http://www.youtube.com/watch?v=TgDeEKDHrEw

Plötsligt faller Dylan ner från min vägg. Ja, alltså inte rockpoeten himself, utan en affisch som prytt både en och två väggar under de senaste åren. Det är häftmassan som lossnat. Hade mitt liv varit ett manus av Charlie Kaufman hade händelsen varit en metafor om hur mitt liv faller samman. Nu är det lyckligtvis inte så, utan jag måste bara köpa ny fräsch häftmassa.

Hade en hur skön lördagkväll som helst hos en klasskompis och hans flickvän i Karlstad. Det var lite annat folk där, mest gamla ex-molkomiter. Vaknade upp i morse på en soffa i en helt annan lägenhet. Återvände till Molkom med en mer formell än jobbig bakfylla och spenderade söndagsförmiddagen på det sätt som nog bara en sån som jag kan beskriva perfekt: Woody Allens "Hannah och hennes systrar" och chips med dipp. Hell yeah! Vem sa ordet "nörd"?

Länken i början av inlägget går till vad som kan vara en av världens bästa musikvideor. Bob Dylans "Things Have Changed". Vet inte på vilket sätt jag kan återkoppla det till affischens plötsliga lösgörelse från min vägg. Videon är i alla fall värd sina minuter att se. Soundet i sången luktar midnatt och cigaretter. Lägg då till en video med Robert Downey Jr och Dylan som äter en hamburgare. Då blir det fan i mig succé. Tyvärr kan jag inte bädda in klippet direkt i inlägget. Men det funkar nog ändå.

Fick nu ett uppslag till ett inlägg om några Seinfeldaktiga episoder ur mitt liv. Men det får vänta till nästa gång.