Sophie Zelmani

Jag gillar kvinnans låtar, åtminstone den handfull jag hört. Laddade ner hennes "I'll Remember You" i tron att det var en Dylan-cover, men det visade sig vara ett egetskrivet verk på hög nivå, mycket mysig. Men Zelmanis största låt verkar vara "Oh Dear". Stillsamt, visst, men ruskigt välspelat och en sjuhelvetes "snygg" vers som cirkulerar kring frågorna "Do you ever go out? When was the last time you went out?"

blues för en lördag

lämna nycklarna till bilen hemma ikväll
det kommer bli en lång och blöt natt
de säger att våren är här
det är svårt att tro när himlen är svart
om vi springer hinner vi med bussen
om vi inte gör det gör det ingenting
vi har hela natten på oss
hela natten på oss att driva omkring

släng alla förhoppningar du har
de är bara ännu en hög med bajs
visa mig vägen till jukeboxen
lite depeche mode nu vore nice

jag har jobbet hela dagen på gatan, baby
så ge mig nåt som gör det värt det
vissa nätter är så här
men det är väl nåt du redan vet
jag vill inte slå nån på käften
inte ta bort nån fokus från oss
men det får bli som det blir
om nån alkis börjar slåss

så glöm allt sweet talk du hört
det är bara skitsnack så klart
jag måste hitta en jukebox
lite bob hund nu vore underbart

65!

Bob fyllde 65 igår. Då är han pensionär alltså. Det firade jag i går med att lyssna på valda låtar ur hans arkiv av låtar, men jag undrar om man inte borde köpt en tårta när man ändå höll på?

I alla fall (när du läser det här): Grattis i efterskott Bob!

Tolvtaktsblues i Schlager

Jag ska ställa upp i schlagerfestivalen nästa år. Eller, jag planerar att göra det som textförfattare. För om Lordi kunde vinna med en hårdrockslåt så ska väl en tolvtaktsblues också kunna vinna?

Först måste jag bara hitta nån som vill tonsätta nån av mina texter. Det här kan ju bara bli succé.

Lordi

Storartat. Lordis "Hard Rock Hallelujah" är Finlands först vinst i Eurovisionsschlagerfestivalen. De har kämpat så länge, och äntligen fick de vinna. Världens bästa folk är finnar. Årets vinnare är Sagan om Ringen-statister.

Politisk Blues #12

Jag vill ha ett jobb, inget marknadspolitiskt program
Jag vill ha ett jobb, inget marknadspolitiskt program
Jag vill försörja mig själv, utan att skammen kravlar fram

Jag ser ett blått parti, vita lögner och röda ögons glöd
Jag ser ett blått parti, vita lögner och röda ögons glöd
De ger dig ingen mjöl när du ska baka ditt leverbröd

Du kan få spela vilken roll du vill, folk kan få kyssa din ring
Du kan få spela vilken roll du vill, folk kan få kyssa din ring
Du kan få vara Bob Dylan eller Toni Savela, jag kan vara ett mellanting

"Play it fucking Loud!" 40 år

Idag är det 40 år sedan Bob Dylan stod på scenen i Manchester, felaktigen känd som "Royal Albert Hall", och ett av hans forna fans skrek "Judas" åt honom. Ni känner alla till historien. Därför lyssnar jag i dag på "Live 1966" som liveutgåvan heter. Mumma för själen.

"Play it fucking Loud!"

Blonde on Blonde 40 år!

Idag är det 40 år sedan ett av musikhistoriens bästa album släpptes; Bob Dylans "Blonde on Blonde". Ni som har skivan vet redan att det är en studie i bländande melodier, sinnesutvidgande texter och perfekt rock'n'roll. Ni som inte vet, köp skivan omedlbart.

Dagens låtar är således "Visions of Johanna" och "Just like a women". Hell yeah.

Blues för Bruce Springsteen

Nu var det några veckor sedan jag skrev den senaste tolvtaktaren. För er som inte vet vad en sån är, klicka här. Den här gången blir humorn lite mer... subtil.

Blues för Bruce Springsteen
De ringer mig på lördagkvällen
säger varför sticker du när saker börjat hända?
De ringer mig på lördagkvällen
säger varför sticker du när saker börjat hända?
Jag säger; Saker har inte hänt
bara för att vinden början vända

Det sägs att när man säljer sin själ
kan man aldrig köpa tillbaka den
Det sägs att när man säljer sin själ
kan man aldrig köpa tillbaka den
Men jag köper tillbaka den
sen så säljer jag den snart igen

Vi tar 113 hem så vi kan ta några öl
baby, den bussen kan vi ta varje kväll
Vi tar 113 hem så vi kan ta några öl
jag sa, den bussen kan vi ta varje kväll
tar vi en öl för mycket
tar jag dig på motell, eller fyllecell

(Om det här var en riktig blueslåt skulle det här komma ett fyra minuter långt gitarrsolo där samma tre toner spelas om och om igen, bara olika snabbt. Sen följer ett munspelssolo med någon som inte kan spela munspel, utan mest bara blåser högljutt så att alla klagar. Det skulle bli ett jättebra solo.)

Vi kan lyssna på Bruce Springsteen
"Darkness on the edge of town"
Det finns inget mörker här ute
Det finns bara en clown


Jag vet att din mamma inte gillar mig
För jag spelar inte i ett rock'n'roll-band
Jag vet att din mamma inte gillar mig
För jag spelar inte i ett rock'n'roll-band
Men hon vet innerst inne, baby,
jag kommer för alltid vara din man

Moder Jord

Eftersom ingen vettig själ orkat läsa mitt förra inlägg får jag göra en mer koncis bedrift den här gången:

I andra delen av sin radioshow så är Bob Dylan den vassaste tungan och DJ'n som hörts i etern på urminnestider. Senast spelade han inte bara LL Cool J's "Mama said knock you out", utan även också den helt underbara, fantastiska och gudabenådade "Mother Earth" av Memphis Slim. Eric Burdon och War fulländande låten senare i en tiominuter lång cover med titeln "Mother Earth (Blues för Memphis Slim)", komplett med evighetslånga solon på munspel och saxofon. Ett tips för gudarna.

Låt oss inte skita på oss -En fri tolkning och en film jag gärna ser vilken dag som helst

Bright Eyes "Let's not shit ourselves" är ett sju minuter långt mästerverk. En låt som har en berättarform som fängslat mig så länge nu, den påminner om nån sorts europeisk film. Vi ser världen från berättarens ögon, sinnesstämningar och korta ögonblickbilder blandas med ilska över en krackelerande omvärld. Mot slutet kommer en vändpunkt och den enda noggrant beskrivna scenen kommer; Uppvaknandet på ett sjukhus efter ett självmordsförsök. Därefter beskrivs Bright Eyes, för jag vill gärna tro att det är han själv som låten handlar om (och även om det inte gör det -skitsamma), förändring. Han har blivit en annan person, olycksbådande kanske en del av det system som han tidigare kritiserat. Det är en film jag vill se vilken dag som helst.

Lägg ner er tid på att lyssna på låten, innan ni läser texten på nätet.

Sen hade jag en kväll med inspiration jag var tvungen att göra mig av med, så jag gjorde nåt så skumt som att översätta låten i fråga... En rätt fri tolkning kan man säga. Nåja, om det gör någon glad ( t ex mig) så publicerar jag eländet:



"Gatorna ekar hånfullt
av dimmigt ljus från sommarnatten
Näsbykvarteret vibrerar
från minnen från det förgångna
Jag cyklar sakta hemåt
Gömd under en stadig fylla
Den här staden har fuckat upp
Mitt huvud

I ett gathörn vid Draggen
Glor barnen på de passerande
Deras framtid är ämnad
åt stordåd och konkurrerande
men nu tjuvsnusar de catch
och spottar på bilarna
varför är de ute såhär sent
Ja, varför är jag det med?

Nu tar alla bandyfarsor
& skickar ungarna ut på isen
Deras barn är nu bara
ett tillskott medaljer i hyllan
medan fyllona i parken
sjunger visor för himmelen
det kommer aldrig bli bättre
än såhär

Så jag har lärt mig att backa
för alla sorters glädje
Jag menar, varför ens le
om du ändå snart ska gråta
och alla ambitioner
leder bara till olycka
Jag läser inte längre NSD
vad är för mening med det?
(Va?)

Jag gick hem från festen
Kostymen var helt skrynklig
Slipsen klämde åt så hårt
Så att jag knappt kunde andas
Så jag stannade i ett dike
Där jag hittade en damcykel
Jag stal den och cyklade
Hem

Min examen är nu tagen
Alla proven har jag skrivit
De där frågorna jag fick
Svarade jag på måfå
När jag står där på traktorflaket
glömmer jag allt jag lärt mig
Men jag fick mitt MVG
Så det är inte mer med det

Jag borde sluta visa fingret
Vara lite mera defensiv
Mot alla moderater i fårakläder
”Arbetarnas nya alternativ”
är deras senaste slogan
De vet lika bra som jag
att även den bara är en lögn

Medan arbetsfömedlarna glänser
där de sitter i sitt luftslott
När man själv har mat på bordet
Lever man rätt gott
Socialbidrag är idag
En förtjänst som alla andra
Men om det ska gälla mig
Så vill jag helst inte, nej

Men aftonbladet och expressen-skit
de är skvallerblaskor utav rang
bara skit som kravlar fram
hoppas alla dokusåpastjärnor dör
when the ship comes in

Friheten krymper dag för dag
Tills ingen länge kan se den
Vi måste snubbla blint
Repetera historien
Men jag orkar bara inte längre nu
Jag stirrar ut över Kalixälven
Allt är skit numera, det finns bara
Blues, åh all blues, jag har fått bluesen

Jag vaknar med lättnad
Mitt täcke ligger nerknölat på golvet
Läppstift över pannan
Jag är i en annan stad nu
Jag hör en röst i rummet
Från en stol vid fönstret
Den hörs avlägset
Tågbiljetten ligger på bordet
Så lycklig, så rätt
Hon lyckas glöda på något sätt
”Du, jag älskar dig ändlöst
mer än jag kan berätta
finns inget som kan förändra detta
du kan göra vad du vill
Men jag hade inte kunnat vänta länge till”

Så fortsätter jag kämpa på
Jag har skaffat mig ambitioner
Det är samma spel
Fast nya marker och personer
Nu tvättar jag mina händer
De har blivit alltför skitiga
Jag har grävit för djupt i all jord
Var fanns den här livslusten
När jag var nerslagen av bryderier
De kröp i mitt skinn som
de för fan ljuvligaste av melodier

Hur tacksam jag är
att blivit del i mysteriet
att älska och att bli älskad
Hoppas att det inte är slut på det än"

Chuck Norris Karate Kommandos

http://www.retrojunk.com/details_tvshows/49-chuck-norris-karate-kommandos/

På den här länken är kommentarer överflödiga.

Inga sura miner här inte

När jag tipsar om musik då brukar det överhängande bli rätt deppig musik (kolla bara videoklippen från tidigare i bloggen). Jag hade tänkt passa på att slå ett slag för R.E.M's "Losing My Religion" och säga hur både den och Springsteens "Jackson Cage" lyckas kombinera undergångskänsla och svängig rock'n'roll, men istället passar jag på att dra upp lite låtar som åtminstone låter lite positiva:

Statler Brothers "Flowers on the wall"
Något i melodin och banjoplockandet påminner om en liveversion av "Dont think twice, it's alright", men det är inte det som är låtens styrka. Det här är en trevlig sång med den rätta blandningen av humor och allvar, med överhängade andel humor, som dessutom tyckts ramla in genom öronen tack vare rabblandet och det ivriga plockandet.

Traveling Wilburys "Hande me with care"
Supergruppen från sent -80/tidigt -90 var väl mest ett kul sidoprojekt för de inblandade. Men man ska inte underskatta deras glada tounge-in-cheek melodier. Dylans röst (som hade sin jävligaste period just då) ger en lustig kontrast till det annars så välsvarvade soundet, och att höra honom försökta låta som sin bandmedlem Roy Orbinson gjorde på 60-talet i "7 Deadly Sins" är oförglömligt. Men det här är gruppens största bedrift, en allsångsfest från det pastellbleka 90-talet som inte ger oss "Ace of Base"-vibbar. Äntligen.

Sam Cooke "Wonderful world"
Nej, det är inte en cover på Louis Armstrong. Jag har just upptäckt Cookes grejer, och även fast "A Change is Gonna Come" är hans största stund, så ska man inte underskatta klassisk gladsoul.

Lambshop "Being Tyler"
Det här är ett instrumentalt stycke musik. Inte glad i sig, men man blir på bra humör av att höra det. Mer än så behöver man inte säga, förutom att stråkar är väldigt mysiga.