Inte bara Chuck Norris har bölat tack vare Jack Bauer. Nu har den där jävla Kamrat Savela och gjort det.
Det är kanske ingen hemlighet att jag är ett inbitet fan av tv-serien "24". Det är egentligen ingen självklarhet att jag är ett sådant om man tänker efter. Jag är väldigt svårflörtad vad gäller action. Jag föredrar Woody Allen eller Ingmar Bergman framför i princip vilket pang-pang som helst. Men "24" är någonting annat. I sina bästa stunder är serien så sjukt spännande. Rafflande scener kan avlösa varandra i sånt tempo att jag lätt förbiser klyschorna. Karaktären Jack Bauer är fascinerande, och spelas med stort eftertryck av Kiefer Sutherland.
Nu har jag sett arton avsnitt av sen senaste sjunde säsongen. Jag har även sett tv-filmen "Redemption" som var nån sorts prequel. Nu kan jag inte säga annat än att serien är tillbaka på topp. Den femte och sjätte säsongen var ju allvarligt talat rätt dåliga. Men idag när jag såg artonde avsnittet hände det mest häpnadsväckande av allt.
Jag har inte gråtit till film sen jag var 11 och såg "E.T". Jag har försökt, tro mig. Men någonting i mig har satt stopp. Jag kan bli berörd, men aldrig riktigt ledsen. Tror att det är norrlänningen i mig som inte vill slösa tårar på nåt så fånigt som fiktion. (Trots att fiktion är det jag lever för, historieberättare som jag är). Det sades att det var omöjligt att inte gråta till "The Notebook". Jag klarade mig utan problem. Det sades att "Timmarna" var en riktig snyftare. Jag blev inte ens ledsen. "Elefantmannen" blev jag väldigt rörd av. Men inte mer än så.
Det som skulle få mig att darra på underläppen blev tillslut..."24".
Jag ska inte avslöja för mycket. Men i en scen där Jack Bauer själv släpper fram tårarna och blir människa igen, där han konfronteras med någon han älskar, då kände jag tårarna tränga fram i ögonen. Jag blev sjukt paff. Vad är det för vätska som kommer fram ur mina tårkanaler? Visst. Jag började inte gråta tekniskt sett. Så fort jag torkade bort dem så blev det torrt igen. Men jag trodde aldrig att det skulle bli en amerikansk actionserie som skulle få mig att vara så pass nära på att ta till lipen.
Nu måste jag lyssna på lite Rolling Stones i åtminstone en timme för att reparera skadan.
4 comments:
fantastiskt. Jag har inte sett ett avsnitt men jag bölar (eller småhulkar möjligen) till var och varannan film så jag vet hur det är. Att gråta är manligt. ; )
är du säker på att det var vätska? det var inte typ överskott av manligt hormon som läckte ut?
Jag är inte säker. Det kan ha varit rent testostreon som sipprade ut. Så jag vill inte säga nåt säkert.
Men Toni V har rätt i alla fall. Det är manligt att gråta.
Som jag misstänkte, en liten blödig trädkramare är vad du är. *boohooo*
Okej, jag erkänner. Jag grät när Ulf Samuelsson inte fick spela för Sverige för att han blivit amerikansk medborgare. Garanterat det känslosammaste jag sett på TV. Och jag bryr mig sällan om sport.
Post a Comment