Under sommaren har jag läst en del. Rättare sagt, ganska mycket. Det har bara blivit så med all tid på tåg, all dötid hemma i Kalix och därför att det är ett ganska bra tidsfördriv om man ligger ute i solen eller något liknande. Vissa böcker har mest varit tidsfördriv, medan andra har varit så fruktansvärt jävla bra (Väinö Linna "Okänd Soldat"!!! -Den lär jag återkomma om).
En av de senare har varit "Picasso valde också Kristinehamn", av Marcus Grahn. Detta därför att boken verkade intressant -en helt okej musikkritikers debutroman- och för att författaren en gång i fråga har pluggat på Molkoms Folkhögskola. Eftersom boken är en sorts värmlänsk "roadmovie", så tänkte jag väl att de kanske passerar just orten Molkom på vägen. Mycket riktigt visade det sig.
Halvvägs in i boken stannar bokens huvudperson och dennes vän på Molkoms Folkhögskola för att delta i en krokikurs (!). Grahn beskriver detaljerat omgivningarna när de åker genom byn, förbi Preem och Konsum, upp mot skolan. Det roliga i kråksången är när de stöter på en förståndshandikappad kille med ett väldigt speciellt sätt att prata. Författaren kallar honom "Polomannen", men för oss som nånsin satt en fot på denna folkhögskola vet direkt vem det är han pratar om. En glad kille som gärna frågar dem han möter "Vad gör duuu?" med ett tjugotal följdfrågor därefter. Jag kunde inte hålla mig från att skratta igenkännande.
Kort därefter drar huvudpersonen på en fest på internatet Nordan, på rum 53 för att vara exakt (är inte det P-s gamla rum?) och feststämningen ligger inte särskilt nära verkligheten, men miljöbeskrivningarna och persongalleriet gör väl förmodligen det. Det bisarra i historien är när -här spoilar jag lite- "Polomannen" blir uppraggad av en folkhögskoleelev "för skojs skull".
Här blir jag plötsligt lite oroad. Hur mycket har Marcus Grahn hämtat från verkligheten egentligen? Vad har hänt -och inte hänt- på Molkoms Fhsk innan min årskurs anlände? Stöter jag på denna människa nångång (författaren, inte "Polomannen") måste jag våga mig på att fråga...
Anyway. Det här var förmodligen rätt ointressant, men med tanke på att jag börjar andra året om exakt en vecka, så får man väl se det lite som en uppladdning. Det ska bli skönt att kicka igång igen. Tills vidare: Tjoflöjt.
1 comment:
Det här var intressant. Måste nog försöka läsa den där boken även om jag hållt mig ifrån den så gott jag kunnat...
Post a Comment