Nu när jag sitter här med min vän J´s laptop i famnen så tycks veckorna ha gått undan i en rasande fart. Ni minns kanske de där dominobrickorna jag tjatade om härsist? Nåt i den stilen. Imorgon måndag är det dags för mig att återvända till Molkom. Kasta mig in i elden och den sista terminen av min tid på den här folkhögskolan i Värmland. Skolan börjar inte förrän på onsdag, men jag kommer nog ha fullt upp fram tills dess, och därefter ännu mer. Det kommer bli ännu en termin av arbete, intriger och alkohol. Hade skolan legat på en båt hade det låtit som en ny säsong av "Rederiet"...
De sista dagarna i Kalix gjorde jag inte mycket. Gick på simhallen och körde några längder, som jag brukade göra förr i tiden. Käkade pizza med R- och C-. Hängde med familjen. Avslutade med en ölhävarkväll hos tidigare nämnda C-: Vi gjorde inte mycket mer än att sitta i hans lägenhet bara vi två en lördagkväll och göra fumliga försök att spela "Guitar Hero".
Tågresan till Helsingborg var en pärs. SJ lyckades givetvis återigen att uppnå grova förseningar, så resan tog i slutändan 23 timmar. När man åker på sittplats är det faktiskt en ganska slitsam tur. Jag hade tur och träffade en Haparandatjej på tåget som jag åtminstone kunde sitta och prata med. Hon hade liknande upplevelser att fly norrland och bara återvända över jul. Trevlig människa.
Jag anlände till den skånska staden och blev emottagen av mina gamla bundsförvanter J- och M-. För de oinvigda så gick vi, tillsammans med C- och R-, alla i samma klass på gymnasiet. Jag och C- hade lärt känna varandra redan på högstadiet, R- var ny i stan och J- och M- var barndomskompisar. Vi fem lyckades skapa nån sorts vrickad vänskap som på nåt sätt hållit sig mer eller mindre intakt ända fram till idag. Jag var den första att lämna Kalix, för nu snart tre år sedan. M- flyttade i sommras till just Helsingborg, och J- har bott hos honom i några veckor. De här grabbarna är så nära bröder till mig som man kan komma utan att de blir biologiska sådana.
Som några berusade tre musketörer har vi spenderat tiden mellan den 30 december 2008 till dagens dato med att köra på ungefär samma schema: Vi vaknar nångång tidigast tolvtiden och ägnar sedan dagen åt att antingen dricka öl eller se på film. På nyårsafton drog vi ut på Helsingborgs rökfyllda gator. Alla raketer som folk avfyrade i city gav en närmast surrealistisk inramning av tjock dimma. Vi hamnade på en klubb och det nya året kändes, under de där småtimmarna i folkvimmlet, ganska lovande.
Fredagen ägnade jag tillsammans med... en Molkommänniska, som tagit tåget från Malmö. Det blev en bra dag, visade det sig. Min ständiga förmåga att se livet i 16:9 (att alltid vilja se livets små skeenden uppdelade som scener ur en film) gjorde så att ett cafébesök mitt emot en kyrkogård blev lysande manusstoft. En 60-årig ex-jugoslav serverade inte bara kaffet, han hade en närmast synsk förmåga att genomskåda mig och mitt sällskap. Av ingen anledning alls klämde han in knivskarpa analyser mellan dåliga skämt om fruntimmer. Jag tappade nästan fattningen. Tänk att den mest insiktsfulla sammanfattningen om ens privatliv ska komma från en total främling! I vilket fall som helst. Det var en lyckad dag, med eller utan dess konsekvenser.
Efter att den sena fredagskvällen avslutats med dartspelande på en pub, där förövrigt också en videoetta från Molkom med rötterna i just Helsingborg dök upp och kastade lite pil, så blev det lördag. Lördagen följde ett tidigare populärt mönster från veckan: Se några avsnitt av tv-serien Dexter, slappa med några Spendrups och så sedan ut igen i den skånska natten. Vi hamnade på Tivoli, ett nice uteställe med ett litet dansgolv som i princip bara spelade bra musik. Vi stötte på några trevliga bekantskaper, vi ramlade runt och hörde de skorrande Rrrrr'en var än vi vände våra huvuden. Ibland är det inte mer än så man kräver.
Återigen blev det här en överväldigande lång text. Förstår mig knappt på vem som orkar med att läsa det här långa raljerandet. I framtiden kanske det skulle vara lika bra att hoppa över det här ovidkommande raljerandet. Jag skulle lika gärna bara kunna skriva de nyckelord som ändå är det ända jag ältar om och om igen i de här inläggen: "Vackra tjejer. Alkohol. Bob Dylan. Ångest. Bokstavsförkortningar av namn som förvirrar läsare. Minnen av min hemstad. Hångel." Släng in lite skildringar av skärgårdsöar så kunde det lika gärna kunna vara en sammanfattning av Eldkvarn-texter. Men hey, det duger för mig. De där orden, och alla andra i detta första inlägg 2009, beskrev de här veckorna. Vi får se huruvida de beskriver de kommande. Missa inte den spännande fortsättningen. Kanske dyker Reidar upp i nästa avsnitt.
No comments:
Post a Comment