Det var länge sen jag lade ner lite tolvtaktsblues, typ vid årskiftet. Därför känner jag mig tvungen att upprepa succén, i ett tillstånd av rastlöshet. För nyinvidga kan jag repterera reglerna: Enkel skämtsam-allvarlig bluesform med inslag av ordlekar, hör som "poesi". Först upprepar man en dunkel fras två gånger, sen förlöser man den med en sista förklarande rad.
Alltså. Här kommer en tolvtaktare jag valt att döpa till "Hundkojan":
"När jag växer upp ska jag inte ta och bli någons lakej
När jag växer upp ska jag inte ta och bli någons lakej, nej
Det finns två sorters människor, och så finns det såna som mig
Jag känner mig inspirerad och vill försöka göra något gott
Jag känner mig inspirerad och vill försöka göra något gott
Jag tror det är rastlöshetsblues som jag har fått
Vissa skulle sälja sin själ för att få bo i ett palats
Mmmmmmmmmmm, sälja sin själ för att få bo i ett palats
Men det enda jag kräver är nånstans att sova och en motorvärmarplats
Som man bäddar får man ligga, och jag bäddar inte alls
Som man bäddar får man ligga, och jag bäddar inte alls
Det är därför jag vaknar upp mitt i natten med en örngott runt min hals"
No comments:
Post a Comment