Något dramatiskt titel: Så illa är dock inte fallet. Men nog har det att göra med ett "döende" rum i allafall. Nästa vecka fredag avslutar jag det första året på Molkoms Folkhögskola, men redan imorgon tar jag och kör mina grejer till sommarförvaring på för er okänd plats. Jag slutade packa färdigt mitt studentrum för bara några minuter sedan; Rum 46 är nu fyllt till bredden av kartonger. Det här med att flytta blir för mig mindre och mindre dramatiskt för var gång jag utför denna syssla, och att få ner grejerna i flyttboxar köpta på Claes Ohlson går snabbare och smidigare. Den här gången kanske är det lite lättare eftersom jag återkommer till skolan redan i augusti, men det är fortfarande något absolut, något definitivt, över att ta allt man äger och förflytta det vidare. Litegrann som att börja på ett nytt kapitel.
Ser man på, jag är på mitt filosofiska humör idag!
I vilket fall som helst. Under sommaren kommer jag få klara mig på ägodelar som ryms i en och en halv kappsäck. Kommer förmodligen, precis som under sommaren 2006, kännas hur skönt som helst. Men jag kommer nog också, precis som under sommaren 2006, sakna min kompletta skivsamling som om det vore en förlorad vän.
Nej, nu får jag skriva punkt för ikväll. Spettekakan har ömma axlar som kräver massage. Vilken tur att man är en gentleman. Vi "firade" för övrigt ett halvår som par i går. Det är sjukt vilket flyt jag har ibland. Jag skriver snart igen.
No comments:
Post a Comment