Ett rum med en vy

Jag skrev såhär för några månader sedan:
Det som jag alltid behövt som pricken över I:et när jag sitter på kvällskvisten och skriver är en utsikt. Jag har tidigare skrivit om denna utsikt jag nu fått, en vy över Hagebygatan. I natt är utsikten täckt av tjock dimma. I R-, byn jag växte upp i, hade jag bara en vägg att stirra in i bakom datorn. Här ser det alltså bättre ut. Gatlyktorna är alltid tända där ute.

De här är tornen jag vilar ögonen på, alla dessa timmar med alla dessa ord bakom dessa fönster.