Sex fantastiska helger

Det hade stått still ett tag. Jag hade tagit det lugnt veckans alla sju dagar. Laddat upp mig. Vilat. Var sjuk en vecka. Jobbade lite. Sen sa det -PANG- och en serie episka och lyckade helger avlöste varandra. Så här gick det till.

Första helgen: B- och M- var på besök. Den ena kom från Skövde, den andra från Helsingborg. Två vilda kvällar. Det blåste på stan. Vi såg "Torsk på Talinn" och "Coupling". M- och B- försökte på småtimmarna när fredagen blivit lördag att hitta några tjejer sugna på efterfest på Trollhättans drottningtorg. De misslyckades fatalt. Vi gick ut igen på lördagen igen: M- stack på rockbaren Backstage medan vi andra jagade några tjejer i skepparmössor. Jag somnade den natten till ljudet av B- och M- som satt och såg på Ultimate fighting och åt kebab.


Andra helgen: Fredagen var en fin kväll. Tacokväll. Jag hade lånat allrummet i den byggnad jag bor i. Där fanns kök och biljardbord. Ett gäng vänner och undertecknad satt till sent och vräkte i oss denna underliga måltid och spelade spel. Biljardbordet gick även varmt det med. Något dygn senare var det söndag och Oscarsnatt. Filmnördar förblir filmnördar, så vi samlades ett gäng hos en klasskamrat och satt uppe hela natten och såg galan. Sällskapet var trevligare än själva galan i sig, om jag ska vara ärlig. Någon hade kommit på att det skulle vara dresscode, så vi satt framför teven så att säga finklädda. Vid sex på morgonen drog vi alla hem till sitt, bara för att återvända till skolan två timmar senare.


Tredje helgen: Intensiv helg. Lite sömn. På fredagen hade några gamla molkomiter hittat till Trollhättan. Ett gäng molkomiter gjorde det som vi brukar, vi snackade skit, väsnades och fick i oss några öl. Jag missade sista bussen hem och fick stanna ute i förorten Sylte en natt. Vaknade upp på soffan och upptäckte att det blivit vår. Ja, jag skrev väl om det ganska nyligen. Vi gick och åt bakispizza på ett ställe där pizzabagaren aldrig tycks komma ihåg vad man beställt.

Jag fräschade upp mig och drog på kvällen till en tillställning för kalixbor i Göteborg. Det blev en oerhört trevlig natt. Lärde känna M- från Umeå. Festdeltagarna tyckes outröttliga och fortsatte till klockan åtta på morgonen. Jävla norrlänningar. Jag stack därifrån med första bussen hem. Det snöade när jag nådde centralstationen.

Fjärde helgen: Varje torsdag är det filmquiz på Meza nere på stan. En trevlig tradition. Givetvis brukar jag vara med i det vinnande laget. En gång vann vi biljetter till en musikal. Kul, tyckte jag och en klasskamrat och gick dit på fredagskvällen. Nåt man inte brukar göra på fredagkvällar. Det visade sig att pjäsen var fyra timmar lång -och av ganska tvivelaktig kvalitet. Vi drog i första pausen. En annan klasskamrat hakade på och det slutade med att vi satt till klockan sex på morgonen och såg "Percy tårar" istället.

Resten av helgen ägnades åt en utflykt till stormarknaden Överby och en filmkväll på lördagen och ett tekniskt rep för en inspelning på söndagen. Ingenting dramatiskt. Men fortfarande även detta en mycket lyckad helg.


Femte helgen: Plötsligt var vi där igen. Filminspelning. "Utan Snö". Polacker, norrmän och svenskar i en enda stor blandning. Alla hade återvänt till Trollhättan för att göra "Reshoots" till den novellfilm som upptog en stor del av min tid november/december. Det blev två väldigt lyckade dagar då jag återigen fick leka FAD. Det blev inte mycket sömn den här helgen, men ett skönt bokslut för en inspelning jag sent kommer glömma. En fantastisk upplevelse som fått mig att växa. Både som människa och som aspirerande filmarbetare. Hur pretentiöst det än låter.


Den sjätte helgen har inte inträffat än, men jag har god anledning att tro att den kommer bli lika episk som de andra. Jag ska ta bussen till Stockholm och fira påsk med C-, en av mina bästa vänner. Två Kalixbor i huvudstaden. Det kommer bli kronan på verket för den här räckan av fantastiska helger. Även om jag uppskattar veckorna lika mycket som helgerna så finns det en viss glädje i den fritid man får. Arbetarklassen motto, så fint uttryckt av Bruce Springsteen:

You get up every morning at the sound of the bell
You get to work late and the boss man's giving you hell
Till you're out on a midnight run
Losing your heart to a beautiful one
And it feels right as you lock up the house, turn out the lights
And step out into the night

Sweet soul cookin' -Kvinnor, musik och mat

Jag skrev ju alldeles nyligen om Plura & Mauros matlagningsprogram på tv8. För att fortsätta i den stilen -att kombinera mat och musik- så måste jag få dela med mig av denna kulinariska resa. Basisten och tillika en av de tre låtskrivarna och sångarna i "Drive-by truckers", Shonna Tucker, ger en guidad tur i hur man gör kyckling i Amerikanska södern. Den fettrika maten tycks också komma till användning när det gäller att smörja strängarna till basen. Toppa denna i dubbel mening delikata donna med en smäktande "southern accent"... då har du ett toppenrecept. Titta och njut.

"That's nasty funk y'all!"

Bandet i fråga, Drive-by truckers släppte förövrigt nytt i förra veckan. Bra som vanligt. Mer rockigt och melodiöst än på länge. Själv gillar jag när de vågar gräva lite i myllan, när spadtagen slår emot rötter som country och Lynyrd Skynyrd. Men det här funkar bra det med. Bäst är "Birthday Boy". En rökare berättad ur en strippas perspektiv. Skivan finns på Spotify.

Angående matlagningsprogram -och kvinnor: Läste kritik mot Plura och Mauros kök. Att det var för grabbigt och att kvinnor aldrig tillåts göra program där de dricker, röker och lagar mat i tv. Att kvinnliga tv-kockar bara ska vara söta och ordentliga. Att det inte finns någon kvinnlig Per Morberg. Jag kan hålla med på ett sätt. Könsrollerna sätter ibland osynliga barriärer. Men samtidigt känner jag: GÖR NÅT ÅT DET! Klaga inte bara. Gör ett tv-program med en kvinna -det behöver inte vara Shonna Tucker- och låt henne röka, svära och bli salongs när hon bereder en tre rätters. Jag skulle titta.

Soundtrack för vinter 09/10

Öppnar ögonen. Aj. Det var ett misstag. Jag blinkar några gånger. Okej. Solstrålarna som ligger på mitt ansikte börjar kännas lite mindre jobbiga. Jag har huvudvärk. Torr i munnen. Är fullt påklädd. Jag är inte hemma va? Sätter mig upp i soffan. Tittar på klockan. 09.00. Tar på mig glasögonen. I andra änden av soffan sover H-. På golvet nedanför mig ligger A- och T-. I sängen på andra sidan rummet ligger B- och snarkar. Det står tomma ölburkar på bordet framför mig, de trängs med TP-frågor och smycken som tjejerna tagit av sig innan de lagt sig. Jodå, nog ser det ut som en reguljär molkomreunion brukar göra. D- kommer in genom ytterdörren. Hon har varit på promenad eller nåt.

"Det är helt underbart väder ute", säger hon.

Min forna klasskamrat A- grymtar nåt ohörbart till svar. Jag ser ut genom fönstret. Känner en kylig men frisk vind komma in i lägenheten. Plötsligt är det solklart vad som just inträffat. Det är inte en lätt bakfylla jag vaknar upp ur. Det är inte en fredagkväll som passerat. Det är det, men inte bara. Det är en lång vinter som jag nu lämnar bakom mig. Det är en vår som anländer.


***

Jag har satt ihop en playlist. Ämnad för spotify. I slutet av den senaste sommaren gjorde jag detsamma, en musikalisk sammanfattning över några spännande sommarmånader. Nu är det dags att göra bokslut för den långa, kalla, hårda, goda, fantastiska, deprimerande, upplyftande vintern 2009/2010. Vissa låtar fungerar symboliskt för den gångna vintern, andra är bara låtar jag lyssnat intensivt på. Här är den.

http://open.spotify.com/user/thetomthumb/playlist/6mdK5CxY5K45uGAoL3AG3b

***

Weezer - (If you're wondering if I want you to) I want you to
Fantastisk pop. Ett perfekt sätt att inleda en lista. Den här har gått varm i vinter. Läs här

The National - Mr. November
I used to be carried in the arms of cheerleaders, är den hjärtslitande textraden i denna uptempodepp. Det finns kvällar då jag kommit hem, med en falafel som enda sällskap, och tänkt tillbaka på den där enkla tiden. Tiden i Molkom då "hejarklacksledare brukade lyfta mig till skyarna". Givetvis är det bara minnets bedrägliga sätt att lura mig. Denna vinter har varit mycket bättre än den förra. Men de där kvällarna med en falafel och The National, då tror jag motsatsen.


Alf Robertson - Jag lämna mitt hjärta i Göteborg
Denna sång har också varit återkommande i högtalarna denna vinter. Jag har de senaste månaderna varit nästan fientligt inställd till Trollhättan som småstad. Tråkigt med stort T har varit mitt omdöme. Men precis som min klasskamrat S- uttryckte det i bilen häromdagen: "Stan blir inte bättre för att du gnäller. Det blir vad man gör det till." Hon har rätt. Jag tror bara att innerst inne längtar jag till den stad som ligger så nära från var jag är nu. Staden jag drömt om i hela mitt liv. Alf Robertson, månader efter en stroke, sjunger om Sveriges framsida.

Fleetwood Mac - Go your own way
Fantastisk sång, populär på förfester.

Promoe feat. Per Vers - Dekadansken
Denna omskrivning av Promoes lysande Dekadansen är en vansinnigt skön dansk uppdatering. När jag satt på en ersättningsbuss i nån byhåla sex timmar försenad, på väg hem från en jul i Kalix hade jag denna i lurarna. Bakom mig satt en kvinna och grät, och blev tröstad av sin pojkvän, över nåt privat. Jag ville ge henne friheten från att åtminstone slippa ett extra antal öron som tjuvlyssnade på deras konversation.

Bruce Springsteen - Better Days
Efter årsskiftet började jag träna igen. I första hand genom att simma regelbundet. Någon som ansvarar för den musik de spelar i simhallen är uppenbarligen ett stort fan av Springsteen. När jag plaskar mig framåt mot framtida längder så är det ofta några av Bossens mindre spelade guldkorn som ljuder i högtalarna: "Sherry Darling", "Nebraska", "Independence Day" m.fl. Det här är en av dem. Bruce sjunger att det här är bättre dagar, bättre än de förut. När jag sitter i bastun efteråt och sjunker in i mina egna tankar, fysiskt utmattad men rensad från tvivel och oro. Då vet jag att det är sant. Det här ÄR bättre dagar.

Blue Rodeo - Cinema Song
En vinter är en bra ursäkt för att krypa ner i biomörkret. Det gjorde jag under Göteborgs Filmfestival. Men den här sången representerar för mig perioden november/december då jag jobbade på "Utan Snö". Novellfilmen. Lyssnade på denna ibland när jag kom hem från inspelningen. Det var ett spännande projekt som jag sent glömmer.

Juice Leskinen - Juanoski here I come
Skrev om Leskinen här och här

Jakob Dylan - All day and all night
När jag stod på en iskall busshållsplats i Angered många återkommande sena kvällar i början av vintern efter arbetsdagar på "Kommisarie Winter" så lyssnade jag av nån anledning ofta på denna. Kanske för att den handlade om att jobba hårt -och gilla det.

Drive-By Truckers - Let there be rock
Ja. Glöm inte rock and rollen. Liveversionen av denna räddade julafton.

Plura Jonsson - I hajars djupa vatten
Även detta ett soundtrack. Det mörka soundet, den ekande sången, i mina lurar när jag går genom snöiga gator i Trollhättan. Jag gick förbi ett fönster där ett tjog människor tränade nån sorts gymnastik. De rörde sig i synk till musiken. Jag blev stående i en halv minut. Det såg ut som en bisarr musikvideo.

Hank Williams - Alone and forsaken
I en gala för Haiti gjorde Neil Young och Dave Mattewhs en vacker version av den här sången. Hank Williams bästa. Den får väl symbolisera en omvärld som varit minst sagt kaotisk på sistone.

Band of Heatens - Jackson Station
Här

The Faces - Cindy Incidentally
Riffet är stulet av Bob Dylan, men med en ung Rod Stewart vid micken så är det nog ingen bryr sig.

Junip - The Ghost of Tom Joad
Cover på Springsteen. Jag har knappt lyssnat på den i vinter. Men den här versionen, med den flygande orgeln, finns i huvudet när sitter på ett tåg en dygnslång resa hem mot Kalix. Jag inser att den här spellistan innehåller mycket dov, melankolisk musik. Men sådan är årstiden. Med all rätt. Allvar har sin tid. Sommaren har sin.

Rolling Stones - Winter
It sure been a hard, hard winter
My feet been draggin' 'cross the ground
And I hope it's gonna be a long, hot summer
And the light of love will be burnin' bright

Juankoski here I come

Ibland vill man bara sätta sig i en bastu med en kall öl och en knippe björkris och sen gå ut och ta ett dop i sjön. Kanske har man med sig en söt tjej. Sen vill man sitta på trappsteget utanför bastun och titta ut i den ljusa sommarnatten. När jag hör den sjukt catchiga refrängen i Juice Leskinens "Juankoski here I come" så är det ett sånt tillfälle.

Mauro & Pluras kök

(Se Programmet här)

Dåliga dagar brukar jag lite skämtsamt kalla mig världens yngsta medelålders man. Så tycker ni att det blir lite för mycket gubbnostalgi nu, så förstår jag varför.

Jag har sett världens bästa matlagningsprogram. Det har hittills bara gått ett avsnitt så jag kanske är lite tidigt ute med att omnämna det så. Jag är dock benägen att ta den risken. "Mauro och Pluras Kök" gick i torsdags kväll på TV, och hamnade därefter på tv8 play. Länken till detta finns ovan.

Jag var rädd för att det här skulle bli pretentiöst och tråkigt -som liknande matlagningsshower lätt tenderar till att bli. Jag hade som många gånger förr fel. Idén till showen är enkel. Plura Jonsson, frontfiguren i Eldkvarn och ett av detta lands största låtskrivare, och han polare Mauro Scocco dricker vin, röker och lagar käk med några inbjudna gäster. Att Plura är kunnig i matlagning och rolig att lyssna på visste jag sedan tidigare, men jag blev överraskad av hur pass rolig och skön Mauro Scocco är. Han kan visst inte bara göra sliskiga ballader och lådvin, utan kan släppa både en och annan sarkastisk oneliner.

Gäster i första programmet var en blyg Lena Philipsson och en kanonfull Håkan Hellström. Gitarren kom fram både en och två gånger mitt i matlagningen. Även om min vegetariska kosthållning inte fick mig särskilt sugen på medelhavsfisken som tillagades så såg det åtminstone gott ut. Alltid något. På det stora hela kändes programmet som att någon dragit in några kameror rakt in i en hemmafest, vilket egentligen var fallet. Är man sedan något nördigt lagd som undertecknad, så kan jag inte låta bli att njuta av hur Håkan Hellström spelar Eldkvarns "Tag min hand" eller höra på historien om hur en berusad Mauro Scocco ringt till legendariska musikproducenten Kjell Andersson klockan tre på natten för att kräva att skivbolaget skulle stoppa Eldkvarns senaste singel...

Inspirationen spred sig givetvis till verkligheten, även om det inte blev fullt lika kulinariskt: På fredagskvällen samlades jag och ett gäng Trollhättebor för att arrangera en tacokväll. Vi hade lånat en gemenskaphetslokal i anknytning till mitt hus med både biljardbord och stort kök. Det blev några glas här med, både före, under och efter middagen. Jag avstod biljardturneringen i avsaknad av talang, men deltog däremot i en duell av "Masters of Music".

Tillslut hamnade vi ett gäng uppe i min lägenhet i nåt som med endast god vilja kan kalla efterfest: Vi satt väl mest och yttrade klagosånger över Trollhättan som stad. Jag höll långa tirader om hur svårflörtade trollhätteflickor är utan att komma fram till några särskilt nya insikter. Det var trots detta en lyckad kväll. Kanske inte lika laddad med anekdoter som i Mauro och Pluras fall eller för den delen lika välsmakande, men ändock en minnesvärd kväll.