Jag vet att inläggen kommer med ett ganska långsamt tempo. Ska försöka bättra mig. Vad tycks om den nya designen, förresten? Var den förra, som jag trots allt haft i fyra och ett halvt år (!) bättre?
Nu kommer ni nog dessutom bli besviken om ni hade räknat med att få läsa nåt som är av allmänhetens intresse. Istället tänkte bara återge en text som var en ren skoluppgift. Vi skulle nedteckna några tankar om någon film eller seminarium vi sett under Göteborgs filmfestival. Jag valde att skriva angående filmen "Framtidens Melodi" som jag tyckte mycket om. Lika bra att publicera den här, tänkte jag, då jag kommer in lite på det här med framtidens filmbransch.
Här är den:
Tankar angående ”Framtidens Melodi” & ”Händelse vid bank”
2007 vann den värmländska och flerfaldigt prisbelönta filmarduon Jonas Holmström och Jonas Bergenström (som i dagligt tal går under namnet Dubbeljonas) Göteborg filmfestivals kortfilmspris startsladden. Nu när filmskaparna gjort sig kända för att arbeta med extrem lågbudget, så hade de plötsligt resurser till en långfilm. Så blev fallet. ”Framtidens melodi” blev duons debutfilm.
Filmen handlar om två figurer i samhällets utkant; Janos är en medelålders man som hittar mat i soptunnor och hamnar i bråk med väktare på stan när han försöker tjäna pengar som gatumusikant. Stig är sjuttio och har utsett sig själv till Janos manager. Skådespelarna i ”Framtidens Melodi” är alla amatörer, och spelar i princip sig själva. Filmen är inspelad på dv, där filmteamet består av de båda regissörerna som både fotar och tar ljudet själva. De jobbar utan manus och låter istället filmen växa fram genom improvisationer.
Det är ingen vacker film, tekniskt sett. Hade inte ljudet i efterhand bearbetats av Ljudligan hade den förmodligen låtit sämre än den redan gör. Men som filmupplevelse och historia är ”Framtidens Melodi” oerhört uppfriskande. Den ger en insyn i en del av samhället vi aldrig ser filmer om i Sverige. När Janos, med sin alkoholiststämma och sin trasiga gitarr, sjunger och spelar Björn Afzelius ”Ikaros” säger den scenen mer om mänsklighet än hundra Beckfilmer på rad.
Ruben Östlunds kortfilm”Händelse vid bank” fick tjänstgöra som förfilm. Kortfilmen är trogen Östlunds berättarsätt, en filmskapare för YouTube-generationen. I realtid får följa ett misslyckat bankrån och de ögonvittnen utanför banken som väljer att reagera på minst sagt skilda sätt. Även Ruben Östlund har gjort sig känd för att arbeta på ett okonventionellt sätt. Det filmteam som han använder är snarare ett kompisgäng än en samling filmarbetare. Även här enbart med amatörer som skådespelare, och utan traditionellt manus. Resultatet är att han blivit hyllad som en av Sveriges mest nyskapande och spännande filmskapare.
Som aspirerande filmarbetare väcker dessa två filmer tankar hos mig. De mest intressanta filmerna i dagens svenska filmklimat tycks vara de filmer som går utanför ramarna. De som bryter med både vårat invanda sätt att se film, och i synnerhet SFI's filmkonsulters krav för filmstöd. (Här kan även Roy Anderssons filmskapande räknas in). Jag sätter personligen de här filmerna både kvalitets- och underhållningsmässigt högre än mycket av den konventionella filmen som görs i Sverige.
Samtidigt erbjuder inte filmskapare som Dubbejonas eller Ruben Östlund inte stora arbetsmöjligheter för det här landets filmarbetare. Den nya tekniken ger filmskaparna möjligheten att klara sig utan ett kostsamt team som kräver en inspelningsplanering. De här regissörerna vet nog knappt vad en FAD är. Det här är ju lågbudgetfilmer som följaktligen får en hyfsat liten publik i dagsläget, så det är väl inte som att de riskerar att konkurrera ut filmserier som Falk och Beck som försörjt många filmarbetare här i landet.
Det jag dock tycker är intressant är att jämföra de här två olika delarna av Filmsverige: I ena ringhörnan de traditionella berättelserna och filmerna, stämplade och godkända av SFI. I den andra ser vi de nya filmarna som växt upp med både ett nytt sätt att göra och distribuera film. En än så länge ganska tanig utmanare, men som uppenbarligen växer sig starkare dag för dag.
Med de nya filmskaparna växer det också fram en ny publik, och frågan är hur detta kommer påverka filmbranschen i framtiden. Jag kommer att tänka på ett seminarium om realism jag såg under festivalen. Den avslutades med att föreläsarna visade den mest sedda svenska filmen genom tiderna. Nej, det var inte ”Sjunde inseglet”, ”Göta kanal” eller ”Arn”. Det är ett minutlångt klipp filmat med en mobiltelefon på en bebis som skrattar. Filmen är i skrivande stund sedd av över 100 miljoner människor. Ingen filmarbetare fick betalt för produktionen.
No comments:
Post a Comment