Paus.

Det är lördag och första egentliga dagen på ett lov. Efter att ha jobbat i princip ända sedan jag tog studenten så har hela den här lovgrejen varit lite frånvarande från min vardag, men nu när jag börjat plugga igen så dyker det alltså upp en sådan.

Hela internatet är tomt. Ja, förutom mig och min klasskamrat P- som bor på andra våningen, så har alla andra åkt hem. Meningen var att jag hade en sak inplanerad som jag prioriterade över att åka hem, men när det tyvärr blev inställt så orkade jag inte ändra mina planer utan beslöt mig för att stanna här hela lovet ändå. Min lust att åka hem till Norrbotten är ändå försvinnande liten, så en vecka i Molkom utan några större planer får duga gott. Jag laddar inför en visit till jul istället.

Det som jag insåg ganska fort, i morse för att vara exakt, var att det här skulle bli en vecka för eftertanke. Ända sedan jag landade i Molkom och började plugga har jag på det stora hela varit ständigt sysselsatt och egentligen varit med om både den ena och andra känslomässiga erfarenheten. Men jag har inte haft någon tid att smälta något av det, och det är kanske det jag får göra nu. Det som också på nåt sätt dyker upp i mitt huvud är hur intensivt det sociala livet jag levt på sistone har varit. Jag har trivts för fulla muggar, men förutom några få brännpunkter har samspelet mellan människor varit rätt ytligt. Det blir mycket skämt och skoj, mycket kreativt arbete och många svirande nätter på pubar och andra tillhåll. Men i kontrast till den där perioden i Norrköping så har det inte blivit så många öppenhjärtiga samtal. Sen var ju också den tiden –om vi pratar om de sista månaderna innan jag stack- raka motsatsen till hur det är här. Då umgicks jag med en mycket begränsad umgängeskrets och hade mycket tid för mig själv, nu är det snarare raka motsatsen. Jag gillar båda delarna, men jag tror att det kan göra mig gott att få pusta ut lite igen. Vi får se hur den här veckan går.

Jag vet i alla fall att jag kommer tröttna på fallafel och lökpaj. Ett dussin personer undanvarade sina matlådor som skulle represntera fredagens middag från köket till mig, så nu har jag och P- mat för åtminstone halva veckan. Problemet är just det att alla matlådorna innehåller fallafel, sladdrig lökpaj och en taskig sallad. Antar att jag får leva med det för snålhetens skull.

Igår var jag uppe hos B- och jiddrade hela kvällen, traditionen trogen. Vi drack oss berusade på folköl, lyssnade på blues och snackade politik och kvinnor. Han drog givetvis några av sina galna uppväxthistorier från Östergötland, vad annars hade man kunna ha väntat sig. H-, en skön lirare från Växjö, var också där. Det kommer bli underligt att inte vakna varje morgon till hans väckarklocka på andra sidan väggen den här veckan. Hela gårdagen gick förövrigt ut på att säga hej då till folk, även om deras frånvaro inte blir särskilt lång. Men vissa kommer jag väl att sakna mer än andra, och tvärtom. Hela den där grejen med avsked, om de så sker på Folkets Hus-parkeringen i Kalix, på Bäckgatan i Hageby eller på ett internat i Molkom, är rätt trist.

Idag har jag dock tillbringat som om jag varit en karaktär i en roman av Håkan Nesser. Den tanken kanske har slagit mig för att jag just nu sitter och läser hans senaste bok, men den jämförelsen är ändå rätt träffande. Jag steg upp och åt en lätt frukost. Såg ”Zorba –The Greek”, en mycket bra film. Läste en smula. Tog en långpromenad på en och en halv timme. Tänkte. Upptäckte att Molkom är bra mycket större än vad jag trodde. Många villakvarter. Kom tillbaka och skrev en lista på vad jag vill få avklarat innan veckan är slut. Städa rummet grundligt och motionera stod högst upp. Därefter någonting om att ta mig in till Karlstad och att boka biljetter hem till jul. Såg ytterligare en film, den helt okeijiga ”Talladega Nights”, den här gången i sällskap med P-. Nu sitter jag på mitt ”pojkrum” och lyssnar på Dire Straits. Inser nu att om resten av den här veckan kommer se ut så här kommer jag att få krupp. Allvarligt talat: Jag är typ två dygn från att börja skriva poesi om karga norrländska hjärtan…