Bright Eyes "Let's not shit ourselves" är ett sju minuter långt mästerverk. En låt som har en berättarform som fängslat mig så länge nu, den påminner om nån sorts europeisk film. Vi ser världen från berättarens ögon, sinnesstämningar och korta ögonblickbilder blandas med ilska över en krackelerande omvärld. Mot slutet kommer en vändpunkt och den enda noggrant beskrivna scenen kommer; Uppvaknandet på ett sjukhus efter ett självmordsförsök. Därefter beskrivs Bright Eyes, för jag vill gärna tro att det är han själv som låten handlar om (och även om det inte gör det -skitsamma), förändring. Han har blivit en annan person, olycksbådande kanske en del av det system som han tidigare kritiserat. Det är en film jag vill se vilken dag som helst.
Lägg ner er tid på att lyssna på låten, innan ni läser texten på nätet.
Sen hade jag en kväll med inspiration jag var tvungen att göra mig av med, så jag gjorde nåt så skumt som att översätta låten i fråga... En rätt fri tolkning kan man säga. Nåja, om det gör någon glad ( t ex mig) så publicerar jag eländet:
"Gatorna ekar hånfullt
av dimmigt ljus från sommarnatten
Näsbykvarteret vibrerar
från minnen från det förgångna
Jag cyklar sakta hemåt
Gömd under en stadig fylla
Den här staden har fuckat upp
Mitt huvud
I ett gathörn vid Draggen
Glor barnen på de passerande
Deras framtid är ämnad
åt stordåd och konkurrerande
men nu tjuvsnusar de catch
och spottar på bilarna
varför är de ute såhär sent
Ja, varför är jag det med?
Nu tar alla bandyfarsor
& skickar ungarna ut på isen
Deras barn är nu bara
ett tillskott medaljer i hyllan
medan fyllona i parken
sjunger visor för himmelen
det kommer aldrig bli bättre
än såhär
Så jag har lärt mig att backa
för alla sorters glädje
Jag menar, varför ens le
om du ändå snart ska gråta
och alla ambitioner
leder bara till olycka
Jag läser inte längre NSD
vad är för mening med det?
(Va?)
Jag gick hem från festen
Kostymen var helt skrynklig
Slipsen klämde åt så hårt
Så att jag knappt kunde andas
Så jag stannade i ett dike
Där jag hittade en damcykel
Jag stal den och cyklade
Hem
Min examen är nu tagen
Alla proven har jag skrivit
De där frågorna jag fick
Svarade jag på måfå
När jag står där på traktorflaket
glömmer jag allt jag lärt mig
Men jag fick mitt MVG
Så det är inte mer med det
Jag borde sluta visa fingret
Vara lite mera defensiv
Mot alla moderater i fårakläder
”Arbetarnas nya alternativ”
är deras senaste slogan
De vet lika bra som jag
att även den bara är en lögn
Medan arbetsfömedlarna glänser
där de sitter i sitt luftslott
När man själv har mat på bordet
Lever man rätt gott
Socialbidrag är idag
En förtjänst som alla andra
Men om det ska gälla mig
Så vill jag helst inte, nej
Men aftonbladet och expressen-skit
de är skvallerblaskor utav rang
bara skit som kravlar fram
hoppas alla dokusåpastjärnor dör
when the ship comes in
Friheten krymper dag för dag
Tills ingen länge kan se den
Vi måste snubbla blint
Repetera historien
Men jag orkar bara inte längre nu
Jag stirrar ut över Kalixälven
Allt är skit numera, det finns bara
Blues, åh all blues, jag har fått bluesen
Jag vaknar med lättnad
Mitt täcke ligger nerknölat på golvet
Läppstift över pannan
Jag är i en annan stad nu
Jag hör en röst i rummet
Från en stol vid fönstret
Den hörs avlägset
Tågbiljetten ligger på bordet
Så lycklig, så rätt
Hon lyckas glöda på något sätt
”Du, jag älskar dig ändlöst
mer än jag kan berätta
finns inget som kan förändra detta
du kan göra vad du vill
Men jag hade inte kunnat vänta länge till”
Så fortsätter jag kämpa på
Jag har skaffat mig ambitioner
Det är samma spel
Fast nya marker och personer
Nu tvättar jag mina händer
De har blivit alltför skitiga
Jag har grävit för djupt i all jord
Var fanns den här livslusten
När jag var nerslagen av bryderier
De kröp i mitt skinn som
de för fan ljuvligaste av melodier
Hur tacksam jag är
att blivit del i mysteriet
att älska och att bli älskad
Hoppas att det inte är slut på det än"
No comments:
Post a Comment