Who will take my dreams away

Under den gångna veckan har jag suttit och sett om ett och samma youtube-klipp säkert hundra gånger. Det är en scen ur en film jag minns att jag tyckte mycket om, "Flickan på bron" med Vanessa Paradise i huvudrollen. Jag ska snart se om filmen och upptäcka om den är lika bra som de här tre minuterna som jag loopat till förbannelse under de senaste dagarna. En knivkastare och hans älskade. Människor värdelösa utan varandra, men farliga för varandra när de är tillsammans. Scenen står som en kortfilm för sig. Jag önskar att jag hade förmågan att skapa något så här vackert.

Det är för det första det undersköna fotot i kombination med de sexuella övertonerna som fångat mitt intresse. Men även också för Marianne Faithfulls underbart sorgliga sång som ljuder i bakgrunden. (Låten kan höras som enbart ljudklipp här). Hennes stämma har bokstavligen fått mig att darra på underläppen och vilja böla. Textrader som dessa kan krossa ett hjärta, eller lindra ett som redan är det:

Who will take your dreams away
Takes your soul another day.
What can never be lost is gone,
It's stolen in a way.