna fixa".
Jag upptäckte att killen bakom mig var en f.d klasskamrat från mellanstadiet.
"Tjenare", sa jag.
Det första han säger är: "Jag hörde att du beställde VEGETARISKT!".

Därefter utbröt en vildsint diskussion mellan honom och killen bakom disken om hur livsnödvändigt det var att äta kött. Inte nog med det, var det inte lite...omanligt att inte hugga tänderna i en ordentlig stek en gång per dag? Jag trodde inte mina öron. Det var som att bli förflyttad till en scen ur (den ruskigt överskattade) filmen "Jägarna". Filmen var ju för sig baserad på en händelse i Kalix, så det var kanske inte så konsigt. Jag betalade för hamburgaren och skakade på huvudet.

...jag joggar i skogen, på elljusspåret bakom rudträskbacken, och försvinner in på en sidostig. Plötsligt täcks varje centimeter av min kropp av myggor. Överallt. Här är myggorna ondsinta. Det suger varje droppe blod i din kropp och stjäl din mobiltelefon därefter.

...min far, som är strongt bilintresserad, får en flagga i födelsedagspresent att hänga på väggen i garaget ovanför hans Cadillac -59. Motivet är en amerikansk flagga med en örn.

...jag vaknar mitt i natten av ljuset. Jag tittar ut genom fönstret. Klockan är tre på natten. Solen klättrar redan uppför horisonten. Såhär när juli närmar sig augusti så brukar det mörkna kring tolvsnåret. Himlen blir mörkt blå. Men det är fortfarande ljust. Skymning som mest. Sedan när man tror att det bara är någon timme kvar till ett totalt mörker ska lägga sig över landskapet, så vänder det. Det ljusnar snabbt. Min ständiga devis är att sommarnätterna i Kalix är det vackraste som finns. Bortsett från myggjävlarna. Jag drar för persiennerna och lägger mig igen.

...jag tar fram en nyinköpt trampmoped ur garaget. Ja, jag visste verkligen att jag var i Kalix då. Det är en autoped från -56. En enpetare tror jag. I princip en cykel med motor. Den ser lite sliten ut men fungerar. Jag sätter mig sadeln och tar sats för att trampa igång den. Krävs bara fyra tramptag och lite tryck mot chocken så hostar den igång. Med barnslig förtjusning vrider jag gashandtaget i botten och känner hur den stadigt klättrar upp mot hisnande 40 km/h. Längst en skogsbeklädd gata kör jag tills mopeden börjar vobbla. Vindsuset kring mina öron. Jag känner mig som femton igen, förutom att jag har varken acne, tandställning och ständigt stånd. Jag inser i samma sekund att det här inte är en moped. Det är en tidsmaskin. En tidsmaskin som tar mig tillbaka till en tid då varje fredagkväll började i C-s lägenhet. En tid då körkort bara var en dröm. En tid då en kebabpizza var lika självklar som livsnödvändig. En tid då de ljusa sommarnätterna aldrig tog slut. En tid då jag längtade bort så det gjorde ont. Jag trycker ner bromsen och känner hur mopeden saktar ner.