Dåliga ursäkter

Det har blivit mycket blogginlägg på sistone. Har väl bara haft en lust mer intensiv än vanligt att bara få skriva av mig, även om ämnena sällan varit särskilt högintressanta. Mina tankar om Yngwie Malmsteen var kanske inte av högsta litterära kvalitet.

Men nu tar mitt norrländska hjärta och slår sina slag i en annan värld än Molkom för ett par dagar. Imorgon, svinigt tidigt, tar undertecknad och stiger upp långt innan gryning och sätter sig i en bil mot Uppsala. Jag ska till studentstaden för att springa på en kortfilmsfestival, innan jag tar ett tåg till Helsingborg. Ja, det där skrev jag om nyligen. Jag har väl inte borta från värmland sen skolstarten i augusti, så det ska bli välbehövligt att få fly fältet. Jag kommer behöva mitt lov.

Vi får se hur min värld ser ut när jag återvänder. Just nu är jag inte säker på särskilt mycket, allra minst mig själv. Jag har nog gått på tårna lite för länge. Det enda jag kan göra är att vara mig själv, men tydligen är inte det alltid tillräckligt. Äh. Jag vet inte ens själv vad jag snackar om. Det blir nog bättre så fort jag får lite distans.

Imorgon verkar bli en bra dag att bli full, åt kvällstimmarna. De följande dagarna på det också. Jag minns några dagar under sommarens resa då det utan problem blev ett gäng öl varje kväll, och det hela tiden fanns människor som ville festa och se var natten kunde ta en. Jag tänker väldigt ofta på resan, jag vet inte varför. Kanske för att det var en så fruktansvärt kravlös vardag, med så otroligt många intryck. Jag minns en bar med några svenskar i ett katakombssystem i Prag, där röken var så tjock att det gick att skära i den med en kniv. Jag minns ett samtal med en berusad ryss i Bratislava. Jag minns en brasilianska som försökte ligga med mig i Budapest. Jag minns ett fyllespel i Wien med hammare och spik som kunde slutat illa. Jag minns att jag diskuterade livsfilosofi och såg soluppgången tillsammans med en amerikanska som hette Dylan. Det finns mycket att jag minns, från Molkom, från Kalix, från Norrköping, från Östersund och Göteborg och gud vet var. Jag minns för mycket ibland, mitt minne för detaljer är stundtals imponerande. Det är inte alltid av godo.

Lyssnar på "Can't Wait", den version som finns på "Tell Tale Signs". Gubbjäveln är en poet. Fyfan vilka rader:

"I've been drinkin'
Drinkin' forbidden juices
I've been livin'
Livin' for lame excuses"

Vi hörs snart igen mina vänner. Nu ska jag ta mig en välförtjänt bastu i goda vänners lag. Hell yeah...