Biofacisten uttalar sig.

Jag är alldeles nyss hemkommen från ett biobesök. Jag såg "The Social Network", som nog får sägas vara filmhöstens stora snackis. Med all rätt. Men det är inte mitt egentliga ärende med det här inlägget.

När filmen når sitt slut, en final som påminner om en korsning av "Citizen Kane" och "Gudfadern del II" utan att säga för mycket, så händer det där som jag stör mig på varje gång jag går på bio. Jag skulle till och med vilja säga att jag har börjat störa mig på det här fenomenet alltmer:

Så fort sluttexterna börjar så reser sig i princip hela biosalongen och lämnar lokalen.

Det är nästan med en komisk tajmning som folk hoppar upp ur sina säten och rusar ut ur lokalen. Jag har svårt att förstå meningen med detta... Vad är det alla har bråttom till? Personligen vill jag sitta kvar och smälta upplevelsen i ÅTMINSTONE två-tre minuter. Låta känslorna och tankarna komma! Men det är i princip omöjligt eftersom man måste resa på sig för att låta halva lokalen tränga sig förbi.

Jag har en liknelse jag gärna drar om detta: Att resa sig upp och gå direkt när sluttexterna börjar rulla är samma som att direkt efter sex, sekunden då man fått sin orgasm, resa på sig, klä på sig och gå hem. Man vill ju ligga kvar och gotta sig efteråt och tänka på hur bra det var!

Speciellt när man betalat 100 kronor för äventyret (och nu pratar jag om biobesöket igen -inte sex!) så tycker jag att publiken ska passa på njuta av upplevelsen så länge det går. Speciellt då David Fincher & Aaron Sorkin i det här fallet lämnar tittaren med ett rätt viktigt budskap så tycker jag filmen förtjänar en korts stunds reflektion i biofåtöljen.

Å andra sidan -publiken har väl bråttom hem så att de kan uppdatera sin facebookstatus med vad de tyckte om filmen...