Lyssnar på min nyiköpta Bright Eyes CD "Fevers & Mirrors". Det är första skivan jag fysiskt äger med Conor Oberst och hans kompband. Jag har hört låtarna förut, men jag hade nästan glömt bort vilka kraftfulla låtar som gömmer sig här. En risk med Bright Eyes är att det kan bli för mycket... typ, självmordsångest, men i små doser kan man inte göra nåt annat än att älska fanskapet. En dag måste jag köpa "I'm Wide Awake, It's Morning" av samma upphovsman, men den är i dagsläget fortfarande för dyr (Varje skiva som kostar mer än 140 spänn är egentligen för dyr. Det finns inte en chans i helvete att det kostar ens 1/3 så mycket att producera en plastskiva med musik).
Höjdpunkten på "Fevers & Mirrors" kan i alla fall vara när låten "Arienette" tar slut, vi hör Conor resa på sig, gå över ett trägolv, sätta sig nånstans i ett annat rum och börjar spela nästa låt "When the curios girl realises she is under the glass" från fjärran, med en tv i bakgrunden. Genialiskt, medryckande, poetiskt, you name it. Första versen avslutas:
No matter how I may wish for a coffin so clean
Or these trees to undress all their leaves onto me
I put my face in the dirt and then finally I'll see
The sky that has been avoiding me.
Den här skivan måste ni lägga vantarna på!
No comments:
Post a Comment