Ditten och Datten under dagen

Jag fortsätter att skjuta på det, men snart måste jag ta itu med det hela. Kanske vore imorgon vara en bra dag, eller kanske fredagen?

Det som jag pratar om är alltså den där recensionen på Håkan Hellströms senaste skiva. En rejäl genomgång spår för spår om vilken sorts upplevelse "För sent för Edelweiss" de facto är. Jag lovar, den kommer snart!

Idag har varit en stundtals väldigt lyckad dag. Den inleddes med lektioner i filmhistoria. Idag hade vi kommit fram till den där punkten som det tagit två fulla terminer att förberedas för: Ingmar Bergman. Det var kanske ingen djupgående genomgång av den gamla demonregissörens liv och leverne, men vi fick i alla fall se "Viskningar och rop". Jag hade inte sett den förut, hade sumpat chansen att göra detta för några år sedan då jag, om jag inte minns fel, tog en folkölsfylla istället för att stanna hemma och se filmen ifråga på tv. Filmen var en av de mer tyngre och obegripliga filmer av Bergman, och även om jag brukar ha svårt för de av hans filmer som är de ("Nattvardsgästerna"! Gäsp!) så var det här en stor filmupplevelse. Ja, det var jag nog förmodligen den enda att tycka av den handfull av mina klasskamrater som satt med mig i soffan, men sen när har majoriteten rätt?

Dagen har sedan fortsatt med att vi (d.v.s jag & fotografen/klipparen D-) blivit färdiga med vårat vårprojekt "Karlstad - Casablanca". Titeln är inte perfekt, men det är å andra sidan inte filmen heller. Men den är nog det bästa jag gjort hitills, och efter fyra månaders hårt slit så är det gött att få sätta punkt. Nu väntar biovisning nästa vecka på Arenan i Karlstad för denna film och andra från videolinjens produktioner. Alla värmlänningar är välkommna!

Övriga sköna händelser under dagen är nog av för vardagstrivial natur för att jag ens ska orka med att berätta det för er, och med tanke på att jag inte heter Plura Jonsson så ska jag kanske inte försöka mig på det heller.

Jag borde skriva några ord om Pluras självbiografi "Resa genom ensamheten", med tanke på hur jag tjatat om den. Har kommit halvvägs nu. Den är lite ojämn, även om jag gillar den väldigt mycket. De delar som kommit till i efterhand, som inte är direkt saxade ur Pluras berömda svarta blogg, är höjdpunkterna. Insiktsfulla, tillbakablickande, välskrivna. De delar som kommer mer eller mindre direkt för hemisfären internet är dock inte lika lysande. Bloggandets förmåga att påbörja trådar som aldrig avslutas, eller för den delen alla vardagliga noteringar om vad författaren ätit till lunch eller tvättat för tvätt, blir lätt irriterande i bokform. Det finns exempelvis orsaker till att den här bloggen inte står sig mot några större litterära jämförelser!

Jag får sätta punkt där, innan jag börjar själv dra upp alldeles för många trådar som jag ändå inte kan avsluta. En dag ska jag ta alla de där trådarna och virka ett par schyssta tröjor. Eller en roman eller två. Vi får se. Tills dess får jag fortsätta skriva om folköl, film och flickvänner. Om det är okej för er?