Dylan & Norah Jones

Nu länkar jag väldigt mycket till YouTube.com, men här hittade jag en riktig pärla, en duett mellan Dylan och Norah Jones. Man märker att Jones har lite svårt att hänga med i Dylans frasering, men å andra sidan kompenseras det med riktigt snygga pianolicks från Dylans sida.

http://www.youtube.com/watch?v=kwKcm3jMOkI

Blues för Johnny Cash

Jag har en svart kostym
och en slips av skallerormskinn
Jag har en sång på tungan som går på repeat
Johnny, Den sången är din

Dom vägar jag tar är omvägar,
men jag har inte bråttom hem
Min hunger är outplånig, jag svettas
och det värker i varje lem

Jag har en sprucken röst
och en lång väg att gå
Men det hade du också, hundra gånger om
men det gick rätt bra ändå

Jag har en tom flaska i näven
den har gjort mig berusad och bitter
Landsvägen är ändlös, trots att natten är slut
Johnny, hör du fåglarnas kvitter?

OJOJOJOJOJ!

Ja, mitt utrop beror på denna fantastiska sida som vi kallar YouTube.com! Här har någon skön lirare lagt ut detta videoklipp med Bob Dylan vid sitt piano, som vi alla vet är stor konst, framförandes Sam Cookes soulklassiker "A change is gonna come". Detta är så sjukt bra att det ni bara måste se det...

Memphis Slim

Det fina med blues är att det finns otaliga samlingsskivor för under femtiolappen att hitta i de flesta skivbutiker. Idag kunde jag inte hålla mig från att köpa en samling låtar av Memphis Slim för 40 spänn. Tyvärr fanns inte "Mother Earth" med, en mästerlig blues, men man kan inte få allt här i världen. Dock fanns det många pärlor som bevisar tesen att ett piano och en saxofon kan vara det lilla som krävs för att få till ett riktigt tunggung!

Johnny Cash & Marit Bergman

Johnny Cash "A Hundred Highways
Jag lyssnar igenom den postumt utgivna femte delen i Cashs American-serie på AOL.com. Det märks att han kramades med döden, gamle Johnny. Vid en första genomlyssning verkar skivan inte vara något mästerverk, men när det bränner tills så bränner det till ordentligt. Min favorit är helt klart "God's gonna cut you down". En apocalyptisk tungblues med handklapp och Cash i sitt coolaste mood. Springsteens "Further on up the road" var den låt som jag hade störst förväntningar på, och den är bra, och raderna om att ha på sig sin deadman suit är väldigt bra med den åldrade stämman, men den påminner en också om att Rick Rubin kanske jobbade lite väl mycket på konceptet "Nu ska Johnny sjunga en ny låt" ibland. För på "A Hundred Highways" är det gospelsångerna som är bäst, Cash älskade låtskatt som han sjunger över sin ankommande död och sin förlorade hustru. Värt att notera är också hand sista egenskrivna låt "Like the 309", en riktig blues tamefan, som bevisar att Johnny Cash var en fantastisk låtskrivare in i det sista. Betyg vid första genomlyssningen: 7/10


Marit Bergman -Live
Jag & my lady var och såg Marit Bergman live igår i Norrköping. Med akustisk gitarr i famnen blev hon backad av en ståbas och ett piano. En magisk spelning. Marit spelade hälften låtar från den kommande skivan och hälften gamla "hits". Förutom några mindre laddade partier höll den supercharmiga popsångerskan publiken i ett järngrepp. När hon med sin klara stämma (har hon tagit sånglektioner på senaste?) brast iväg i en brinnande "I Miss You" var det solklart att hon är Sveriges bästa kvinnliga artist just nu! Det var också häftigt hur "I Take My Wings Of You" och "Keanu Eyes" som var med på den ojämna och stundtals svala debuten "3.0 AM Serenades" lät som självklara klassiker i genren sorgsna svenska ballader när hon framförde dem utan elektronisk uppbackning. Betyg: 8/10