när livet blir en film

Det värsta du kan göra är att sammanföra två människor med världens mest dramatiska sinneslag. Två personer av motsatt kön som spenderat oräkneliga timmar framför dvd-spelaren där de sett "casablanca" eller något annat storslaget (svartvitt) romantiskt drama. När de två personerna kysser varandra gör det de som om världens alla stråkar skulle ackompanjerat dem, allt ska vara så stort, så fantastiskt som möjligt.

Om man låter två sådana här personer möta varandra på en tågstation så kommer killen kyssa henne innan de ens hunnit svarat hej, låt dem fira nyår tillsammans så kommer de stå under rakterna och storslaget förklara sina känslor. Låt dem mötas och explosioner kommer att äga rum. Ge dem en vecka och varje dag kommer bli lika romantisk och laddad som första halvan i en fransk film från 60-talet och lika vacker som en pianoballad av Tom Waits från -70-talet.

Deras tid tillsammans kommer bli som en Woody Allen-film, fast med en optimistisk manusförfattare som inte tror på olyckliga slut. Det kommer förekomma lika vassa oneliners, lika många omfamningar på mysiga caféer och de kommer gå i skivaffärer och antikvariat där killen kommer köpa henne en skiva som får honom att tänka på henne (exempelvis Dylans "Nashville Skyline"), som hon dessutom kommer älska, eller en gammal bok som hon drömmer om men inte har råd att köpa (exempelvis "Filmjournalen 1923"). Och genom en ren slump kommer den sista scenen utspela sig när de två sitter på McDonalds och hon är lika vacker som Diane Keaton i "Gudfadern", men är klädd som Diane Keaton i "Annie Hall".

Att föra ihop två människor på det här sättet kan bli katastrofalt. De kommer måla upp bilder av varandra som spricker direkt. De kommer sätta upp så höga mål att de stupar. Men det kan, i väldigt sällsynta fall, fungera utmärkt. Det kräva förstås att de har nåt mer gemensamt än det dramatiska sinneslaget, de måste vara någotsånära jordnära. De måste veta, och erkänna för varandra, att deras sinneslag är så dramatiskt det bara kan bli. Men det kan fungera, det kan det, och det kan bli helt otroligt fantastiska dagar de får spendera tillsammans innan de skiljs åt på tågstationen med en kyss och ett löfte om att återförenas så fort som möjligt. Det kan fungera. Tro mig, jag råkar veta.