In Treatment

Jag nämnde seriens som hastigast redan igår. Här sitter jag nu, febersjuk och hyfsat uttråkad, och kände att det kunde vara värt att skriva ett par ord om "In Treatment".

Tv-seriens koncept är enkelt. Den indirekta huvudpersonen är psykologen Paul Weston, delikat spelad av Gabriel Byrne. Vi får följa hans arbete med sina patienter, utan att kameran nån gång lämnar mottagningen där sessionerna utspelar sig. Varje veckodag, måndag till torsdag, har en egen patient. På fredagar går Paul till sin egen psykolog, den före detta kollegan Gina (Dianne West). Vill man kan se alla avsnitt varje dag, eller bara följda de/den patienten man tycker är intressantast. Avsnitten ligger på 25 minuter och ska på något sätt representera en timmes lång terapisession i realtid. Givetvis ligger HBO bakom serien.

Det låter hur tråkigt som helst. Det kan det också framstå som. Det är väldigt pratigt, väldigt lågbudget, väldigt begränsat visuellt. Men jag är hur fast som helst. Varje vardag kring sju försöker jag sätta mig ner vid teven och följa karaktärernas utveckling och nyastandet i deras problem och hemligheter. Med jämna mellanrum, speciellt fredagar, får man en inblick i Pauls egna privatliv, som är lika komplicerat som någon av hans patienter. Störst intresse fångar måndagarnas patient, Laura, en ung snygg tjej som förälskat sig i Paul, och maktkampen mellan dem två är...rafflande! Konceptet är lika snavt som "24", men det är kanske just detta som gör att manusförfattarna vågar ta sig friheter. Vågar lita på att publiken har intelligens nog. Vågar hänga på den där närbilden. Våga saker ta sin tid. Exempelvis onsdagens patient Sophie är de tre första veckorna hyfsat ointressant. Gnällig och jobbig. Men sedan faller pusselbitarna på plats och publiken får sin belöning. Ibland känns det som om man tagit terapiscenerna från "Sopranos", tagit bort Tony Soprano och blandat in lagom mycket inspiration från Bergmans "Scener ur ett äktenskap".

Personligen har ordet "terapi" haft en negativ klang för mig. Min uppfattning har snarare varit att man bara förvärrar saker genom att gräva i dem. Eftersom jag själv aldrig besökt en terapeut så handlar det givetivis bara om fördomar. Ytterst norrlänskt kan jag tro. Seriens Hollywoodversion är dock hur spännande som helst. Halva säsongen har nu passerat på SVT2 (klockan 19.00 måndag-fredag), så det vore nog svårt att komma in som en nyinkommen tittare. Men om ni skulle halka över en repris, en dvdbox eller en mer eller mindre laglig torrent, kan jag rekommendera "In Treatment". Som en avgiftning efter den actionspäckade finalen av "24" och det ytliga skitsnacket i "Robinson" så har serien fungerat utmärkt.

Nu ska jag återvända till sjuksängen för att hosta och snora min dagliga dos.