Jag har konsekvent undvikit att läsa texter av aftonbladets skribent Alex Schulman de senaste året, eftersom jag anser att denna inte bara skriver dåligt, utan även för att den vuxenmobbning som han gjort sig känd för är patetisk. Men jag lyckades ändå ögna igenom en text han skrivit alldeles nyligen. Den handlar om hur jobbiga vegetarianer är eftersom att "De där människorna som vägrar kött och väljer te i stället för kaffe – de gör det för att de vill vara speciella. De drivs av att sticka ut, särskilja sig."
Hade texten innehållit nån sorts humor eller nåt sorts perspektiv som kändes fräscht, då hade jag kunnat förstå hans synpunkt. Men denna text, precis som hans övriga, bygger på en världsbild där cynism och status är viktiga beståndsdelar. Och status -enligt Schulman och många av hans trendkänsliga kollegor- är det viktigaste som finns. Inte vem du är, och varför du är det. Det spelar ingen roll så länge du verkar viktig.
Personligen äter jag varken kött eller fisk sedan något år tillbaka -och precis som de flesta av alla vegetarianer jag mött så gör jag det på grund av ideal och principer. Dessutom så dricker jag inte kaffe på grund av ett enkelt faktum: Jag tycker inte att det smakar gott.
No comments:
Post a Comment