Filmer (och en del annat)

Nu tror jag att jag är lite på G igen. Vad gäller det här med att skriva åtminstone. Jag har nu tillgång till dator igen: Det vill säga en som jag kan ägna mer än en halvtimme åt gången på. Detta innebär att jag kan skriva saker längre än ett par stycken igen. Än så länge har det burit frukt. För några minuter sedan skrev jag färdigt det första utkastet –inklusive dialog- av det som blir mitt första kortfilmsmanus sedan ”Karlstad/Casablanca”-grejen. Om man räknar bort några synopsisliknande saker som kanske kan bli manus till en eller två 1-minutare med lite tur.
Inspirationen har det varit lite sisådär med under sommaren, jag har haft annat att tänka på så att säga, med alla resor och blöta sommarnätter i bagaget. Men nu känns det som att blodet flyter tillbaka till fingrarna och jag känner hur jag laddar inför att börja skriva det där ”Långa Vägar”-eposet angående sommarens tågluff.

Det nya manuset –Ett av arbetsnamnen är Bob och Louise- är väl säkert ingen festivalvinnare, men jag blev själv lite förtjust i det. Jag tror och hoppas på att kunna få till stånd någon sorts stilla humor med några stråk av allvar. Det krävs att jag blir lite kär i ett manus i början av processen för att jag ska orka med det om sisådär 200 omskrivningar som lär vänta. I slutändan kanske det inte ens blir någon film av det hela, vad vet jag. Det viktiga är i alla fall att jag känner den där lusten i maggropen just nu. Den är viktig.

Men det var inte det jag tänkte skriva om. Istället tänkte jag väl leka lite recensent och skriva lite korta omdömen angående aktuella som jag konsumerat på sistone. Det lustiga är att så många av de filmer som kommer upp nuförtiden antingen handlar som superhjältar eller är baserade på serietidningar. Vad var det som hände? Behöver folk fortfarande omutliga hjältar såhär post-9/11?


The Dark Night
Sommarens snackis, eller hur. Det är ju lite såna här filmer som är innebörden av ”biofilm”. Mycket action, mycket stämning, mycket stora känslor och dramatik. Det är en film som det är svårt att klaga på, eftersom man gärna blir uppslukad som ett litet barn där i biosätet. Heath Ledgers ”Jokern” är väl det som eggat upp folk mest av allt verkar det som, men jag tror ärligt talat att hypen inte varit lika stor utan hans oväntade dödsfall. Att killen är sjukt bra och sjukt sjuk i rollen är det inget tal om. Han har verkligen varenda nerv utanpå kroppen, det är ganska okonventionellt agerande för en Hollywoodskådis i så här stora sammanhang. Men oscarsvinnare, näe, där vet jag inte. Jag tycker personligen han var bättre i ”Brokeback Mountain”.

Det är en mörk, djupsinnig actionfilm. Christopher Nolan som regissör är verkligen en av jänkarnas intressantaste just nu. Men om man skärskådar filmen finns det mycket som inte riktigt håller ihop, och ibland känns alla smarta planer och tuffa val som antingen Batman, poliserna eller skurkarna ställs inför, lite för ogenomtänkta. Betyg 8/10

Hancock
Jag har själv aldrig hört talas om Hancock förut, men han har visst också sitt ursprung från seriernas värld. Filmens trailer väckte mitt intresse i alla fall. En actionkomedi om en dekig superhjälte, det måste väl vara schysst? Jorå, en sån film är det också. I en halvtimme. Utan att avslöja för mycket tar filmen en ganska oväntad vändning och det tar inte alldeles länge innan humorn tar ett steg tillbaka för att vara lite mer allvarlig och nästan fokusera mer på relationer än pang pang. Men bara nästan. Jag måste säga att jag faktiskt fann båda delarna både bra och intressanta, och även om jag inte lär minnas filmens samtliga scener på ålderdomshemmet så är väl ”Hancock” i alla fall värd biobiljetten. Betyg: 7/10

Hair
Nej, filmen är inte ens aktuell. Snarare än klassiker. Jag ville bara avbryta med något som var lite mindre macho. Jag är inget stort fan av musikaler, men ”Hair” är en riktig höjdare. Jag såg om den nyligen för första gången på länge. Det var första gången för Spettekakan, ett inbitet fan av genren, och även hon tyckte att den var något extra. Hippies, funk och annan bra musik, politiska demonstationer och enkla pungsparkar mot överklassen. Det tackar man inte nej till. Betyg 9/10

Wanted
Denna film minns jag att de annonserade rätt friskt om i östeuropa, och den är faktiskt delvis inspelade i trakerna av Prag, om jag inte har fel. Angelina Jolie och folk som kan skruva pistolskott. Kan det vara dåligt? Jo, det kan det. Manusförfattarna har försökt ändå från tårna att göra något coolt och fräckt och annorlunda. Det blir mest överdrivet och förutsägbart. Underhållande, javisst. Men precis som en BigMac gjorde på tiden jag åt sådana: Den mättar inte ens i en kvart. Angelina var snygg dock. Betyg: 4/10.

Be kind Rewind
Akutell på vhs och dvd, som det hette för i tiden. Jag fick sett Michael Gondrys senaste först i går och precis som ryktet säger så är den en besvikelse. Upplägget är genialt och bäddar för humor. Jack Black och Mos Def gör egna versioner av storfilmer. Roligt är det stundtals, men eftersom Gondry siktat på att tona ner galenskaperna, låta det vara myspysigt istället för flabbigt så blir också resultatet att det inte riktigt sticker ut någonstans. Man har inte tråkigt åt ”Be Kind Rewind”, och slutet är rätt fint, men någonstans blev det här lite tillrättalagt. Betyg: 6/10

Down By Law
Det här är inte heller aktuellt på långa vägar (inspelad 1986!), men jag såg den på tv för några veckor sedan och… Jim Jarmusch regisserar bland annat Tom Waits, i en historia om fängelsekunder som rymmer. Lysande. Betyg: 8/10