Toni sammanfattar 2007

Varje år vid den här tiden frågar jag mig själv samma sak. Hur sammanfattar man ett år? Bör man göra det? Kan man? Jag tror jag började med den här traditionen 2003, att skriva en krönika över året som gått, men betoningen på vilka skivor och filmer som släppts. För varje år som gått har sammanfattningarna blivit svårare och svårare att skriva. Inte det att det blivit svårare att skriva om filmer och musik -snarare tvärtom- utan nu tänker jag mer på den biten då jag ska sammanfatta vad som hänt i mitt liv under denna tidsperiod. För varje år tycks saker bli mer och mer komplicerade. När jag skulle sammanfatta 2006 var jag nog odelat optimistisk om jag inte minns fel. Sån blir nog inte tonen när jag sammanfattar detta år. 2007 har varit ett kontrasternas år. Vissa månader har varit sugiga. Andra har varit lysande. Vissa dagar har varit botten på ån. Andra har varit sprudlande livsglädje.

Mina "trogna" läsare är nog medvetna om att året började rätt tungt. När året började bodde jag i Norrköping i en lägenhet och jobbade fortfarande för Greenpeace. Jag befann mig i ett döende förhållande som fick sitt slut några månader in på nya året. Att själva förhållandet sprack är jag i dag bara tacksam över, det var en tidsfråga, men det var inte det som fick mig att må så otroligt dåligt som jag gjorde den våren. Jag blev utnyttjad och bedragen både psykiskt och ekonomiskt av ett ondsint honkön som jag hade trott bättre saker om. Ni vet hur det kan komma till en punkt då man inser att en människa som man hyst stor sympati för visar sitt rätta jag, och man inser att allt ont som hänt den personen varit välförtjänt? Jag vet att jag låter otroligt bitter, men så farligt är det inte. Idag har jag lagt den historien bakom mig och återvänder till detta för bokslutet skull. Det som jag till syvende och sisdt lärde mig 2007 var att klara mig själv. Att inte ha några skyddnät i närheten. Att inte ha någon aning om var jag är på väg eller hur jag ska ta mig dit. Och det visade sig att det absolut bästa sättet att klara sig själv var att lita på andra. Att lyfta på luren och ringa hem till föräldrarna eller vännerna och säga att "jag skulle behöva snacka lite". Det och att lyssna en helvetes massa på Eldkvarn.

Jobbet på Greenpeace gick inte lika lysande som tidigare. Tidsvis var nog situationen närmast katastrofal. Jag var ensam och "en lång väg hemifrån". Men jag ryckte upp mig och lyckades resa på mig. Även yrkesmässigt: Under sommaren lyckades jag och mina kollegor göra stor revansch och sluta på topp. Det blev ett besök till Hultsfred med M-, som trots feber och elände blev en lyckad resa. När jag kom hem från festivalen fick jag också ett brev på posten som skulle komma att påverka de kommande åren av mitt liv. Jag hade blivit intagen på videolinjen på Molkoms Folkhögskola.

Den femtonde augusti flyttade jag till Värmland. Jag lämnade efter mig en omtyckt lägenhet, miljöarbetet och några mycket goda vänner i Norrköping, men var helt och hållet inställd på att förvandla månaderna i Molkom till något positivt. Så blev det också. De månaderna som jag hittills har ägnat som filmstuderande på folkhögskola har varit fantastiska. Det har varit riktigt hårt slit, många sena nätter och jobbiga kreativa återvändsgränder. Men det har det varit värt. I slutet av året blev jag färdig med kortfilmen "Lyckans färg är blå", det första projekt jag någonsin blivit nöjd med. För någon som har en tendens att ställa så höga krav på sig själv som undertecknad, så är det en bedrift värd namnet. Jag har påbörjat en promenad jag ämnar att avsluta. Helt enkelt, på ren svenska: Fan vad kul det är att göra film.

Alla människor som jag lärt känna också… Önskar jag kunde nämna dem alla. Filmelever, dramaelever och journalister. Listan är lång. Människor med drivkraft, humor, med egenskaper som ibland är skrämmande lika mina egna. Nånstans i mitten av terminen lärde jag även känna en viss skånska som fångade mitt intresse lite närmare. Hon var vacker, rolig, begåvad och en allmänt skön person. Givetvis har vi gått och blivit ihop. Det kunde inte hjälpas.

Jag avslutar året hemma i Kalix. I brist på annat packade jag väskan och stack hem till Norrbotten för andra gången det här året. Det är fortfarande några dagar kvar till nyår i skrivande stund, men än så länge går det här året ut med flaggan i topp. Det har varit ett bitvist svårt och hårt år, men också raka motsatsen. Ett år av kontraster som sagt. Jag har många bra minnen av året som jag väljer att ta med mig. Jag kommer minnas filmkvällarna med A-. Jag kommer att minnas avskedsmiddagen med värvargänget. Jag kommer att minnas den mycket lyckade kvällen då jag och två journalistgrabbar såg "The Last Waltz" och drack några iskalla. Jag kommer att minnas när jag och M- sjöng med i "Kärlekens tunga". Jag kommer att minnas mysandet på Västans internat med henne.

Nu raljerar jag iväg igen. Det går inte att sammanfatta ett helt år med några rader eller blad. Men jag kan åtminstone säga att jag tog mig igenom ett år, och jag gjorde det bra. Jag hoppas att jag en dag kan se tillbaka på mitt liv och säga samma sak som jag säger om det gångna året: För alltid och jämnt. Jag har bara gjort det jag trott var det rätta och jag kan utan att skämmas säga, att många gånger så var det också det.

Gott nytt år.



Nu tar vi och sammanfattar den lite mer nördiga delen av året:

Året bästa filmer (som jag har fått tillfälle att se):
1. Half Nelson
-Jag vet att min gode vän C- inte håller med mig i den här frågan, men av allt jag sett i år är det dramat där Ryan Gospel spelar -host- en kontrasternas man. En lärare som försöker undervisa sin klass i samhällets orättvisor samtidigt som han själv brottas med sitt drogberoende. Årets starkaste film och skådespelarprestation lyckas blanda politik och drama på ett ypperligt sätt.
2. Du Levande:
-Roy Andersson gör ännu ett svenskt mästerverk. Inte lika bra som "Sånger", men vissa av scenerna tar bokstavligen andan ur en.
3. I’m Not There
-Den har inte haft biopremiär i Sverige än, men jag får väl räkna med den ändå. En konstnärlig tolkning av Bob Dylans liv… Givetvis älskar jag den, även om filmen inte räcker hela vägen.
4. Sicko

Årets bästa filmköp: Andra säsongen av "Vita Huset". Fyfan vad bra det är. Borde inviga 2008 med att köpa tredje…

Årets bästa filmupplevelse: Elefanten i slutet på "The Passion of Darkly Noon". Magiskt. Skitkul.

Årets bästa skivor:
1. Eldkvarn "Svart Blogg".
-Det här året tog Eldkvarn och blev en del av mitt liv. Jag tjatar om dem som fan, jag vet, jag ber om ursäkt. Men det var bara i "Svart blogg" vi fick eposet "Fulla för kärlekens skull", discorocken "En ledig man" och balladen "Blues för Bodil Malmsteen".

Bubblare utan inbördes ordning: Säkert! "Säkert!", Bruce Springsteen "Magic", Moneybrother "Mount Pleasure" och Sophie Zelmani "Memory loves you".

Bästa konserter:
Oj. Jag kom på mig själv med att tänka "Jag har inte gått på så många bra spelningar i år" för några månader sedan. Men redan då och definitivt efterhand har jag förstått att det både var rent skitsnack. Jag har bevittnat flertalet helt lysande spelningar i år. Inte så många små och spännande band kanske, men desto fler stora personliga favoriter. Att rangordna årets bästa spelningar är svårt, men jag får göra ett försök. Bubblare: Sophie Zelmani på Flygeln i Norrköping och Säkert! på Hultsfred.

1. Bruce Springsteen, Globen 10 december
- Jag gjorde det omöjliga och fick tag i biljetter. Allt annat tycks blekna i jämförelse. Trion med extranummer "Jungleland", "Born to run" och "Dancing in the dark" kan vara mitt livs största musikaliska upplevelse. Jag kommer aldrig att glömma det här.

2. Eldkvarn, Linköping 1a maj
- Den här kommer faktiskt inte långt efter Bruce. Den här spelningen kom vid ett tillfälle då jag var nedbruten och med hundra tankar i huvudet. Eldkvarn hjälpte mig fokusera de tankarna och gå vidare. Det låter hur pretentiöst som helst, men för första gången i mitt så har nog faktiskt musik hjälpt mig med mer än att spendera pengar. Det var underbar vårkväll och "Alice" och "En ledig man" var allt jag nånsin skulle behöva. Jag såg om bandet i fråga några månader senare med M- på luleåkalaset och det var inte riktigt lika bra, men minnesvärt likväl.

3. Bob Dylan, Globen April.
- Det här var andra gången jag såg His Bobness live, en spelning med för och nackdelar. Men fördelarna vägde nog tyngre: En skön låtlista, Bob spelade gitarr igen och jag satt på första parkett. Jag kanske har sett bättre spelningar under året, men Dylan är alltid Dylan.

4. Rocky Erickson, Hultsfred juli.
-Första Europaspelningen. "To night… is the night of the vampire". Fruktansvärt bra.

5. Håkan Hellström, Liseberg September
-Min andra fullängdskonsert med Göteborgaren i fråga. Stort sväng och stort hjärta.

Årets bästa skivköp: Rolling Stones "Exile on Main Street" på CD. The Band "Music from Big Pink" på LP.

Årets upptäcka genre: Jazz… Jag trodde aldrig jag skulle säga det, och jag har precis börjat gräva. Men Miles Davis "Some kind of blue". Wow.

Årets bästa böcker:
Suck, vad dålig jag varit på att läsa i år. Men det bästa som kommit i år som jag lagt tassarna på har varit "Harry Potter och Dödsrelikerna" och senaste Håkan Nessern, "En helt annan historia". Säger jag inte det varje år?

Det bästa jag läst i år: John Steinbecks "Vredens Druvor". Så helvetes bra, trots alla åren på nacken. Stor litteratur.

Årets tradition: Att sitta i bastun med grabbarna, dricka Odin 3, 5 % och uppleva "jägarstämningen".


I och med det får det räcka med det här årets sammanfattning. Det var inte den första och inte den sista. Jag har stora förhoppningar för 2008.