Toni vill inte göra en Rod

Vet ni vad som är en av de största farorna är med att bli äldre? Vet ni vad jag är livrädd för råka ut för i och med att jag går in i 2010?

Jo: Att göra "en Rod Stewart". Det kanske inte är ett vida spritt uttryck, så jag ska ta och förklara vad jag menar.

På 60- och 70-talet så var Rod Stewart "Rod the Mod". Beviset ser ni i klippet ovanför. Han var en av världens kanske coolaste personer. Han gjorde grym rock'n'roll och kunde sjunga gamla soulklassiker så att rösten brann. Rösten! Den var magnifik. Han varvade sin lysande solokarriär med att vara frontman i legendariska The Faces. Få har sjungit Bob Dylans sånger lika bra som Rod Stewart. Sedan hände något. Detta något kan kallas för 80-talet. Det började redan 1978 med "Do Ya Think I'm Sexy", sedan fortsatte det. Rocken byttes ut mot disco. Roddan blev pengakåt och började producera värdelös smörja. Rösten gick sönder och blev en parodi på sig själv. I dag sjunger han smöriga ballader och låter som en dålig karaokeartist när han sjunger sitt gamla material.

Det, mina vänner, är att göra en "Rod Stewart". Att sälja ut sig själv. Att glömma bort vem man är och bli något som är förmodligen bekvämare, men som tillför NADA till omvärlden.

Tänk om mitt 10-tal skulle bli som Roddans 80-tal? Tänk om jag försakar alla mina drömmar och förhoppningar? Hur gör man för att inte växa upp och bli nån som tar den lätta vägen? Ska man ta ett krummelurpiller som Pippi Långstrump för att inte bli stor? Eller gör man bara sitt bästa för att påminna själv i varje aktiv val man gör att ta den rätta vägen, och inte den lätta. Det låter lite jobbigt faktiskt. Jag måste nog klura på detta.