i förbifarten

Febern brinner i mitt huvud. Jag är trött och sliten. Väntar på att nästa avsnitt av "In Treatment" ska börja vid sju.

Jag halvligger i en väl insutten lädersoffa i en lägenhet i Helsingborg. Som ett brev på posten har jag blivit sjuk. Antar att det är alla månader av ignorerad sjukdom som gör sig påmind. På torsdag åker jag till Trollhättan på antagningsintervju. På måndag börjar jag provjobba för Greenpeace. Det var två år sen jag värvade för dem, nu är det dags igen. Jag hade tänkt skriva nåt mastigt och ordentligt om mitt nya liv i Helsingborg, om den sista tiden i Molkom, om alla tankar och funderingar. Men jag orkar inte just nu. Det får bli en annan dag.

Så. I förbifarten vill jag bara skriva och säga att jag gärna skulle vilja ha en tidsmaskin. Trots att jag gillar att hänga med M- och J- igen, trots att det är härligt att befinna sig i en större småstad, trots att det kam bli en fin sommar, så skulle jag inte tacka nej till att befinna mig i Molkom igen. Där arbetet aldrig tar slut. Där folkölen alltid flödar. Där det alltid finns en bastu inom räckhåll. Där lösa trådar aldrig knyts ihop och där du aldrig vill att tiden ska ta slut.

Jag återkommer.