Blommor på Brinnande Fartyg

Sista kvällen med grabbarna; Jag, M- och J-.

Vi smuttar slött på de snorbilliga trefemmorna från ICA OJ. M- spelar nåt oväsen som kanske kan kallas metal. Det är lördag och ingen har varken råd eller lust att gå ut på stan och göra nåt annat. Vi pratar skit. Ämnen som mördarkvinnor och hardcoresnutar. Det är som vanligt vansinnigt varmt i lägenheten. Svetten lackar i min panna. Det är kvavt. Den här kvällen markerar slutet för det kollektiv -eller vad fan man vill kalla det- som vi upplevt här i sommar. Jag drar på tisdag till Karlstad. På torsdag går flytlasset till Trollhättan. J- drar till sin skola i Roskilde imorgon. Nu när skolan börjat igen bor han bara i Helsingborg på helgerna.
"Kan vi öppna upp ett fönster, kanske?", frågar jag.
"Lite korsdrag vore en bra idé", säger J-.

---

Den sista perioden av sommaren har varit intensiv. Tänkte berätta lite kortfattat om den. Förvänta er inga vassa formuleringar och insikter.

Det började med Storsjöyran. Gatufestivalen som äger rum i Östersund varje sommar. Vi bodde alldeles för många grabbar i en alldeles för liten lägenhet. Det var T- som var vår värd. Nätterna var långa och gav mig nackskott: Det fanns inte mycket plats för att sova och en natt var vi fyra grabbar som snarkade i en säng. Allt för konsten.

Jag såg många bra liveframträdanden. Bob Hund ("Blommor på brinnande fartyg" var mästerlig live). Timbuktu. Tomas Andersson Wij. Love Olzon. Lady Ga Ga fyllde i alla fall stortorget.

Jag sa adjö till Östersund på en måndag. T- drog på tågluff samma dag. Innan jag stack hann jag ta en fika med min kusin som jag inte träffat på nästan 20 år. Det är en lång tid. Bussen gick på kvällen och jag var tvungen att vänta två och en halv timme mitt i natten på ett ställe som heter Bräcke. Det ligger norr om ingenstans. Ett halvt dygn senare nådde jag Trollhättan. Jag tittade på en alldeles för dyr lägenhet. Nybyggt hus. Ett enormt lägenhetkomplex. Kändes fint men lite opersonligt. Jag tog den. Bestämde mig för att börja leta nytt så fort jag flyttat hit och slagit mig till ro. Sedan åkte jag till Göteborg där jag bodde hos min farbror. Jag somnade i en bäddsoffa till Rocky II på VHS.

---

Jag hade tagit med mig en förkylning till Helsingborg. Den däckade mig i flera dagar. Alla jag kände tycktes antyda att jag fått svininfluensan. Så fort jag skakat av mig tillräckligt många baciller drog jag ut i tjänst. Drog på mig Greenpeacetröjan och la pärmen under armen. Trodde att det var slut för den här gången men insåg att jag hade några dagar över och ville passa på att tjäna lite pengar. Givetvis också för att jag tyckte om jobbet: Människorna och gatorna och snacket. Jag var egentligen för sjuk för att arbeta men för frisk för att stanna hemma. Någon måste ju rädda världen, liksom.

---

Jag börjar få slut på bokstäver i alfabetet. Alla människor vars namn börjar på M-, J-, T-, S- och A- har blivit för många och jag måste klura ut ett nytt system. Vill inte skriva ut folks fullständiga namn eftersom... jag vet inte, det känns utelämnande mot dem.

---



Promoe står på scenen. Malmöfestivalen. Jag var där med S-, L- och A-. Den skäggiga rapparen har släppt en av årets bästa skivor: "Kråksången". Jag hoppades på att få höra "Imperiet": En hjärteslitande allegori som jämför ett förhållande med det imperium som styr världen. Den är fylld av självinsikt och har en makalös refräng. Dylan skrev en låt -"Ballad in plan D"- på 60-talet som påminde om denna.

ANYWAY: Den här var andra helgen i rad för mig på Malmöfestivalen. Jag hade hunnit se Bob Hund, Timbuktu, Liberator (lokalt ska-band), Veronica DiMaggio och några till. Dagen före Promoe hade jag sett en fantastisk spelning med Thåström. Den kommer jag sent att glömma. Jag hade hängt mycket med A-. Det tycktes alltid bli långa nätter på Malmös gator i hennes sällskap.

Efter Promoe åkte vi till en fest i Rosengård. Jag förväntade mig se brinnande brandbilar när vi steg av bussen men kvarteret var hur lugnt som helst. Vi var bara där någon timme. Gatorna var lika tysta som nånsin i Kalix. Några dagar senare fick jag veta att det varit en Reclaim the streets-fest dagen efter att vi varit där. De hade bränt bildäck och krossat busskurer.

ÅTERIGEN: ANYWAY: Promoe var magnifik. Uppbackad av ett funkband och en kvinnlig rappare så rev de av både gamla och nya klassiker. Halva publiken var där för hiphopen, andra halvan hade nog bara hört "Svennebanan". Promoe slog plötsligt till med ett medley bestående av svenska hiphopklassiker han medverkat på. Därefter en svettig "Long distance runner". Jag trodde inte mina öron så bra det var. Då vände sig två tonårsflickor sig om framför mig och frågade:
"Har han spelat 'Svennebanan' än?"

Nåja. Han avlutade i alla fall spelningen med att sjunga "Imperiet".

---

Upptäckte ett ställe som hette Falafel Kitchen i Malmö. Vid konserthuset. Hade egentligen varit där redan första veckan i Malmö, precis innan en arbetsintervju för Amnesty. Men då hade jag bara käkat en okej falafel. Nu tog jag och prövade deras vegetariska kebab. Jag blev förälskad i den. Det såg ut och smakade som kebab men innehöll inte en sekund djur. Sojaprotein rakt igenom. Jag kommer sakna falafeln i Skåne. Men jag kommer gråta för vegokebaben.

---

Den där sista kvällen då Jag, M- och J- varken hade pengar eller lust att gå nånstans och stannade hemma med våra snorbilliga trefemmor slutade med att vi gick ut och tog en öl på Tapaz ovanför Knutpunkten. De hade en hyfsat billig kall pilsner vi kunde ha råd med. Vi tog varsin och drack. Sedan gick vi hem och la oss.

Dagen därpå går vi alla ner på stan. J- skulle till tågstationen och jag och M- skulle ner och hyra en film. Jag börjar berätta om en kompis till en kompis som hade utvecklat en vattentätt metod att ragga. Killen -heterosexuell ska tilläggas- satte sig på en gayklubb där han tog kontakt med straighta tjejer som var där med sina bögkompisar. Det är visst många tjejer som gör så för att kunna gå ut och dansa utan att en massa killar stöter på dem, vilket man kan förstå. Metoden fungerade visst varje gång för den här snubben, han fick ragg när det kom fram att han var hetero. Visst var det moraliskt förkastlig, men teoretiskt sett var det väldigt intressant ansåg jag.

Det slutade med att vi tre grabbar hamnade i en eldig diskussion. M- och J- ifrågasatte metodens logiska brister (såsom "vad gör man om en kille kommer fram och stöter på en under tiden?") och jag försökte försvara planens idiotsäkerhet. Plötsligt stod vi och gormade åt varandra utanför videobutiken. Jag viftade med händerna i luften. Med ens tystnade vi plötsligt. Började garva.
"Haha. Ha det bra. Vi hörs." sa J- och gick därifrån efter en tafatt grabbkram.
"Jo. Det gör vi. Tack för i sommar." sa jag.

---

En av mina bästa vänner (Polaren i lilla peking, hennes blogg kan ni läsa här intill) har flyttat till Holland. Det är coolt. På torsdag flyttar jag själv till Trollhättan. Om någon månad börjar alla fåglar flyga söderut. Det är väl den tiden på året då folk rör på sig. Det var en bra sommar. Tack för mig Skåne. Skriv snart tillbaka. Vi hörs snart igen.

MvH: Kamrat Savela