#4: Undertecknad går med trasiga skor

Hann med spårvagnen i sista sekunden. Dörrarna stängs bakom mig. Dimper ner i sätet, pustar ut. Vagnen är halvtom, klockan är strax efter sju en lördagkväll. Jag är på väg till slutfesten för långfilmen jag arbetat på de två senaste månaderna.

När jag sätter mig ner inser jag mitt misstag. De två skorna som jag tog på mig i all hast, ett par slitna conversekopior, har ju var sitt hål under hälen. Om det börjar regna ikväll kommer mina fötter bli våtare än Venedig. Inser att jag måste göra en tillfällig lagning och ser mig runt efter material att täta hålen med. Upptäcker det lilla häftet med tidtabellen som hänger precis framför mig.
”Perfekt”, tänker jag och river den i två. Tar var sin halva och placerar dem omsorgsfullt i sulan. Den här lagningen kommer hålla lagom för kvällen, sen kan jag slänga skorna när jag kommer hem. Jag snör på mig dojjorna igen och tittar upp. Då ser jag att killen på sätet bakom mig stirrar på mig med intensiv blick. Han ser ut att vara övertygad om att liraren framför honom är en uteliggare. Jag nickar en hälsning till honom. Han vänder bort blicken.

Där har ni en perfekt metafor för hur jag levt mitt liv de senaste månaderna. Tillfälliga lösningar som skjuter upp problemen till morgondagen. Jag har skyllt det mesta på jobbet, sagt att jag kommer fixa allting snart, ska bara bli färdig med det här projektet först. Sen när väl en produktion närmat sig sitt slut så har telefonen ringt och jag har hoppat på nästa. ”Jag ska vila ut.... jag ska städa ordentligt...jag ska fixa med de där papprena...jag ska sätta igång med träningen...jag ska bara göra färdigt det här jobbet först.”. Istället har jag gjort någon tillfälligt lösning på problemet, men de tillfälligheterna har till slut visat sig vara varaktigheter.

Men nu sitter jag här på vagnen. Med skor lappade med 6ans tidtabell. På väg till en slutfest för det troligen sista projektet det här året. Efter det här väntar en semester, mer eller mindre frivillig. Det är nu jag ska slänga de här gamla pjuxen och skaffa ett par nya, hela. Det kommer jag också att göra...

Imorgon.