Om att läsa och skriva

Har läst ut Bob Dylan "Chronicles volume 1" för tredje eller fjärde gången. Den har varit min bäste vän de senaste dagarna. Läste den för första gången på engelska. Fantastisk bok, den har ett sprakande språk där varje mening tycks mullra hur meningslös den än är. Den är stundtals lika kryptisk som hans bästa 60-tals sånger och ibland lika öppenhjärtlig som hans 70-tals epos. Den är personlig men aldrig privat.

Har läst mycket i sommar. Jag läser nästan bara på sommaren och vintern. Hinner sällan den andra månaderna. Läste Hjalmar Söderbergs "Dr. Glas". Den var fet. Fick en galen idé om att skriva en långnovell, där jag parafraserar hela historien men lägger den i nutid på en filmskola. Dr. As skulle den heta. Men alla skulle bara tro att den handlade om mig, och jag känner mig i alla fall inte som en sexuellt oerfaren mördare med livskris. Blev i alla fall sugen på att se Thorsten Flinks uppsättning av Söderbergs bok.

Jag har även läst otaliga volymer av Rocky. (Serien den här gången -inte boxaren). Han var mycket bättre och råare i början slog det mig, då det faktiskt kändes att han mitt i alla brustna förhållanden och arbetslöshet faktiskt hade rätt att vara grinig. Tolv volymer senare sitter han på Thailand i en stadsjeep och gnäller lika mycket för det.

Började läsa en "ny" Steinbeck men tog mig inte förbi första sidan. Kände mig inte sugen på hans stil just då, trots att han är en av mina favoritförfattare. Är dock sugen på att läsa om Jack Kerouacs "På Drift", på engelska den här gången. Även den en av mina favoritböcker. Kerouac har inspirerat mig mer än någon annan författare tror jag. Skulle vara Håkan Nesser då. I alla fall. Det finns ett stycke i "På Drift" (orig. titel: "On the Road") jag aldrig glömmer:

"I like too many things and get all confused and hung-up running from one falling star to another till I drop. This is the night, what it does to you. I had nothing to offer anybody except my own confusion."

Det slår mig att jag borde skriva något annat än blogg snart. Skrev faktiskt ett manus till en manustävling Molkom anordnade, men jag hade bara två kvällar på mig och det blev skitdåligt. Skickade in det ändå. När jag tog en promenad med en vän tidigare idag berättade hon en historia från sin barndom som var otroligt visuell. Jag insåg att jag kunde ha börjat manuset med en scen som liknande den och sedan byggt om historien ytterligare. Det hade kunnat bli bra. Jag funderade på att skriva om manuset till en novell, det hade kanske fungerat bättre då, med bättre strukturering av storyn. Äh, det lär jag aldrig få tid till.