Dvdfrossa.

De senaste dagarna har jag drabbats av en växande kliande irriterande känsla av att vilja skriva lite. Med min fortfarande trasiga dator ("Det är grafikkortet, Gerd" som Galenskaparna nästan sjöng i "Macken") och en ihärdig feber så har det dock inte blivit så mycket tid vid tangentbordet. Vädret har dessutom varit så gynnsamt att den lilla tid då jag inte suttit i klipprummet och svettats så har jag hellre befunnit mig ute på gräsmattan än inne i en illaluktande offentlig datasal. Så har jag som sagt även feber. Jag blir gnällig som en liten flicka så fort jag blir sjuk (till skillnad från normalstadiet då jag är positiv och uppmuntrande i hela mitt väsen. Typ).

Men fördelen med att vara sjuk -vilket är poängen jag försöker komma till- är att man faktiskt kan dra sig tillbaka en eller två timmar per dag och försöka kurera sig genom att bädda ner sig under täcket och se de där grejerna på dvd som legat och skräpat. Igår satte jag mig ner och såg novellfilmen "Parasiten" med Jonas Inde i huvudrollen. Jag köpta filmen för tio kronor på Drömfabriken i Stockholm (se bilder HÄR) bara för att den var billig och utspelade sig i Storuman utanför Umeå. Det visade sig vara en norrlänsk historia precis i min smak, med många teman som fascinerar mig: Glesbygdens långsamma kamp mot döden, Norrlänsk undertext, arbetarklassens gruppmentalitet med för- och nackdelar, pojkar som spenderar sina liv med att kretsa kring centrum i en Dodge och icket att förglömma söta och klumpiga kärlekshistorier. Fan, att man inte kan göra sådan film själv!

Imorse fortsatte jag min odyssé bland lösöre i dvdhyllan och tittade igenom Greenpeace senaste dvd som jag var en av de första i Sverige att få i näven. Även denna införskaffades under Stockholmsvisiten till Drömfabriken, men var i detta fallet en gåva som överräcktes vid ett kärt återbesök på huvudkontoret. Vidare fortsatte jag med att se valda klipp ur den jubileumsutgåvan av Born to Run som kom på dvd för några år sedan, med tidiga liveframträdanden av Bruce & E Street och intervjuer med de samma angående uppkomsten av tidigare nämnda skiva. Musiknörden i mig hoppade jämfota när Steven Van Zandt berättade om hur han "komponerade" blåspartiet i "Tenth Avenue Freeze-out". Ibland kommer jag på mig själv med att vara för intresserad av saker som inte är intressanta...

Såg förövrigt även "The Prestige" för första gången på dvd igår. Väldigt bra film. Christian Bale och Scarlett Johansen är två riktigt intressanta skådespelare. Den sistnämnda aktrisen är även förbannad snygg -Min flickvän fick utstå många trånade suckar under filmens gång. Nämnde jag att Christopher "Memento" Nolan regisserade?

Jag blir ständigt överraskad när jag granskar besökarstatistiken för denna blogg -Folk besöker fortfarande skiten!- och förstår inte riktigt varför med tanke på hur innehöllslösa inlägg som dessa är. Så jag ber om ursäkt. Jag skulle kunna skriva en massa viktiga och betydelsefulla grejer (jag har massor med uppslag) om det inte vore för att det är så gött att kunna dra sig tillbaka med en termometer i käften och en bit nördgodis i hemmabion.