Toni sammanfattar 2009

Det finns fler traditioner värda namnet i det här landet än att se Kalle Anka på julafton och att bli dretfull på nyårsafton. För att nämna två exempel.

En av dem, som jag misstänker inte uppmärksammas särskilt mycket av någon annan än undertecknad, är att jag vid nyårskiftet skriver en text som jag kallar "Toni Sammanfattar 200..nånting". Detta har jag gjort sedan 2003, då jag alltså bara var sexton år gammal. Sedan 2005 har jag publicerat denna sammanfattning här på bloggen.

Det är ju lite av en trend just nu att folk inte bara försöker pränta ner deras djupsinniga tankar om 2009. Nej, eftersom det är dags för ett nytt årtionde så ska ju alla förståsigpåare komma med fantastiska insikter om 00-talet. Jag väljer att bara nämnde det i marginalen.

2009 alltså. Det har varit ett dramatiskt år. Myckar har hunnit hända och förändrats. Jag själv, till exempel. Så här skrev jag i förra årets sammanfattning:

Jag vet de facto inte vad jag gör och befinner mig nästa nyårskifte. Min folkhögskoletid har tagit slut. Kommer jag jobba? Studera igen? Vara arbetslös? Och den stora frågan: Var kommer jag bo? Det ska bli otroligt spännande att hur det slutar.

Året började i Helsingborg. På en bänk med J- och M- i centrum av staden såg vi nyårsraketerna gå i skyn. Gatorna var rökfyllda. "Fan grabbar", minns jag att jag sa, "det här kommer bli ett bra år". Sedan åkte jag tillbaka till Molkom Folkhögskola för min sista termin.

Början av terminen blev rätt sunkig. Minst sagt. Var med om lite tråkiga grejer med tråkiga människor. Januari var en tuff månad. Sånt som händer.


Sedan kickade en fin vår igång. Det var slutet på min tid på Molkoms Folkhögskola. Den här våren försvann åt ett projekt som jag snurrade in mig fullständigt i: "Tag Plats"! En kortfilm på åtta minuter som ärligt talat inte blev en femtedel av vad den borde blivit. Jag skyller inte på någon förutom mig själv. Men jag skulle inte vilja ha det ogjort. Det hela kulminerade under tre dagar i Nora som jag aldrig ska glömma. En fantastisk inspelning med rälsbussar till vänster och gamla stationshus till höger. Där i mitten hittade vi de underbara klasskamrater som följde med och en skön lirare på 60+ som hette L- som spelade vår stins!

I övrigt bestod hösten av ändlösa folkhögskolefester, taskiga raggningsförsök (inte helt fruktlösa dock...) och en viss framtidsångest. Vi får inte heller glömma den där sången, "Det var Toni..." som tycktes följa mig i månader. I juni var jag tvungen att ta farväl till de vänner för livet jag tillskanskat mig i den där värmlänska bondhålan.

"Vad fan ska jag göra av mitt liv!", var nästa tanke. Inte ens själva sommaren hade jag en utarbetad plan att följa. Så jag packade resväskan lätt och drog till Skåne av alla ställen. Det blev en fantastisk sommar ( som ni kan läsa om här).


Jag började arbeta för Greenpeace igen och väckte min inre hippie som hade legat och sovit ett tag. Jag bodde med M- och J- i en kaosartad lägenhet i Helsingborg. Jag hängde i parker i Malmö där det inmundigades både öl och falafel vid jämna mellanrum, ibland i sällskap med nån flicka. En dag som etsat sig fast i mitt minne är en paradisisk dag i Dalby stenbrott. En visit i Kalix, följt av ett par grymma festivaldagar i Östersund, hann jag också med.

När sommaren närmade sig sitt slut fick jag äntligen det besked som jag hoppats på i månader: Jag skulle påbörja en fantastisk utbildning i Trollhättan. Än en gång gick flyttlasset. Nu till västkusten. Bara några mil från staden där jag föddes: Göteborg. Plötsligt gick saker som jag ville.

Jag kom till staden där det aldrig tycktes vilja sluta regna. Jag kastades huvudstupa in i nåt nytt. Lärde känna ett tjugotal nya vänner och klasskamrater som jag generellt kan kalla goda. Jag fick plötsligt en ny och tydlig riktning för var jag var på väg och hur jag skulle ta mig dit.


En klasskompis beskrev min vårtermin i Trolhättan skämtsamt med orden "En winter utan snö". De två projekt jag spenderat min höst/vinter åt har nämligen varit dessa. En månad var jag på "Kommissarie Winter" på SVT. En otroligt rolig erfarenhet. Resterande tid ägnades åt "Utan Snö". En novellfilm som en ambitiös och skicklig regissör på polska filmskolan valt att göra till sin examensfilm. Jag fick vara med i en ledande roll i inspelningen. Grymt roligt.

Året slutade med det vanliga julfirandet i hemstaden Kalix. Nyår, som ni kanske förstått, är ju för mig en uppskattad högtid. Den här gången ägnar jag den i Karlstad. Än är inte värmland ute ur mitt liv, och jag kan inte se så många bättre ställen att välkommna det nya decceniumet på.

Så här står jag. Igen. Ett år klokare, ett år mer korkad. Jag tog mig hit på nåt sätt och resan var värd biljettpengarna. Jag skulle vilja säga att det var ett av de mer dramatiska åren av mitt liv, men de senaste tio åren har ärligt talat varit lite av en berg och dal-bana, så jag ska inte överdriva. Nästa år kommer jag förmodligen säga detsamma. Nästa år kommer jag vara några filminspelningar rikare, några studieskulder fattigare, några kvinnohistorier fler på hyllan och några fler fester i bagaget. Som det ska vara.

Jag skrev för ett år sedan att det skulle bli spännande att se var det slutade. Det var det också. Men det slutade inte. Det bara fortsatte.

Gott nytt år, vänner. Tack för 2009. Vi ses igen på andra sidan 2010.



---



Nu till den biten då jag tvångsmässigt listar vad som varit bäst i musik och filmväg under året. Jag inleder även med en kort summering av 00-talet:

Bäst på skiva under 2000-2009
Håkan Hellström. (Svårt att avgöra mellan debuten "Känn ingen sorg..." och "Ett kolikbarns bekännelser".) Dylans "Love & Theft" var också majestätisk.

Bäst på film 00-09:
"Sånger från andra våningen". (Lätt! Mästerverk!)

Bäst på tv 00-09:
"Sopranos". Det var under det här decceniet som tv-serier tog ett seriöst kliv från krams till konst. Vita Huset, The Wire, Six Feet Under, The Office, 24, osv osv.



Årets bästa skivor (utan inbördes ordning):
Jag vet inte om det beror på mig (förmodligen), men många av mina favoritskivor i år har en gemmensam nämnare: Den amerikanska södern. En stark trend under 2008/2009 har i mina öron och öron varit områdena kring Texas, Alabama och Mexico. Alltifrån tvs "True Blood" till många av de nedan nämnda skivorna.

Levon Helm "Electric Dirt"
Enligt ett känt citat är Levon Helm "den enda trummis som kan få dig att gråta". "Electric Dirt" är fylld av en äkta, familjär känsla med både nytt och gammalt material. Absolut bäst blir det när Helm sjunger den nyskrivna "Growing Trade". En hjärtslitande historia om en bonde som tvingas börja odla marijuana för att överleva. Trots att jag inte gått en dag bakom en plog, eller ens varit i närheten av den amerikanska södern, så kan jag känna djup sympati för berättaren i sången. Ett bevis på hur fantastiskt musik kan fungera.

Promoe "Kråksånger"
Svensk hiphops starkaste bidrag i år. Promoe rappar med hjärta och hjärna om politik, kärlek och en cynisk omvärld. Bäst är han i "Imperiet", en mästerlig jämförelse mellan blind kärlek och ett babylon som måste rasa. Passande i finanskrisens tider. Dessutom var "Svennebanan" en lysande sommarplåga, "Dekadansen" dansant och gästande PSTQ låter som en svensk Eminem i "Ondska".

Drive By Truckers "Live at Austin, TX"
Den här skarpa liveupptagningen är den enda i år som fått mig att både spela luftgitarr till fingrarna tagit eld ("Marry me"), önska att jag hade polisonger ("Ghost to most") och att kämpa emot tårarna ("18 wheels of love"). Den sistnämnda är en 11 minuter lång monolog om sångaren Patterson Hoods mamma och en lastbilschaufför vid namnet Chester. När monologen nådde sitt slut fick en norrlänning sätta sig ner där han stod och diskade för att han blev så rörd. Det ni!

Bob Dylan "Together trough life".
Inte någon av Bob Dylans bästa skivor, nej. Men ändock en stark uppvisning med det coolaste soundet på länge. Även här doftade sångerna texmex och tequila. 2009 var ett bra, och underligt, år att vara fan av Dylan, med både en julskiva och inofficell comeback som liveartist.




Årets bästa konsert:
Efter många funderingar och ett bra konsertår så säger jag:
1. Thåström på Malmöfestivalen. (Det som på skiva var tråkigt, blev live så suggestivt att luften vibrerade. Hångla fick jag också.)
2. Jenny Almsenius i Karlstad (Ja, den här relativt okända Göteborskan stod för en oförglömlig kväll!)
3. TSOOL i Karlstad med en gästande Sven-Erik Magnusson. (Rock and roll. Punkt.)
4. Promoe på Malmöfestivalen.

Därefter: Bob Hund på Malmöfestivalen & Storsjöyran, Tomas Andersson Wij på Storsjöyran, Dundertåget i Karlstad. Eldkvarn i Malmö.Mycket svenskt!


Årets bästa filmer:
1. "Apan" (En högst personlig upplevelse. Men jag blev så berörd, så påverkad, att ingen annan film kan mäta sig i år med denna.)
2. "Frost/Nixon" (Jag älskar välskrivna kammardraman)
3. "The Wrestler" (Allt som kan sägas är redan sagt)
4. "Flickan" (Även här en fantastisk svensk film. Otroligt förbisedd.)
5. "Eden Lake". (Gastkramande skräck med budskap)
6. "Anvil. The story of Anvil" (Underhållande dokumentär om hårdrocksbandet Anvil)


Årets beståndsdelar: Luftgitarr. Norrland. Värmland. Skåne. Västra Götaland. Festival. Fönster. Falafel. Efterfester. Bastu. Greenpeace. Filminspelningar. Tåg. Klockor. FAD. Trasiga toalettstolar. Rockquiz. Lägenheter. "Det var Toni Savela".