I kronologisk ordning:
Free Hands:
Franskt drama som baseras på regissörens egen kärlekshistoria. Handlar om en kvinnlig filmregissör som gör ett filmprojekt med fångar på ett fängelse i Paris. Hon blir förälskad i en av fångarna och de inleder ett förhållande. En film som uppenbarligen lider av att regissören berättar historien om sig själv. Filmen verkar varit gjord utan den minsta uns av självdistans. Övertygande spel och fångarnas egna historier från filmen-i-filmen räddar ”Free hands”.
3/5
Guilty:
Även detta ett franskt drama. Baserat på verkliga händelser, men en helt annan upplevelse. I mina ögon den bästa filmen jag såg under festivalen.
Den handlar om ett uppmärksammat rättsfall i Frankrike för några år sedan. Nästan 50 män och kvinnor blev oskyldigt anklagade för att ingå i ett nätverk för pedofiler. Filmen följer Alain Marécau, vars dagboksanteckningar filmen bygger på. Alain förlorar allt, sina barn och sin fru, och får sitta i flera år i fängelse i väntan på rättegång. Det är en helvetesresa han genomgår, utan ljusglimtar. Filmen berättar sin historia rakt, rått och engagerande. Skådespelaren i huvudrollen gör en fantastisk rollprestation och tappar under filmens gång vad som måste ha varit ett trettiotal kilo. En av de starkaste filmer jag sett på mycket länge.
5/5
Carnage:
Roman Polanskis nya film är baserad på en pjäs. Det märks.
Fyra fantastiska skådespelare (Christoph Waltz, Jodie Foster, Kate Winslet och John C. Reily) briljerar i filmen. Dialogen är smart och väldigt rolig. Maktspelet de fyra emellan byter ständigt fokus och är underhållande att följa. Däremot kan jag inte skaka av mig insikten av att jag tittar på en filmad pjäs. Det teatrala anslaget blir tillslut för mycket för filmen.
3/5
Without
Kanadensisk dramathriller gjort på förmodligen en väldigt liten budget. En film som borde haft prefixet novell- istället för lång-. Storyn räcker nämligen inte till dess 90 minuter.
2/5
The Student
Argentinsk drama om politiskt engagerade i Bueno Aires . Filmen börjar med medryckande energi och högt tempo. Det kan ha berott på att jag fattar nada av det argentinska politiska systemet, men en timme in i filmen tappade jag totalt intresset.
2/5
Revolt
Jag vill varna för att jag kan vara lite partisk. Sommaren 2010 jobbade jag två veckor i olika assistentfunktioner på den här norska dramakomedin. Å andra sidan höll min kompis som såg filmen med opartiska ögon med om mitt omdöme: En otroligt välskriven, välspelad, rolig, sorglig och medryckande film. Utspelar sig på 80-talet då den 12-åriga Nikolaj upptäcker punken och relationen till hans minst sagt underliga far Magnus. Den här filmen kommer nå biograferna i Sverige. Jag kan rekommendera alla att se den.
4/5
Margin Call
Svettigt amerikanskt drama om bankkrisen. Den utspelar sig under det sista dygnet i en investmentbank innan hela systemet brakar ihop. Filmskaparna gör genidraget att skildra cynismen hos de pengahungriga kapitalisterna genom de mänskliga relationerna inom företaget, istället för att gräva ner sig i ekonomiska termer. I slutet är det fortfarande de rika som blivit rikare, och de fattiga som blivit fattigare. Tyvärr tappar filmen fokus mot slutet då jag saknar uppföljningen hos vissa rollfigurer vi lärt känna tidigare i filmen.
4/5
Avalon:
Festivalens invigningsfilm. Det har varit mycket snack om Johannes Brost huvudrollsprestation. Jo, det är inget fel på den. Tyvärr är jag inte så imponerad av resten av filmen. Den börjar väldigt bra, som en artsy thriller. Mot den andra hälften blir den bara artsy. Dock bjuder filmen på två fantastiska scener, bägge till sånger rotade i 80-talet: Eldkvarns ”Kärleks tunga” och Bryan Ferrys ”Avalon”.
2/5
Alper:
Grekisk film av samma Giorgos Lanthamos som gjorde den omtalade ”Doogtooth”. Regissörens personliga avtryck finns även här, med tydliga maktstrukturer, ett speciellt bildspråk och vrickade karaktärer. Men där ”Doogtooth” gav en anledning till varför filmens karaktärer var så skruvade, så är personerna i Alper bara...konstiga. Filmen är otroligt fascinerande och intressant, tro inget annat. Men jag har väldigt svårt att veta vad jag ska tycka om den. En del av mig vill mest spöa regissören.
Kan inte sätta ett betyg. Men... 4/5? Eller 2/5?
The Artist:
Mycket omtalad och oscarsnominerad film. En stumfilm, gjord på klassiskt stumfilmsmanér, men med både en och annan twist. Jag brukar ha svårt för den sortens genreexpriment, och har aldrig varit särskilt intresserad av stumfilm i sig. Men The Artist lyckas ändå leva upp till hypen. Den är rolig och har en fin kärlekshistoria. Jag känner mig som världens äldsta 25-åring när jag säger detta: Men det var en jävligt trevlig film.
4/5
No comments:
Post a Comment