Jag tycks ha drabbats av ett post-hultsfred syndrom vad gäller inspirationen att skriva. Fingrarna kliar, men så fort jag sätter mig ner för att skriva en fortsättning på den dokusåpa som den här bloggen har utvecklats till så hamnar inget på "pappret". Jag säger inte att jag har ett tråkigt liv, tvärtemot, men efter ha skrivit några inlägg i rad där man flängt fram och tillbaka genom Sverige och i synnerhet konsumrat både liv och alkohol på en smålänsk festival, så tycks allting så lamt i jämförelse.

För det finns trots allt både ett och annat ämne för mig att behandla. Framgångar på jobbet. Mina förberedelser inför att påbörja min utbildning. Men framförallt att det gått upp för mig att jag måste knyta ihop de lösa trådar som finns kvar här i Norrköping. Så nästa inlägg kommer väl behandla de ämnena i huvudsak.

Ikväll sitter jag dock och lyssnat på Bruce Springsteens "The Rising", käkar en ölkorv som heter "Nebraska" och njuter en dryck som heter Heineken. Om det inte vore för att jag ska jobba imorgon så vore det här en sommarnatt att njuta av. Ja, om vädret hade varit det minsta julidoftande hade det verkligen varit så. Men jag får nöja mig med Bruce.

Fortsättning följer inom en snar framtid.