Konversation i Skåne #1

Pågatåget mellan Malmö och Ystad. 00.30. Halvfull vagn. Jag sitter i mitten av vagnen och bläddrar i en tidning. Har haft en toppendag i Lund och Helsingborg. Försöker kasta blickar ut genom fönstret när vi stannar på olika stationer för att se exakt var vi befinner oss, och hur många stationer vi har kvar. Smått berusad tjej sitter några platser framför mig. Hon är blond, är rätt söt, sörplar på en öl och har en rastlös blick som söker efter någon att konversera med.

"Var ska du av?", säger hon.
"K-", svarar jag.
Hon fortsätter:
"Du ser nervös ut"
"Gör jag? Jag bara försöker se var vi är, vill inte missa min hållplats."
"Var är du ifrån? Du låter inte skånsk. Sätt dig här bredvid och prata."
"Okej... Var jag är ifrån? Det vet jag knappt själv längre. Norrlänning från början, men jag bor i Trollhättan vanligtvis. Just nu är jag bara här och...jobbar på en grej."

Hon räcker mig sin ölburk.
"Här. Drick lite. Ta en klunk. Kom igen nu."
"Tack"
"Vi kan lika gärna prata lite grann tycker jag. Så har vi nåt att göra. Jag heter Amanda..."
"Jag heter To..."
"...och jag bor i Ystad, så jag ska kliva av där. Det är så tråkigt att sitta på tåget och vara full -är det inte det?"
"Jag är inte f..."
"Drick lite mer öl. Jag ska in på fest i Ystad, var ute i Malmö men jag är ju bara -89a vettu så jag kommer inte in nånstans. Så min kompis pojkväns lillasyster skulle ut på BaraBar i Ystad så jag bara...Okej. Har du varit på BaraBar?"
"Näe"
"Du måste gå dit nån lördag! Ystads bästa ställe. Det är typ det enda, men är så nice!"
"Ligger inte det ovanför ett Coop?"
"Ja, vakterna där är så trevliga... Vad har du gjort i Malmö då?"

Hon tar en klunk öl och passar på att andas. Hon verkar inte andas särskilt ofta.
"Jag har varit och... ", säger jag och blir avbruten igen.
"...Här! Drick mer öl! Jag fick en sambo idag."
"Jaha"
"Ja! Jag satt i min lägenhet. Alltså, du kanske inte har märkt det, men jag är rätt social av mig. Så jag bara, okej, vad tråkigt det är att sitta ensam hemma. Så jag åkte till en djuraffär och köpte en kanin. Han är såååå söt! Du ska se honom. Det fanns två kaniner att välja på. En som var perfekt och en som var lite defekt. Gissa vilken jag valde!"
"Den def..."
"Den defekta! Han är så söt. Han har lejonman runt hela kroppen. Så jag gick ut och rastade honom på gården. Då kommer det fram en från bostadsföreningsstyrelsennånting och säger att jag inte får rasta honom där. Han bara, du får inte rasta djur här, det står på skylten. Jag bara, vadå, det står att jag inte får rasta hundar, det här är en kanin. Han bara, nej. Så jag gick in igen och så mötte jag en gubbe i trapphuset där som blev skitsur när han hörde det. Vet du vad han sa då?"

Jag gissar vilt. Tänker på nåt som nån sa tidigare idag.
"Någonting om lök?"
"Han sa jävla fittor! Hahahaha, värsta gubben på 88 år. Jävla fittor kallade han dem. Så han skulle ta upp det i styrelsen och säga åt dem att låta mig rasta min kanin på gården."
"Cool gubbe."
"Alltså jag jobbar ju på [en stor hamburgerkedja] utanför Ystad. Så jag ska möta några andra som jobbar där också men i Ystad, nu ikväll. Alltså, de tycker att jag är värsta bitchen. Kan du förstå det? Vet du var de kallar mig?"
"Näe"
"Typ hora. Vet du varför? För att jag säger vad jag tycker! Kan du fatta det? Vill du ha mer öl? Här. Drick! Vilken liten fest vi fick här. Hur långt har vi kvar? Några minuter? Ja alltså, jag erkänner, jag jobbar på [hamburgerkedjan] och det är ju liksom bara tillfället, men jag fattar inte varför de ska hålla på sådär och ha värsta konkurrensen mellan olika butiker. Men skit i dem, de är idioter..."

Hon blir tyst en sekund och stirrar ut i intet innan hon plötsligt fortsätter som om nån bara tryckt på PAUSE och sen PLAY:
"Alltså, de flesta av mina kompisar är killar. Jag är liksom en pojkflicka. Kanske inte klär mig så, men jag föredrar att hänga med killar, de håller inte på med en massa intriger och så. Men nu ikväll hade det varit roligt att följa med de andra in på klubbarna i Malmö. Men alla mina kompisar är några år äldre så jag fick stanna utanför"
"Du verkar vara väldigt ensam", säger jag men hon lyssnar inte på vad jag säger.
"Här ska jag av! Ditt stopp kommer precis här efter, du behöver inte vara nervös. Vill ha mer öl?"
"Det är bra"
"Du ska inte följa med på BaraBar?"
"Jag är väldigt trött."
"Det var kul att prata med dig. Vi ses nångång. Hejdå".

Hon kliver av tåget och försvinner ut i mörkret utanför fönstret. Det slår mig plötsligt att den där vännen som väntade på BaraBar kanske inte gjorde det ändå. Jag tar upp min tidning och fortsätter läsa.