Mauro & Pluras kök

(Se Programmet här)

Dåliga dagar brukar jag lite skämtsamt kalla mig världens yngsta medelålders man. Så tycker ni att det blir lite för mycket gubbnostalgi nu, så förstår jag varför.

Jag har sett världens bästa matlagningsprogram. Det har hittills bara gått ett avsnitt så jag kanske är lite tidigt ute med att omnämna det så. Jag är dock benägen att ta den risken. "Mauro och Pluras Kök" gick i torsdags kväll på TV, och hamnade därefter på tv8 play. Länken till detta finns ovan.

Jag var rädd för att det här skulle bli pretentiöst och tråkigt -som liknande matlagningsshower lätt tenderar till att bli. Jag hade som många gånger förr fel. Idén till showen är enkel. Plura Jonsson, frontfiguren i Eldkvarn och ett av detta lands största låtskrivare, och han polare Mauro Scocco dricker vin, röker och lagar käk med några inbjudna gäster. Att Plura är kunnig i matlagning och rolig att lyssna på visste jag sedan tidigare, men jag blev överraskad av hur pass rolig och skön Mauro Scocco är. Han kan visst inte bara göra sliskiga ballader och lådvin, utan kan släppa både en och annan sarkastisk oneliner.

Gäster i första programmet var en blyg Lena Philipsson och en kanonfull Håkan Hellström. Gitarren kom fram både en och två gånger mitt i matlagningen. Även om min vegetariska kosthållning inte fick mig särskilt sugen på medelhavsfisken som tillagades så såg det åtminstone gott ut. Alltid något. På det stora hela kändes programmet som att någon dragit in några kameror rakt in i en hemmafest, vilket egentligen var fallet. Är man sedan något nördigt lagd som undertecknad, så kan jag inte låta bli att njuta av hur Håkan Hellström spelar Eldkvarns "Tag min hand" eller höra på historien om hur en berusad Mauro Scocco ringt till legendariska musikproducenten Kjell Andersson klockan tre på natten för att kräva att skivbolaget skulle stoppa Eldkvarns senaste singel...

Inspirationen spred sig givetvis till verkligheten, även om det inte blev fullt lika kulinariskt: På fredagskvällen samlades jag och ett gäng Trollhättebor för att arrangera en tacokväll. Vi hade lånat en gemenskaphetslokal i anknytning till mitt hus med både biljardbord och stort kök. Det blev några glas här med, både före, under och efter middagen. Jag avstod biljardturneringen i avsaknad av talang, men deltog däremot i en duell av "Masters of Music".

Tillslut hamnade vi ett gäng uppe i min lägenhet i nåt som med endast god vilja kan kalla efterfest: Vi satt väl mest och yttrade klagosånger över Trollhättan som stad. Jag höll långa tirader om hur svårflörtade trollhätteflickor är utan att komma fram till några särskilt nya insikter. Det var trots detta en lyckad kväll. Kanske inte lika laddad med anekdoter som i Mauro och Pluras fall eller för den delen lika välsmakande, men ändock en minnesvärd kväll.