Beställde just biljetter till Håkan Hellströms spelning på Nöjesfabriken i Karlstad den 31/10. Då har man någonting att se fram emot! Jag tänkte också köpa biljett till Eldkvarn på Koriander den 17e, men tji fick jag, biljetterna var slutsålda. Å andra sidan skulle jag kanske faktiskt dra och se Leonard Cohen, vilket inte skulle bli billigt, men... Cohen är ju Cohen. Liksom.
Jag har inte varit på en ordentlig spelning sen Bruce Springsteen i Globen i december (!), så det börjar kännas som ett tag sen. Visst, jag såg The Soulshake Express, med min f.d klasskamrat R- på bas, när de hade releaseparty för sin skiva på vinyl i augusti. Men det giget var 30 minuter långt, så det räknas kanske inte.
Och när jag tänker efter minns jag två nätter i Budapest med varsin magisk musikupplevelse, även om det vore att ta i att kalla de för regelrätta konserter. På en nattlig promenad stannade jag vid en scen som låg vid en restaurang Den var nersjuken i marken med stentrappor som omringade scenen som vid en grekisk teater. Runt omkring låg en stor gräsmatta där folk satt på filtar och lyssnade och drack öl. Precis bakom scenen och restaurangen tornade en stor vacker kyrka upp, belyst av spotlights.
Första natten stod ett band med en blond, vacker och underskön ungersk sångerska på scenen. Hon sjöng en mysig blandning av jazz, blues och gnutta singer/songwriter. Som om Sophie Zelmani och Norah Jones hade haft en gemensam syster uppväxt i östeuropa. Jag minns att jag satt där med andan i halsen och var melankolisk.
Andra natten hookade jag upp med en finsk snubbe som såg ut som 30, men som visade sig vara 16, och drog tillbaka sin samma ställe. Den här kvällen satt en härjad och sliten ungrare på en stol med sin gitarr under hakan och ett gravallvarligt band bakom axeln och spelade Leonard Cohen-aktiga ballader på sitt hemlands språk. Stämningen låg som ett täcke över scenen och luften vibrerade tillsammans med hans mörka stämma. Jag minns inte för mitt liv vad gubben hette, och eller hur någon av låtarna gick, men i efterhand framstår det som en lika emotionell som musikalisk högtidsstund. Luften var varm och ölen var kall. Jag var ett sorgset gitarrsolo från himmelen.
Titta vad mycket jag plötsligt mindes när jag började fundera över det här med konserter... Det bästa sett jag kan tänka mig att spendera en kväll på. Jag fick ett samtal från mig gamla vapenbroder M- i fredagskväll. Som nyinflyttad Helsingborgsbo var han på väg till Danmark för att bli full och glad. Då började vi plötsligt smida planer om att återförenas i Karlstad när Soundtrack of our lives kommer till värmland. Plötsligt blev framtiden mycket ljusare. Man får vara glad för det lilla...
No comments:
Post a Comment