#2: Skjortan.

När jag öppnar min garderob kastar jag in en smutsig skjorta i tvätthögen och drar snabbt ut en ren från en galge, och smäller snabbt igen dörren innan allting rasar ut på golvet. Jag har på rent måfå dragit ut den nyköpta H&M-skjortan. Det är en rutig historia i röda, svarta och vita ränder. Av någon anledning kändes den bekant när jag köpte den, och det är inte förrän nu när jag står här på mitt rum som jag känner igen den. Jag hade en mycket liknande skjorta när jag var ett barn.

***

Det är mitten av 90-talet, jag stod utanför portarna till min mellanstadieskola. Det regnade i den norrbottniska byn, och majoriteten av alla byns ungar var ute på skolgården och stojade. När jag var i den åldern var jag, inte helt oväntat, en underlig unge. Jag hade en sjukt livlig fantasi, och minns att jag ibland hade svårt att skilja på verklighet och fiktion. Så just nu minns jag att jag stod och följde mönstret i en vattenpöl med blicken. Det såg ut som ett stormande hav. När jag tittade upp märkte jag att en flicka från klassen stod och tittade på mig.
"Om du hade modernare kläder så hade du kanske haft fler vänner.", sa hon tillslut.
"Va?"
"Om du hade haft modernare kläder. Så kanske du hade haft fler vänner."
"Jag har vänner!"
"Ja, men inte så många."
"Jo, det är sant, sa jag. Jag visste inte riktigt hur jag skulle göra en comeback efter en sådan dräpare. Så jag började ifrågasätta själva påståendet.

"Vadå omodernt", sa jag med min släpande tioåriga Kalixdialekt, "det här är en skjorta! Alla har skjortor. På tv. ".
Hon sa inget. Hade jag varit sådär tio år äldre hade jag kunnat upplysa henne om att den hyfsat nyligen avlidne Kurt Cobain varit med och gjort flanellskjortan hypermodern. Det är var trots allt 90-talet. Men det hade nog inte bitit på henne ändå.
"Jag ville bara hjälpa dig", sa hon tillslut och gick.

Jag stod kvar i regnet och förde fingrarna över skjortbiten som stack ut under min jacka. Skjortan var rutig: Svart, vit och röd. Vad var det för fel på skjortan? Den var skön och snygg, det var jag helt övertygad om. Den tioåriga Toni slog tankarna ur huvudet och fortsatte följa mönstret i vattenpölen.

***

Jag springer mot spårvagnen i regnet, på väg mot en fest. Det är lördag, och vinflaskan slår mot högerbenet där den dinglar i den mörkt lila påsen. I sista sekund slinker jag in i vagnen och sätter mig på en plats längst fram. Jag tittar ner och ser min skjorta sticka ut från jackans nederkant. Följer mönstret på skjortan med blicken.