”Nu börjar det”, tänkte en förfriskad Toni när han stod lutad ut från en balkong i Karlstad. Det var den första timman, på det första året i det nya decenniet. Han smuttade på det mousserade vinet i glaset och såg på fyrverkerierna. ”Nu börjar mitt nya liv. Det är nu jag ska ta itu med allt jag alltid hävdat att jag ska göra. Det här året ska bli det första steget mot det liv jag alltid velat leva.”
Ja, jag erkänner att det var lite pretentiöst av mig att tänka så. Men kom igen, jag var full. Jag drack upp det sista ur glaset och återvände in till mina vänner i lägenheten och tänkte: "I vilket fall som helst måste jag skaffa en riktig balkong. Det vore sjukt nice."
***
Det här är andra delen av min sammanfattning av 2010. I det föregående, som ni läser här, listade jag filmer och musik. Här kommer jag istället i kronologisk ordning gå igenom mina förehavanden under det gångna året.
***
Jag kom hem från Karlstad till Trollhättan. Den stökiga lilla ettan i mitten av stan var min senaste tillflyktsort. Min sysselsättning under det kommande året var klart från början: Jag skulle avverka tre sammanhängande terminer på Filmarbetarutbildningen. Jag minns att de två första månaderna på året var långa och rastlösa. I efterhand minns jag inte så mycket förutom att jag simmade frekvent och att M- och B- var på besök en helg. Sedan kom Göteborgs filmfestival som ett startskott, eller som ett ljus i de mörka vintermånaderna. När februari gick över till mars så kom polackerna tillbaka till stan. Under en helg gjorde vi kompletterande material till novellfilmen min utbildning gjort i samband med polska filmskolan under våren: En helg som fått gå under namnet ”Utan Snö Re-shoot”. Jag faddade och minns att jag var väldigt nöjd med livet.
Våren kom och livsglädjen med den. Jag var sjukt nervös när jag började en praktikperiod på en tv-serie som hette ”Gynekologen i Askim 2”. Det hela gick bra och blev en väldigt rolig inspelning, och jag fick lära mig väldigt mycket om filmarbete. Jag pendlade dock ständigt mellan Trollhättan och Göteborg, och när jag inte gjorde det fick jag bo hos släktingar. Det slet rätt hårt på mig och all privat tid försvann ut i luften. Jag var dock så exalterad och glad över att få vara med på inspelning, så jag stod ut med glädje.
När den praktikperioden tog slut hade sommaren kommit. Jag minns att jag tänkte att det skulle bli skönt att ta ledigt ett par veckor innan nästa praktik skulle börja, vilken det nu skulle komma att bli. Jag började göra upp planer för att lifta fram och tillbaka till Kalix, eller åka ner till Berlin och hänga. Eller... jag vaknade upp ur dagdrömmarna av att telefonen ringde:
Sommaren i Trollhättan försvann snabbt. Jag fick strödagar på olika inspelningar, varav jag ägnade två veckor åt en kortfilm med ett team bestående av svenskar, amerikaner, britter och israeler. En film som hette ”Calico” och som var den första kortfilm jag faddade utanför skolan. På lediga helger kunde jag sitta med vänner och dricka öl nere vid strandgatan, eller ta ett dopp i en sjö. Tillslut fick jag fyra lediga dagar där jag åkte runt och besökte släktingar. Jag var rätt förvirrad när jag kom hem till Trollhättan. Det var nåt med den här staden som gjorde mig orolig och -som vanligt- rastlös. Jag fick nog, packade väskan och drog till Skåne.
Jag har sedan några år tillbaka haft en viss förkärlek till den landsdelen, till människorna och stämningen där. Den föregående sommaren hade jag bott i ett kaotiskt kollektiv, och äventyren från de månaderna kommer jag aldrig att glömma. Nu skulle jag däremot ner till en liten by utanför Ystad för ytterligare en praktik. En långfilm som hette ”Kyss mig”. Det blev två riktigt fina månader. Årets höjdpunkt, rent av. Jag har berättat utförligt om hur jag och några vänner bodde i huset ”Trollhyttan”. Om joggingturerna runt rapsfälten. Om galna möten och kämpiga arbetsdagar. (Det finns även dråpliga historier av mer privat karaktär -jag spar dem tills preskriptionstiden har gått ut.) Men jag kände mig aldrig trött eller sliten. Jag fick energi av att göra något som jag drömt om i hela mitt liv.
Om vi pausar här kanske ni ser ett mönster. 2010 har varit året då jag arbetat, dag som natt. Jag har följt den där drömmen om att slå mig in i filmbranschen. Förhoppningsvis kommer det här året att leda mig in i den, så småningom. Men det har fått ske på bekostnad av ett privatliv. Det här är det första året sedan 2005 då jag inte kan dra mig till minnes mer än en handfull historier om galenskaper som skett på vägen. Det här har inte varit ett år kantat av vilda resor, urspårade eskapader och passionerade relationer. Det har förekommit lite lösgodis här och där på vägen, men det här året har inte varit den buffé av berättelser att spara till barnbarnen som jag hade hoppats på. Men ärligt talat så gör det mig nog inte så mycket. Jag har valt det här för att jag vill, och för att det betyder något för mig. Så enkelt är det.
Fick ett samtal en dag på det kokheta kontoret på ett vandrarhem på den skånska landsbygden. Mina väner A- & T- skulle flytta till Göteborg. De hade ett rum över, och ville ha någon att dela hyran med. Så när jag kom tillbaka till västkusten flyttade jag till Göteborg. Det var en berusade och konstig känsla. Det var den staden jag var född i, och som jag så länge jag kunde minnas hade velat flytta till. Jag hade trott att bo i Trollhättan var nära nog, men redan efter första natten i staden så kändes det rätt. Äntligen hemma, liksom.
Förövrigt var det ingen rast och ro, som vanligt. Jag hoppade direkt på en kortfilm som hette ”Att köpa en bil”, den tredje gången jag fick fadda under 2010. Det blev nyligen klart att den kortfilmen blivit uttagen till Göteborg filmfestival. Efter det blev det deckarserien ”Irene Huss”, som också blev väldigt lyckad. På den minst sagt underhållande slutfesten kändes det som en slutfest inte bara för det projektet, utan för de nio månader som jag befunnit mig ute på produktion. Det kändes som om det här skulle ta slut imorgon så hade jag åtminstone fått vara med om nånting. Men jag var samtidigt smått skräckslagen över insikten att det här var rätt: Jag vill jobba med film i resten av mitt yrkesverksamma liv. Det här året hade jag satsat allt, och jag hoppas för fulla muggar att det var värt det.
När jag kom hem sov jag. I två dagar kändes det som. Sedan packade jag väskan igen. En väska som förövrigt börjar bli rätt sliten nu. Efter ett kort stopp i Stockholm åkte jag till Kalix. Här följer tre tomma rader för att symbolisera tystnaden och lugnet som följde mig under två veckor i min hemstad:
(
)
Här följer det uttryck som min rastlöshet utgav efter sisådär två-tre dagar: ”AAAAAAH! JAG VILL TILL GÖTEBORG! JAG VILL UT PÅ INSPELNING! JAG BLIR GALEN AV ATT INTE GÖRA NÅGOT!”
----
I en trea i utkanten av Göteborg sitter Toni och skriver på en sammanfattning av 2010. Han rynkar pannan och suckar eftersom han inte hittar den glöden i texten som han behöver för att kunna publicera den med gott samvete. Imorgon ska han åka till Eskilstuna för att fira sitt nyår där. Han lutar sig tillbaka och tar en klunk tjeckiskt öl. Reser på sig från sin stol, lämnar rummet och går ut på balkongen för att se på fyverkierna som kidsen på gården börjat smälla av i förtid.
”Har det börjat nu? Har jag börjat leva det här livet jag drömt om?”, tänker han och lutar sig mot det iskalla räcket. En raket smäller orosväckande nära marken och Toni tänker en cynisk tanke om hur kidsen på gatan med all rätt kommer vakna i morgon med några fingrar mindre.
”Äh, skärp dig. Gå nu in och packa ryggsäcken inför imorgon. Det kanske är bättre att ägna sig åt att leva livet än att tänka sönder det. Nästa år, när jag sitter och skriver på en sammanfattning av 2011 kommer jag nog inte vara särskilt klokare, men nåt säger mig att det kommer bli ett spännande inlägg. Jag kommer att ha slutat skolan och börjat arbetslivet. Jag kommer att ha lärt känna nya människor, fått nya historier, nya erfarenheter. Fan, det kanske är nu det börjar?”
---
Gott nytt år!
No comments:
Post a Comment