I Göteborg:
Jag promenerar in mot Järntorget. Jag är på väg till en föreläsning om filmavtal. Mycket roligare än det låter. Det är en fin höstdag. I mina öron spelar mp3-spelaren Miles Davis "Sketches of Spain", för att vara mer exakt skivans första spår. "Concierto de aranjuez". Ett fantastiskt stycke där Davis låter sitt tajta jazzband spela tillsammans med klassiska musiker.
Plötsligt hör jag något jag inte hört förut, en trumpet som bryter in bakom Miles trumpet och spelar en melodi som följer den elegant. Konstigt, jag har hört den här skivan hur många gånger som helst men aldrig hört DET där. Då upptäcker jag att trumpeten kommer från en gatumusikant på järntorget. En sliten rom, med ett smutsigt instrument. På nåt märkligt sett spelar han i takt med den musik jag lyssnar på i mina hörlurar. Jag blir förhäxad.... det låter fantastiskt, som om han jammade med musiken i mitt huvud...ända tills gatumusikanten byter takt och melodi.
Det kanske bara varade i sammanlagt 30 sekunder, men under den där korta stunden kändes det som om verklighet och fantasi smälte ihop. En ren slump som kändes som om den var planerad. Jag stänger av musiken och korsar torget.
No comments:
Post a Comment