Jag har lov. Ett mycket litet antal elever, jag inräknad, stannar kvar på folkhögskolan under lovet och bidar sin tid med att allt från att se en massa film, skriva manus och typ basta med en kall i näven. Under veckan har jag sett bland annat Cohen-brödernas nya "No Country for Old Men", en film jag inte är långt ifrån att kalla ett mästerverk. Det var några år sen bröderna C gjorde nåt att hetsa upp sig över. Det var i början av decenniet som de gjorde O Brother were art thou och The man who wasen't there, men det var ju ett tag sen. Men nu är det alltså dags igen för storverk. En cynisk dekonstruktion av den moderna Vilda Västern-myten, lika poetiskt lågmäld reflektion som vansinnigt spännande thriller. Javier Bardem i rollen som bad guy är så kick ass det bara kan bli.
I övrigt lyssnar jag intensivt på vissa valda spår och artister. Tre låtar som samtliga borde gräva ner sig i är Otis Rush "My Love Will Never Die", O.V Wright "Eight Men, Four Women" och Al Green "Simply Beutiful". Samtliga tre befinner sig i gränslandet mellan soul, blues och nåt sorts midnight sound som får dig att darra på underläppen och beställa in en whiskey. Typ.
Var i Stockholm i helgen och hade återförening med Greenpeacegänget jag jobbade med november/december 2006. Vissa av dem jobbade jag mycket längre än så med. Ett fantastiskt gäng. Inspirerande människor. Min forna arbetskamrat E- återuppväckte min lust för att ge mig ut på tågluff i Europa i sommar. Det känns lite som... att det är dags nu.
För att nörda mig ytterligare: Det finns en vers ur en Bob Dylansång som går på repeat i mitt huvud. Det är nämligen så att Hon, den skånska kvinnan, har åkt till sina hemtrakter över lovet och jag är inte mer typisk än att jag saknar hennes något så vansinnigt. Det här med att tycka om nån är nog det minst rationella en människa kan göra. All logik och sans tycks mig plötsligt främmande. Allt jag kan tänka på är henne. S-. Det är ett sunt förhållande Fan vet om jag inte trivs rätt bra just nu. Men just nu är det alltså den där versen från "Tomorrow is a long time" som går på repeat. Den går såhär:
If today was not an endless highway,
If tonight was not a crooked trail,
If tomorrow wasn't such a long time,
Then lonesome would mean nothing to you at all.
Yes, and only if my own true love was waitin',
Yes, and if I could hear her heart a-softly poundin',
Only if she was lyin' by me,
Then I'd lie in my bed once again
1 comment:
Att DN är höger märkte jag direkt. varje gång man läser den är det alltid något om invandrare och hur man ska ta sig an dem som problem men men det är ändå en rätt intressant tidning just pga kulturdelen och så. tidningar här i Norrköping har ju dem lite som en förebild på ett sätt...eller det är DN de läser på morgonen och diskuterar iaf.... hur går filmskapandet för dig då?
Post a Comment