Jepp, det här är vad jag har att komma med just nu:
Amadeus -Directors Cut:
Milos Formans film från tidigt 80-tal kan vara bland det bästa som det årtiondet producerade. Såg den i söndags och häpnade över vilket mästerverk det var.
Håkan Hellström "Klubbland":
I stark konkurrans med "Precis som Romeo" är detta senaste skivans bästa låt. Hellström slår sönder gränserna mellan pop, dansmusik och poesi. Aldrig förr har en synthslinga mött sånt litterärt motstånd. När Hellström vrålar "Slutet har just börjat mellan dig och mig" når han en av sina mest sorgligaste stunder. Hellström är verkligen "magisk, men tragisk". "Klubbland" kan i alla fall vara årets låt.
Pat Garreth and Billy the Kid:
Nu har den släppts på dvd, äntligen. Den största orsaken till att jag köpte den var givetvis att Dylan spelar en stor roll i filmen, och att han gjorde den underbara filmmusiken. Att sedan Sam Pekingpah gjort filmen och Kriss Kristofferson spelar huvudrollen är inget minus. Tyvärr håller inte filmen hela vägen, den har sin stunder av briljans, men den blir lite för spretig och dramat lyckas aldrig fördjupa sig. Men en bra film dock, och scenen då "knocking on heavens door" ackompanjerar en döende mans sista andetag är svårförglömmlig. På extramaterialssidan finns dessutom lite godis för oss som är lite förtjusta i Kristoffersons hippiecountry.
No comments:
Post a Comment